Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. 9 febr. 1929 - Ros och ris av 1928 års generalplan för Stockholm, av Gustav Welin, Sal. Vinberg, A. Granholm, Ragnar Östberg, Nils Gellerstedt, E. Paul Wretlind, Tage William-Olsson, Albert Lilienberg, Anna Lindhagen, P. G. Hörnell, David Dahl, Otto Linton, Carl Lindhagen, Wilhelm Klemming, Wollmar Fellenius, Gustaf Dahlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 febr. 1929
A LLMÄNNA AVDELNINGEN
99
bro" genom utfyllning i vattnet utanför Mälartorget.
Vida bättre synes mig vara att snarast möjligt söka
bringa till utförande den nya gatuled över
strömmarna, som förr eller senare blir nödvändig och att
låta omformningen av Staden mellan broarna anstå
i avvaktan på erfarenhet om huruvida respektive
i vad mån den "blir nödvändig.
Jag kan dessutom ej värja mig mot en känsla
av att stadsplanedirektörens kostnadsberäkningar i
dessa och hithörande stycken äro i någon mån
missvisande. Han synes ej hava ägnat vederbörlig
uppmärksamhet åt den omständigheten, att om en ny
gatuled över Strömmarna snart komme till stånd, ej
blott de ovan anförda anordningarna i Staden mellan
broarna utan även åtskilliga, synnerligen
kapitalkrävande anordningar vid uppfartsvägarna från
Slussen under lång tid kunna anstå. — Många av dem,
särskilt anordningarna i Staden mellan broarna,
kanske för alltid.
Beträffande i övrigt de delar av
stadsplanedirektörens förslag, som avse Södermalm, finner jag det
synnerligen välbetänkt att till åtgärderna under de
närmaste åren räknats förverkligandet av det flera
år gamla förslaget att reglera Repslagaregatan och
därigenom skapa ett effektivt parallellstråk till
Göt-gatan. Däremot torde varje förslag att införa
underjordiska spårvägar å Södermalm till provisorisk
ändstation vid Slussen böra betecknas såsom mindre
välbetänkt, så länge man ej uppgivit förhoppningen om
att kunna via en ny förbindelseled framföra dem över
Strömmarna. Man kan lika litet godtaga en
provisorisk ändstation vid Köttorget, om plats är beredd
för banans framförande till Riddarholmsviadukten
och fortsättningen över Norrström ej betingar större
kostnad än 6—7 millioner, däri inberäknat
kostnaderna för gatu- och järnvägsbro samt det första
utbyggandet av Tegelbacken (dubbelbron).
Vad jag överhuvudtaget icke förstår och därför ej
kan inlåta mig på är stadsplanedirektörens
anlyse-ring av problemet Sveavägen contra ny bro väster
om Vasabron.
Jag upprepar att förutsättningarna för
generalplanens utarbetande varit och är ett godtagbart
förslag till Västra stambanans, förortsbanornas och de
nya gatuledernas framdragande över Strömmarna.
Sedan jag blivit övertygad om att ett dylikt förslag
förelåg, gjordes försök att uppdraga riktlinjerna för
en generalplan för de stadsdelar, som den nya
gatu-leden över Strömmarna ansågs böra betjäna. Denna
generalplan sammanfaller vad Södermalm beträffar i
huvudsak med generalplanedirektörens förslag,
undantagandes dock de underjordiska spårvägarnas
provisoriska ändstation vid Slussen. I allt vad
Norrmalm angår hade den endast ett gemensamt med
stadsplanedirektörens förslag: Klarabergsgatan
förlänges enligt ett ännu tidigare förslag medelst en
viadukt över bangårdsområdet och en bro över
Klaraviken.
Skillnaden består däri, att medan
stadsplanedirektören låter Sveavägens framdragande till Gustaf
Adolfs torg framstå såsom nyckeln till lösningen av
Stockholms centrala trafikproblem, en nyckel som
öppnar låset till Myntgatan och Riddarhustorget, det
i stället blir dubbelbron som förmedlar den
nord-sydliga genomgångstrafiken, ej blott på Kungsholmen
utan även på de övre delarna av Norrmalm, i syfte
att därigenom avlasta trafiken å de nuvarande
broarna över Norrström och Slussen.
Två förslag dryftades i stadsplanenämndens
generalplanedelegation. Enligt det ena förslaget, som
fin-des åskådliggjort i modell, så långt modellen sträcker
sig, skulle gatuleden till Norrmalm framdragas längs
Klaravikens östra strand ocli norr om Kungsbron
medelst viadukter förenas med stadsdelarna norr om
Norrmalmstorg.
Enligt det andra förslaget anslöts gatuproblemet
till en längs bangårdsområdets östra sida anordnad
viadukt, som i högt läge över Klarabergsgatans
förlängning och Kungsgatan framdrogs till Dalagatans
mynning. Från viadukten ledde nedfartsvägar till
Klarabergsgatans förlängning, till Kungsgatan och
till en gatuled längs Klaravikens östra strand,
varjämte viadukten hade sådan förbindelse med en
enbart för automobiltrafik avsedd terrassgata längs
Tunnelgatans södra sida, att trafiken mellan
brolandfästet och Sveavägens korsning med Tunnelgatan i
båda riktningarna kunde framgå ostörd av korsande
trafik. Denna plan gav anledning till farhågor av
estetisk art, men jag anser att den skulle i
ojämförligt högre grad än någon annan tillgodose behovet
av en genomgående huvudled mellan övre Norrmalm
och Södermalm. — Anordnas väster om
Riddarholmsbron den underfart modellen angiver, behöver icke
en enda plankorsning förekomma mellan
Folkungagatan och Sveavägens korsning med Tunnelgatan,
respektive Dalagatan och gatuleden längs Klaraviken.
Planen erbjuder så stora trafiktekniska fördelar, att
den förtjänar att närmare undersökas, innan det
sedermera uppkomna förslaget till Tunnelgatans
reglering lägger oöverstigliga hinder i vägen för dess
förverkligande.
Arkitekt DAVID Dahl:
Generalplaneförslaget har
framkommit i ett
psykologiskt ögonblick, då det är
ägnat att väcka största
intresse och förväntningar. Det
är endast att hoppas att
myndigheterna icke med
anledning av den brydsamma
situationen gå så långt i
välvilja att de acceptera även
ofullgångna lösningar.
Fordringarna på en
generalplan äro ju mycket omfattande. Här har det gällt
att uppdraga huvudlinjer för trafiken och lösa de
därvid uppkommande problemen. Under årens lopp liar
också ett värdefullt material samlats, som det gällt
att sovra och tillgodogöra generalplanen. Men det är
ingalunda tillräckligt att precisera behovet av
trafikleder, det gäller också att prestera godtagbara
lösningar av detaljerna.
Framdragandet till Gustaf Adolfs torg av
Sveavägen betecknar stadsplanedirektören som stadens
vitala problem och nyckeln till lösningen av de
centrala trafikfrågorna. Enligt vanlig uppfattning är det
synnerligen olämpligt att söka driva fram trafik just
i denna punkt, varifrån den sedan skall på olika
vägar söka sig genom gamla stån söderut. Förslaget
förefaller att vara ett upptagande av ett stadsplane-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
