Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 16 febr. 1929 - Ekonomisk översikt, av Filip Oberger - De tekniska mellanskolornas problem, av Henning Billstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 febr. 1929
a llmänna avdelningen
113
kapitalexporten visar en stegring i «eMosiffran från 46
till 65 mill. kr., ha såväl bruttoexporten som importen
sjunkit, den förra från 208 till 190 och den senare från
161 till 125 mill. kr. Våra utländska
banktillgodohavanden ha samtidigt sjunkit 37 mill. kr., medan de i fjol
stego 200 mill. kr. — De ökade anspråk på bankerna, som
det gångna året ställt, torde icke i sin helhet få tas som
ett uttryck för den med en fortskridande
konjunkturförbättring följande stegringen av kreditbehovet utan
komma till en del på de av arbetskonflikterna framkallade
exceptionella förhållandena. Kreditvolymen steg under
året med 159 mill. kr., medan den föregående år
minskades med 218 mill. kr.
Den gångna månaden av innevarande år har företett
en gynnsam utveckling av penningmarknaden, och
avspänningen i marknadens ultimospråk på Riksbanken
har varit något större än föregående år. Den höjning
av diskontot med hela 1 proc., som Bank of England
företagit den första torsdagen i februari kan dock icke i
längden undgå att påverka våra valutaförhållanden.
Även om det dröjer någon tid, innan vår Riksbank följer
den engelska centralbanken, så mäste man räkna med att
vårt diskonto kommer att höjas. — Fondbörsen har under
januari helt präglats av kursrörelserna på de i utlandet
noterade svenska papperen. Sålunda ägde en mycket
kraftig hausse rum i medio månaden i Kreuger & Toll,
såväl aktierna som debentures, med utgångspunkt
från New York under intryck av de rykten, som
föregingo meddelandena om utdelningen inom koncernen,
men då sistnämnda meddelanden icke motsvarade
ryktena vek noteringen fast dock icke fullt tillbaka till
föregående nivå. Senare framkallade utdelningsryktena
kring S. K. F. och de åter uppdykande uppgifterna om
nyemission i L. M. Ericson med åtföljande utländsk
notering livlig omsättning i dessa papper till stigande
kurser. Som facit för månaden kvarstår en stegring i
kurserna, som visar sig i en höjning av indexen för
A-listans papper från 237,1 den 3 jan. till 253,7 för
månadens sista dag. Stegringen kommer i främsta rummet
på industrigruppen, vars indextal under nämnda tid gått
upp från 246,2 till 266,7, medan rederipapper stigit från
99,4 till 103,7 och bankerna fallit från 232,3 till 231,5.
Den engelska diskontohöjningen och den samtidiga
varning för aktiespekulationen, som Federal Reserve Board
utsänt till de amerikanska bankerna, medförde ett
omslag på de utländska fondbörserna och betydande
kursförluster ägde rum. Det återstår att se, i vad mån
varningen tages ad notam; får den större verkningar på den
amerikanska börsen, kommer detta även att avspegla sig
i kursfall på våra internationella papper och detta i sin
tur att påverka vår börs i sin helhet. — Samtliga
bankbokslut föreligga nu, och alla de stora bankerna
på ett enstaka undantag när visa ökade vinster.
Mera markanta förbättringar förete Stockholms enskilda
bank, vars vinst stigit från 7,84 till 9,40 mill. kr. och
detta endast till en mindre del beroende av minskat
avskrivningsbehov — utdelningen höjes 1 % till 14 —,
och Svenska handelsbanken, vars vinst trots höjda
avskrivningar stigit från 14,71 till 15,21 mill. kr., under
det att utdelningen, som tar 9 mill. kr., bibehålles i 10 %.
Skaraborgs enskilda bank ökar utdelningen 2 % till 14
samt Sundsvalls ensk. bank och Venersborgsbanken med
1 % till resp. 12 och 9 %.
Filip Oberger.
DE TEKNISKA MELLANSKOLORNAS.’
PROBLEM.
