Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. 9 febr. 1929 - Ros och ris av 1928 års generalplan för Stockholm, av Gustav Welin, Sal. Vinberg, A. Granholm, Ragnar Östberg, Nils Gellerstedt, E. Paul Wretlind, Tage William-Olsson, Albert Lilienberg, Anna Lindhagen, P. G. Hörnell, David Dahl, Otto Linton, Carl Lindhagen, Wilhelm Klemming, Wollmar Fellenius, Gustaf Dahlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
TEKNISK TIDSKRIFT
16 febr. 1929
torget och Vasagatan, men kan förbättras genom att
kompletteras med en vidgad Tunnelgata, som kan
fortsättas i tunnel till Engelbrektsplan och åt väster
över järnvägen till Kungsholmen. Det föreligger ett
projekt till vidgning av Tunnelgatan, men vidgningen
är för klent tilltagen, endast till 18 meters bredd. En
förbättring av trafiklederna i Kungs- och
Tunnelgatorna bör ingå i generalplanen.
Beträffande de nord-sydliga trafiklederna komma
vi åter till kinkiga punkter. Tanken att åstadkomma
en västlig Skeppsbro vid Munkbrogatan är gammal,
men naturlig och riktig, därigenom kommer
Vasabron till sin rätt. Att förbättra förhållandena vid
gamla Rådhuset genom en tunnel mellan
Rådhusgränd och Gråmunkegränd är ju ett lustigt påhitt,
men knappast övertygande. Man torde kunna nå
tillräcklig trafikkapacitet endast genom att ordna en
gata väster om Riddarhuset samt trafikera denna och
Rådhusgränd med enkelriktad trafik.
Frågan om Centralbro, vars inritande å planen
verkar felaktig, svävar — lyckligtvis, höll jag på att
säga — ännu i luften, och det skall bli mycket
intressant att erfara vad vattendomstolen i sinom tid
skall säga om Söderströms avstängande genom
dubbelbron. Fortsättningen norrut har Lilienberg gjort
i ett plan och Hörnell i två, med därav följande olika
anordningar vid korsningen av Hantverkaregatans
förlängning. Denna fråga tror jag måste betraktas som
olöst. Jag var först mycket tilltalad av tanken på
dubbelbron, som då tänktes utförd medelst valvbågar.
När den sedan gjordes om till balkbro, ställd på
pinnar, och i modell placerades vid Tegelbacken,
verkade den fruktansvärd. Man bör kanske ej diskutera
om smaksaker, men det förefaller mig att en bro på
denna plats i någon mån bör harmoniera med
omgivningen, då närmast Vasabrons bågar och
stadshusets arkader. Planlösningen vid Hantverkaregatans
förlängning synes ej färdig i någondera projektet,
och det är ej heller lätt att finna en verkligt god
lösning av problemet.
"Västerbron" har nu av brokommissionen
föreslagits att förläggas mitt emellan de olika, av Lilienberg
och mig förfäktade lägena. Kanske denna gyllene
medelväg är den rätta.
I fråga om uppfartsvägarna till Södermalm från
Slussen måste något göras, och göras snart. Här
har projekterats i oändlighet under mer än trettio år
utan att knappast sten blivit lagd på sten, och jag
måste beundra stadsplanedirektörens optimism att se
uppfartsvägarna fullbordade redan år 1931, då något
färdigt projekt ännu icke föreligger.
Civilingenjör E. PAUL WRETLIND:
I allmänhet råder nog
enighet om att generalplanen
främst skall vara en exponent
för trafikkraven och att
utseendesynpunkterna få kom-,,
ma i sista rummet. Trafikens
krav grunda sig på en enda
lag som heter ordning och
reda, eller var sak på sin
plats och en plats för var sak.
Det gäller att dela upp
trafiken efter art och beskaf-
fenhet så, att vart trafikslag får sin väg att gå på.
Jag vill därför varna mot att man tager till
utrymmena alltför små när det gäller gatu- och brotrafik,
ty en uppdelning av trafiken kräver större utrymme
än när man släpper fram dragkärror, hästar och
cyklister på samma bana. Cyklarna äro ett billigt
och gott transportmedel men taga samma plats på
körbanan som de större åkdonen. Därför är det
nödvändigt att få särskilda cykelbanor. En uppdelning
i gångbana, långsam bilväg och lättare bilväg
tilllåter emellertid för närvarande icke våra gator, och
knappast heller generalplanen. I denna är det
knappast mer än en gata, av större längd, som är befriad
från spårvägsspår, nämligen dubbelgatubron över
Söderström. För Stockholms sedan gammalt så trånga
gator finns säkerligen ingen annan råd än att bygga
dem i två våningar, och detta icke endast över
Söderström utan även över Norrström och i Stadsgården.
Generalplanens största betydelse ligger i att
problemet nu framlagts på en gång och att man icke dragit
sig för att framlägga millionsiffrorna. Det är icke
mycket för Stockholms stad att räkna med en
kostnad om 12 à 15 millioner kronor om året de närmaste
tio åren, när det gäller en så viktig sak.
Det enda som jag finner i någon mån störande i
den nu framlagda generalplanen är talet om fonder
i gatornas fasader, och att det skall bliva omöjligt att
höja ett gatuparti med hänsyn till bestående
topografiska förhållanden eller till Mälarnaturen. Om en
teknisk lösning är riktig, är den riktig även om vi
icke äro vana att se det på det sättet. Trafiken är
det primära, och om vi vilja vara artiga är det
estetiska kravet det sekundära men icke mer.
Arkitekt TAGE WILLIAM-OLSSON:
Den som icke närmare följt
de här avhandlade frågornas
utveckling under de senare
åren och icke varit i
tillfälle att kasta en blick
bakom kulisserna i det skådespel,
som här uppföres, skall finna
det mycket svårt att med
ledning endast av
stadsplanedirektör Lilienbergs
"Beskrivning till generalplan för de
tätare bebyggda delarna av
Stockholm" bilda sig en något så när klar
uppfattning om de olika förslagens innebörd. Att man icke
här har med en generalplan i ordets verkliga mening
att göra framgår redan därav, att det i ingressen till
beskrivningen utlovade avsnitt, som skulle behandla
"stadsområdets uppdelning för olika ändamål",
således en dispositionsplan, saknas, och att man därför
även saknar den vida överblick över problemet som
helhet, vilken detta avsnitt borde kunnat ge.
Beskrivningen omfattar egentligen endast det avsnitt,
som behandlar trafikanordningar av olika slag, men
även härutinnan blir man besviken. Det krav man
framför alla andra har rätt att ställa på en
generalplan är: Klara riktlinjer för utvecklingen under så
lång framtid, som det står i mänsklig makt att
överblicka, således även klara riktlinjer för de aktuella
problemen, desto klarare, ju mera trängande behovet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
