Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. 2 febr. 1929 - Stockholms generalplan av år 1928
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
TEKNISK TI D SKRIFT
2 febr. 1929
rymmet där kan fritt disponeras för en ny
broförbindelse eller för förortsbanornas sammanbindningsspår.
Riksbron.
Då riksdagen år 1888 beslöt att till
Helgeandsholmen förlägga en ny byggnad för riksdagen och
riksbanken, hade i det kostnadsförslag, som låg till grund
för de beviljade anslagen, även inräknats
kostnaderna för broar i Drottninggatans förlängning över
Stora Norrström och Stallkanalen. Att kronan
ansåg sig böra sörja för en sådan förbindelse över
Helgeandsholmen berodde på att dåvarande Gamla
Norrbrogatan med dess bro mellan Helgeandsholmen och
Mynttorget skulle borttagas i samband med de nya
byggnadernas uppförande.
Under år 1897 hade av staten framlagts ett förslag
till byggande av en enspannsbro av järn.
Drätselnämndens andra avdelning ifrågasatte emellertid
denna brotyps lämplighet och uttalade, att en stenbro
i tre spann ur utseendesynpunkt vore att föredraga.
Några åtgärder för åstadkommande av en sådan
vidtogos dock ej.
I juni 1902 gjorde riksbanks- och
riksgäldsfullmäktige framställning till kungl. maj:t om tillstånd att
utföra bron av sten i tre spann, vilken framställning
avslogs år 1903.
Under följande år fördes underhandlingar mellan
staten och staden, vilka resulterade i ett av
stadsfullmäktige och riksdagen år 1906 godkänt avtal,
varigenom staden åtog sig att bygga dels en provisorisk
bro, dels också senare en stenbro i tre spann, emot
en ersättning från statens sida av högst 400 000
kronor.
Den i avtalet överenskomna provisoriska bron
uppfördes och uppläts för trafik i mars år 1907;
samma år utlystes en allmän internationell tävlan om en
permanent stenbro i tre spann.
Sedan tävlingen avslutats, fick byggnadskontoret i
uppdrag att utarbeta förslag till Riksbro, varvid
samråd borde äga rum med väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen med hänsyn till den sedan länge planerade
Mälarregleringen. Flera broförslag uppgjordes, men
på grund av sambandet med Mälarregleringen ansågs
frågan icke kunna företagas till avgörande.
Emellertid framlade byggnadskontoret år 1916 ett
förslag, som visade att bron kunde utföras utan
kombination med Mälarregleringen. Detta ledde till att
stadsfullmäktige i december 1916 fattade beslut att
utöver i avtalet av år 1906 tillgängliga statsbidrag av
400 000 kronor ställa 180 000 kronor till förfogande
för brons byggande enligt byggnadskontorets förslag.
Förslaget har på grund av åtskilliga skäl vilat hos
vattendomstolen tills det år 1915 återtogs av
hamnstyrelsen.
Året dessförinnan hade hamnstyrelsen uppgjort
förslag till enspannsbro av järn. Efter behandling hos
olika myndigheter fick hamnstyrelsen år 1928
uppdrag att utarbeta nytt förslag med hänsyn till under
behandlingen framkomna önskemål. Detta föreligger
nu färdigt och är på remiss till vederbörande
myndigheter.
Stadsplanekontoret har ställt sig synnerligen
tveksamt inför problemet, huruvida Riksbron skall
ombyggas till körbro eller ej. En körbro i
Drottninggatans förlängning försvårar nämligen trafikföringen
i det redan besvärliga gatukorset Drottninggatan—
Fredsgatan, och med den trafik, som är att vänta
från Norrbro i Myntgatan, kan den från
Drottninggatan över Riksbron kommande trafiken ställa till
försening. När stadsplanekontoret likväl ansett sig
böra tillstyrka en körbro i Drottninggatans
förlängning, är det närmast av den anledningen, att det
torde vara nödvändigt, att här i staden ha någon
broreserv. För närvarande finnes ingen sådan. Vid till
fällen av reparation av Norrbro eller Vasabron, eller
om det skulle inträffa någon olycka med någondera,
kan den reservmöjlighet, som ligger i en Riksbro.
vara nyttig att hava att tillgå.
Norrbro.
Liksom Vasabrons är även Norrbros
trafikkapacitet inskränkt av, att dess tillfartsleder icke kunna
släppa fram så stor trafik, som bron själv kan
förmedla. Dessa tillfarter hava emellertid vad Norrbro
beträffar, redan fått en sådan anordning, att något
ytterligare, som i högre grad skulle öka deras
trafikkapacitet, knappast kan göras åt dem. om man
undantager spårvägarnas avlägsnande, varigenom brons
tillfarter skulle lättas i väsentlig grad. Detta kan
dock icke ske förrän en bro kommit till stånd mellan
Blasieholmen och Skeppsbron. Samtliga
spårvägslinjer. som nu trafikera Norrbro, skulle nämligen med
fördel kunna överflyttas tül en ny sådan bro.
Å stadsplanekontoret har vidare uppgjorts
förslag-till Strömgatans ledande under Norrbro, vilket
härmed bifogas, se fig. 8. Härigenom skulle trafiken över
bron bli befriad från den nu besvärande korsningen
mellan den öst-västliga och nord-sydliga trafiken just
vid norra brofästet. Utförandet av en sådan
anordning möter vissa svårigheter medan bron är i trafik
och kan näppeligen bliva utförd annat än i samband
med en grundligare reparation eller ombyggnad av
bron. Även med hänsyn till stadsbilden skulle en
sådan anordning bliva till fördel, emedan kajplanen
utmed Strömmen härigenom skulle bliva sänkta och
återförda ungefär till det låga läge, som de hade,
innan kajerna på 1880-talet byggdes upp till den
ingalunda lyckliga stora höjd, som de nu ha.
Förbindelseled mellan Blasieholmen och Skeppsbron.
(För huvudsakligen Birgerjarlsgatans och Östermalms
trafik söderut.)
I 1866 års förslag till generalplan ingick bl. a. en
bro från nordöstra delen av Skeppsbron i riktning
mot Hovslagaregatan. Brons södra sida låg i
längdriktning med slottets nordöstra fasad med en
obetydlig avvikning i nordvästlig riktning.
År 1874 inlämnades en framställning till
stadsfullmäktige från Stockholms byggnadsförening om
tillstånd att få på egen bekostnad bygga en bro från
Skeppsbrons nordöstra hörn i riktning mot Fersenska
terrassen. Bron skulle mot avgift upplåtas för
allmän trafik. Staden skulle ha rättighet att när som
helst mot viss för varje år fastställd summa inlösa
broanläggningen. Efter 26 år skulle bron helt
tillfalla staden. Stadsfullmäktige gåvo sitt bifall till
framställningen under förutsättning av vissa
ändringar i brons läge och utseende. Då
byggnadsföreningen ej kunde gå med på dessa ändringar, fick
frågan förfalla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
