Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. 2 febr. 1929 - Stockholms generalplan av år 1928
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 febr. 1929
A LLMÄNNA AVDELNINGEN
81
och mörkt bebyggda och mycket otidsenliga. Det
synes därför som om § 16 i första kapitlet av lagen
om fastighetsbildning i stad här skulle vara
tillämplig, så att staden skulle kunna erhålla
expropriationsrätt till hela detta för närvarande synnerligen
olämpligt bebyggda område. Om sagda paragraf i
fastighetsbildningslagen någonsin kan tänkas komma till
tillämpning, synes det vara i ett fall sådant som detta.
Stadsplanekontoret får därför föreslå, att staden
enligt sagda paragraf begär expropriationsrätt till
samtliga dessa fastigheter.
De tätare bebyggda stadsdelarnas sanering samt
höghusbebyggelse.
Stora delar av de tätare bebyggda stadsdelarna av
huvudstaden äro såsom redan framhållits synnerligen
trånga, icke blott med hänsyn till trafiklederna utan
även i avseende på luft och ljus. Hushöjderna i
förhållande till gatubredderna äro nämligen i regel allt
för stora i vårt nordliga luftstreck, och gårdarna äro
flerstädes både för små och alltför illa ordnade. De
förslag, som ovan anförts till nya trafikleder genom
staden, komma i sin mån att bidraga till att dessa
stadsdelar tillföras luft ocli ljus och vid bedömandet
av de kostnader, som måste nedläggas på anordnande
av dessa trafikleder, bör givetvis tagas med i
beräkningen den stora betydelsen av, att den tätbebyggda
staden genom dem även blir i någon mån uppluckrad.
Det är ju önskvärt att staden saneras i långt större
utsträckning. I någon mån kanske detta kan uppnås
efter hand bland annat genom att å vissa lämpliga
punkter giva byggherrar tillstånd att bygga högre
byggnader, än byggnadsordningen medgiver, under
förutsättning att vederbörande i kompensation åt
staden överlämnar fri mark till gators och allmänna
platsers utvidgning.
Även om man för ett sådant saneringsarbete
uppgör en generalplan, såsom redan skett beträffande
staden mellan broarna, bör denna i varje fall icke
publiceras, emedan man därigenom riskerar att
föregripa de underhandlingar med vederbörande
fastighetsägare, som ofta behöva föregå saneringsplanens
genomförande.
Som nyss nämnts kan man hoppas på, att
betydande del av saneringsåtgärderna skola kunna
finansieras, genom att vederbörande fastighetsägare
tilllåtas, att på därför lämpliga punkter uppföra hus av
högre höjd än byggnadsordning och byggnadsstadga
medgiva. Sådan höghusbebyggelse har ju redan
påbörjats vid Kungsgatan.
Vid meddelandet av tillstånd till dylika höghus
måste givetvis stort avseende fästas vid att sådana
skulle komma att i avsevärd grad inverka på
stadsbilden. Särskild vikt bör därvid fästas vid att
Stockholm är landets huvudstad, och att de offentliga
byggnaderna i stadens centrum icke böra i sin
monumentalitet inkräktas av dylika byggnader. Till och med
i höghusens speciella land, Amerika, är hushöjden
relativt kraftigt begränsad i U. S. A:s huvudstad och
detta med allt skäl. Då monumentalbyggnaderna här,
särskilt slottet och stadshuset, äro belägna invid
vattnet, manar detta till att höghusen ej tillåtas i Gamla
staden eller å sydligaste delarna av Norrmalm. Även
ur allmän stadsbildssynpunkt torde det vara att
föredraga, att bebyggelsen utmed eller i närheten av vatt-
net icke göres högre, än enligt nuvarande
byggnadsföreskrifter, varigenom möjliggöres en gradvis
stegring av byggnadsmassors höjd in emot land, där
själva terrängen stiger, varigenom den naturliga
terränghöjningen skulle komma att bli på ett lyckligt
sätt accentuerad. Ur denna synpunkt sedd torde
höghusbyggnader icke böra tillåtas avsevärt söder om
Klarabergsgatan.
I varje fall måste man med hänsyn till trafiken
endast med allra största försiktighet bevilja tillstånd
till byggande av höghus. Vart och ett dylikt hus
medför nämligen en väsentlig trafikökning på de
gator, som utgöra tillfart till detsamma. I varje
särskilt fall bör därför beräknas icke blott så stor
tillökning i omgivande gatuutrymme, som behövs för
allmän trafikförbättring i staden, utan därutöver så stort
utrymme, som erfordras för respektive höghus eget
trafikbehov.
Parker, utsiktsplatser och utsiktsgator.
Staden är för närvarande ganska illa ställd med
hänsyn till parker inom stadens tätare bebyggda
delar. Hittills har denna brist måhända icke varit så
kännbar, emedan staden icke varit större än att det
från de flesta stadsdelar icke varit så långt ut till
friare omgivningar. Till exempel från Östermalm har
Ladugårdsgärde och Djurgården legat öppna, från
västra Kungsholmen Kristineberg och från
Södermalms bebyggda delar de ännu obebyggda
höjdpar-tierna i södra delarna av denna stadsdel. Men
allteftersom bebyggandet fortskrider, minskas dessa ytor,
och vägarna från redan bebyggda delar bli allt längre
ut "till friare omgivningar.
Det vore därför synnerligen önskvärt om man i
stadens centralare delar kunde reservera några parker
utöver dem, som redan finnas där. Detta låter sig
dock knappast göra på grund av att marken där är
så dyr och så tätt bebyggd, som den redan är. I
södra delen av Södermalm samt å västra delen av
Kungsholmen samt å Ladugårdsgärde gäller det att
i ersättning härför reservera så mycket större
parkutrymme, större än som för dessa nya stadsdelars
eget behov skulle vara behövligt.
Inom de centrala stadsdelarna skulle man dock
möjligen kunna åstadkomma ännu ett parkutrymme,
under förutsättning att flottstationen flyttades. Det
är ju synnerligen beklagligt att Skepps- och
Kastell-holmarna, belägna som de äro mitt i staden och
omflutna av vatten, för närvarande icke kunna fritt
disponeras av stadens invånare. Kunde
flottstationen bortflyttas, skulle här kunna anordnas ett
synnerligen värdefullt tillskott i stadens centrala
parkbestånd.
De parker som finnas inom centrala Norr- och
Östermalm ägas för närvarande av kronan, nämligen
Kungsträdgården och Humlegården, och staden har
dem på viss tid upplåtna. Det har på senare tider
varit på tal, att staden skulle antingen tillösa sig
dessa eller betala hyra för dem. Även har det varit
ifrågasatt att bebygga delar av dem. Sålunda har
förslag uppgjorts till kanslihus i Kungsträdgården.
Det synes icke ligga något orimligt i att staten
lämnar dessa områden för all framtid obebyggda och
upplåter dem utan ersättning till staden. Så sker
överallt annorstädes i världen. Med tanke på den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
