Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 16 febr. 1929 - 5 000 000 volt — konstgjorda alfastrålar? av W. K. Castleton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
HÄFT. 7 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 16 FEBR.
ÅRG. 59 HUVUDREDAKTÖR: CARL KLEMAN 19 2 9
INNEHÅLL: 5 000000 voit — konstgjorda alfastrålar?, av W. K. Castleton. — Tekniska läroverket i
Härnösand. — Svenska teknologföreningens årsmöte och stämma. — Ekonomisk översikt. — De tekniska
mellanskolornas problem. — Notiser. — Litteratur. — Personalnotiser. — Sammanträden.
5000000 VOLT — KONSTGJORDA ALFASTRÅLAR?
Av W. K. Castleton.
Vetenskapen kan gå långsamt framåt, men den går
framåt. W. D. Coolidge hos General Electric i
U. S. A. uppnådde för en tid sedan en del
anmärkningsvärda resultat med ett av honom utarbetat
katodstrålar. Detta utgjordes av ett vakuumrör i
vilket det var möjligt att få fram så mycken elektricitet,
eller rättare sagt så många elektroner per sekund som
beräknades kunna åstadkommas av ett ton radium.
Ordet "beräknades" användes med avsikt emedan
elektronproduktionen av ett ton radium endast kan
teoretiskt uppskattas på grund av att det på hela
jorden, så vitt vi veta det, endast finnes sammanlagt
ungefär 1/2 kilogram radium. I varje fall åstadkoms
med det nämnda katodstrålröret ett
elektronbombardemang, som kom kalkspatkristaller att antaga
utseendet av glödande kol i trots av att de äro alldeles
kalla, Acetylengas övergick vid kortvarig
bestrålning till en fast gul kropp, bakterier förintades under
strålarnes inflytande, smärre djur sönderdelades utan
tecken till förbränning eller förkolning. Dessa och
andra underverk åstadkommos medelst ett rör, som
arbetade med 300 000 voit. Enligt Coolidge var detta
emellertid ingalunda sista ordet ifråga om detta rör
eller dess möjligheter. Några månader efter
offentliggörandet härav publicerade Coolidge också mycket
riktigt ett nytt trippelkaskadkopplat katodstrålrör,
som dock icke arbetade med 300 000 voit utan med
icke mindre än 900 000 voit, och vilket rör var i stånd
att i luften utsända en elektronström med den nästan
otroliga hastigheten av 280 000 kilometer per sekund!
Röret ifråga utgjorde den första trippelanordning,
som utförts. Efter arbetet med 300 000 voltröret hade
Coolidge börjat bygga större enstaka rör, men
upptäckte snart att det finnes gränser för den spänning,
som kan ifrågakomma. Han fick då den idén att
använda sig av ett slags kaskadkoppling, genom att
leda strålarne från ett rör in i ett annat, där de
ytterligare påskyndades och vidarebefordrades till ännu
ett tredje rör. Idén visade sig utförbar och på så sätt
lyckades Coolidge få användning för sina 900 000
voit.
De elektroner, som utgingo från denna
rörkombination visade sig alldeles såsom i det förut nämnda
300 000 voltröret i form av en rödaktig slöja. Den
hastighet med vilken de utkastades från det sista
röret är så överväldigande, att den endast kan fattas
genom en ganska banal jämförelse. Den uppgår till
över 280 000 kilometer i sekunden, antagligen den
största hastighet, som hittills uppnåtts (näst ljusets)
och är omkring 350 000 gånger snabbare än
hastigheten hos en kula utskjuten ur ett armégevär.
Men till och med de 900 000 volten ansågos vara
otillräckliga. Det fanns nämligen en annan lockande
möjlighet som hägrade för vetenskapsmannen. Om
nämligen laboratoriet kunde åstadkomma elektroner
med samma stora hastighet som de snabbaste
beta-strålarne från radium och en lika genomträngande
strålning som de från radium utgående kortvågigaste
(hårdaste) gamma-strålarne, så skulle den stora
begränsning, som man nu på grund av knappheten på
radium nödgas ålägga sig, vara slut. Enligt Sir
Ernest Rutherford skulle en spänning på 2 000 000
voit vara tillräcklig för att åstadkomma
röntgenstrålar lika genomträngande som de mest
genomträngande gammastrålarne, och 3 000 000 voit skulle kunna
åstadkomma någonting likvärdigt med betastrålarne.
En slutsats av dessa Sir Ernest Rutherfords
beräkningar är att om dessa siffror kunna ökas till 8 000 000
voit så skulle man bliva i stånd till att åstadkomma
positiva strålar med en energi motsvarande de
kraftigaste alfastrålarne från radium. Radiumproblemet
vore löst.
Från 900 000 voit till 8 000 000 voit kan synas vara
ett långt steg. Men på några månader har nästan
hela steget hunnit tagas. Från Carnegie Institution
i Washington kommer det officiella men icke desto
mindre uppseendeväckande meddelandet att Breit
och Tuve ha lyckats uppnå en spänning av mer än
5 200 000 voit. Sålunda ha de överväldigande
spänningar överträffats, som uppnåtts förut på flera
ställen i U. S, A. och möjligen även i Europa. Som
exempel räcker det kanske att nämna Stanford
universitetets 1 000 000 volt-installation, California
Institute of Technologys 1 500 000 voit och General
Electric Company’s installation i Pittsfield med en
voltsiffra på 3 600 000. Men det är tydligt att
Carnegie institutets installation har den högsta elektriska
spänningen i världen, högre än man hittills har trott
vara möjligt att uppnå.
Den första fråga, som nu helt naturligt uppstår är
den vartill denna spänning med någon utsikt till
framgång skall kunna användas. Först och främst
äro vetenskapsmännen ivriga att med denna — mer
än halvvägs realiserade dröm av Sir Ernest Rüther-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
