Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. 9 febr. 1929 - Ros och ris av 1928 års generalplan för Stockholm, av Gustav Welin, Sal. Vinberg, A. Granholm, Ragnar Östberg, Nils Gellerstedt, E. Paul Wretlind, Tage William-Olsson, Albert Lilienberg, Anna Lindhagen, P. G. Hörnell, David Dahl, Otto Linton, Carl Lindhagen, Wilhelm Klemming, Wollmar Fellenius, Gustaf Dahlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
TEKNISK TIDSKRIFT
16 febr. 1929
motiv från barocken. Tyvärr ha arkitektoniska
praktgator ingenting att göra i vår tids stadsplaner, och
en 30 meters gata, som just före torget strypes till 12
m pius portiker, utgör dessutom ingen arkitektonisk
lösning, allra minst i Tessins anda.
Lösningen av problemet norr—söder är ingenstans
så aktuell som vid Vasabron. Det kan dock
knappast betraktas som en verklig lösning att trafiken till
och från brons södra tillfart ledes i ena riktningen
i en krökt automobiltunnel under Riddarhustorget
och i andra riktningen på en utfyllnad i
Riddarholms-kanalen. Genom rivning av två kvarter ledes
trafiken därefter till Slussen. Vid Tegelbacken föreslås
likaledes till omedelbart utförande en underfart till
Kungsholmen med en sänkning av Stadshusbron med
1,4 m. Därmed har alltså en dubbelbro undvikits för
ögonblicket. Dock anser stadsplanedirektören att
denna så småningom blir nödvändig, och under alla
omständigheter skall järnvägsbron ombyggas. Man
frågar sig då, varför denna lösning ej föreslås till
omedelbart utförande. Genom provisoriet förlorar
man inte endast de nedlagda pengarna, utan också
avsevärda kulturvärden genom gamla stans
sönderskärande. Dessutom kunde södra förortsbanorna
över dubbelbron föras in till centrum, varvid även
stora kostnader för provisorier sparades.
Dubbel-bion över Söderström till Repslagaregatan ingår ju
också som ett moment i utbyggnadsplanen, och det
är utan tvivel det mest logiska att framdraga denna
bro vidare över Norrström. Anslutningen till
Klarabergsgatan är av största intresse, om den går att
genomföra.
Stadsplanedirektören förordar att möjligheten skall
hållas öppen för en Smedsuddslinje för järnvägen,
men skriver alldeles samtidigt under på
brodelegera-des yttrande att reservationerna på Kungsholmen
kunna slopas. Således två helt motsatta
ståndpunkter.
Flera punkter i detta förslag lida av sådana
tekniska och arkitektoniska brister, att de ej kunna utan
vidare godtagas som lösningar, och de detaljer, som
föreslås till omedelbart utförande och således
mänskligt att döma borde vara i slutgiltigt skick, inge inga
goda förhoppningar. En generalplan måste vara en
stark konstruktion, visserligen smidig, men vars
hållbarhet man kan lita på i alla detaljer.
Professor OTTO LlNTON:
Jag skall be att få anmäla
mitt deltagande i den
hyllning, som stadsplanedirektör
Lilienberg säkert icke kan
undgå att bli föremål för på
grund av sitt snabba
framläggande av och i stort sett
ypperliga arbete med en
generalplan, som varit särskilt
efterlängtad och förgäves
väntad under alla de åren, som
Stockholm bestått sig med en
särskild generalplanechef.
Inom kommunikationstekniken finnes en sats, varom
överallt i världen någorlunda allmän enighet synes
råda, nämligen den att storstadstrafik hellre bör
spridas än koncentreras. Den hörnellska dubbelbron
är uppbyggd stick i stäv mot denna sats. Ifråga om
godstrafik synes järnvägsstyrelsen inse satsens
riktighet, men då det gäller fjärrgående persontrafik,
är den nuvarande styrelsen omedgörlig. Troligen
måste man därför tills vidare avstå från den bästa
lösningen, men arbetet bör läggas så, att den i stället
kommer att kunna uppnås i ett senare
utbyggnadsstadium. Det är ingen ny centralbro vi behöva, utan
förbättrade tillfarter till de gamla centralbroarna,
särskilt Vasabron. Det är först stadsplanedirektör
Lilienberg, som på allvar tagit upp denna fråga och
som har löst den.
Den första nya bro, vi mest behöva, är Västerbro,
ty utan den kunna inga större omläggningar av
trafiken i centrum göras. Den behövs dels som reserv
och dels som permanent bro. Frågan blir då först,
var den skall ligga. Problemställningen bör
därvidlag vara: Hur skall en bro vid Smedsudden byggas,
så att den icke behöver kosta mer än högst 7,5 mill.
kr.? och icke: Var skall en bro i väster läggas, så
att kostnaden må komma upp till dubbla detta
belopp? Den förra uppgiften är redan löst, men den
senare icke, ty det visade sig, att de 15 mill. lätt
kunde nedbringas till 10,5. Lösningen betecknades
som ’’billighetsbro", men jag kan intyga, att den är
rationellt konstruerad, i motsats till stadens förslag
till bro. En Västerbro i dåligt broläge vid
Rålambs-hov kan byggas ännu billigare, men en Västerbro i
gott broläge vid Smedsudden kan byggas för 7 mill.,
och blir den i alla avseenden bästa lösningen av
problemet.
Somliga undra över denna felräkning på 50
procent. Mig förvånar den inte. Spårvägens framförande
över Stora Essingebron beräknades i fjol till 416 000
kr., men det kunde lätt inses, att 40 000 vore
rimligare; Riksbron är beräknad till 878 000 kr., men
bör kunna byggas för ungefär 500 000.
Jag har i generalplanen särskilt fäst mig vid de
stora dragen, nämligen att de nuvarande broarna
göras fullt effektiva med enkla och billiga medel, att
förortsbana omedelbart bygges och att fjärrtrafiken
kan förflyttas till Smedsudden, där även Västerbro
enligt min mening får sitt bästa läge. Beträffande
förortsbanan anser jag att den borde gå i tunnel även
under Söderström, så att sjöfarten där bleve fri på
10 à 11 m höjd. Olägenheten att stationerna vid
Söder Mälarstrand och Hornsgatan komme att ligga
c:a 15 m djupare än eljest kan bekvämt övervinnas
genom moderna hissanläggningar. Behovet av hissar
har ju aldrig betraktats som något nämnvärt hinder
för byggandet av flervåningshus och skyskrapor.
Borgmästare CARL LINDHAGEN:
Stadsplanedirektör
Lilienbergs förslag är en
sammanfattning av de önskemål
stadens representanter allt
sedan 1860-talet sysslat med i
sina tankar och planer. Det
omfattar ungefär vad vi
behöva, utförandet av
detaljerna kan man ju sedan fundera
på. Vi ha nu kommit till
systemet: "både — och".
Särskilt som skattebetalare skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