Under ovanstående rubrik i nr 51 av denna tidskrift
sistlidna år har rektorn vid elektrotekniska fackskolan i
Västerås, Folke Ericsson, låtit införa ett genmäle, i
vilket bl. a. riktas en del anmärkningar mot undertecknads
artikel "Några synpunkter rörande den tekniska
undervisningen på mellanstadiet" (Teknisk tidskrift nr
43/19.28).
Rektor Ericsson gör i sitt genmäle, betitlat "De
tekniska läroverken: Några reflexioner", gällande, att
sifferuppgifterna i undertecknads artikel samt de slutsatser
jag drägit därur äro direkt missvisande, särskilt evad de
avse fackskolan i Västerås. Som bevis härför anföres
dels att jag ej tagit hänsyn till skillnaden i
inträdesfordringar vid de olika slagen av läroanstalter och dels
att jag vid angivandet av årskostnaden per elev vid
Västeråsskolan bortsett ifrån att denna skola har ett
relativt stort antal specialelever.
Vad då först inträdesfordringarna beträffar, så äro
dessa ifråga om teoretiska förkunskaper lägre vid
tekniska elementarskolor än vid tekniska gymnasier och
tekniska fackskolor samt dessutom är industripraktik ej
obligatorisk före inträdet. Det oaktat ha de flesta av
tekniska elementarskolornas elever, enligt senast
tillgänglig statistik, under längre eller kortare tid innehaft
anställning eller praktiserat inom industrien. Likaså ha
flertalet av under senare åren nyinskrivna lärjungar i
de tekniska elementarskolorna haft den teoretiska
underbyggnad, som fordras för att bliva antagen som elev i
exempelvis träteknisk-, kemisk teknisk och
husbyggnads-fackskola.
Mellan de nya skoltyperna finnas också vissa
skiljaktigheter med avseende på inträdesfordringar i de
vanliga skolämnena. För inträde i elektroteknisk och
maskinteknisk fackskola kräves nämligen större kunskaper
i matematik än för inträde till tekniskt gymnasium och
övriga fackskolor. För tekniska gymnasiernas del
kompenseras emellertid detta av fordran på förkunskaper i
tyska och engelska språken. Några kunskaper i
främmande språk fordras däremot ej för inträde i teknisk
fackskola.
De olikheter, som förefinnas i skolornas
inträdesfordringar med hänsyn till kraven på teoretisk
underbyggnad, äro dock icke så stora att de kunna tillmätas någon
avgörande betydelse när det gäller att finna förklaringen
till det otillfredsställande elevantalet vid fackskolorna.
Detta framgår redan av det faktum, att de tekniska
fackskolor, som ha de lägsta inträdesfordringarna, även ha
det lägsta antalet lärjungar.
Det har också framhållits att den ringa
tillströmningen av elever till fackskolorna delvis skulle vara
beroende på, att inträdesåldern till dessa är bestämd till
17 år, under det att den endast är 15 vid tekniska
gymnasier. Erfarenheten ger emellertid intet stöd åt ett
sådant antagande. Höstterminen 1928 t. e. voro ej mer
än 11 % av lärjungarna i första klassen vid samtliga
tekniska gymnasier och tekniska elementarskolor under 17
år. Av 113 elever i första klassen i Örebro tekniska
gymnasium voro samma termin blott 5 under 17 år.
Däremot gör bestämmelsen om minst 2 års industriell
praktik som villkor för inträde i teknisk fackskola dessa
skolor obekväma för ynglingar, som genomgått realskola
och önska fortsätta sina studier utan något längre
avbrott. För dem äro naturligtvis de tekniska gymnasierna
att föredraga även ur den synpunkten, att
praktikfordringarna inskränka sig till två månader. Dylika skäl
torde ej kunna åberopas, när det är fråga om sådana
inträdessökande till tekniska gymnasier och tekniska
elementarskolor, som icke komma från de allmänna
läroverken utan i stället varit sysselsatta i yrkesarbete,
därav många under så lång tid att de hunnit förskaffa
sig den för fackskolestudier föreskrivna praktiken. Att
dessa hellre söka sig till tekniska elementarskolor och
tekniska gymnasier än till fackskolorna, oaktat
studietiden därigenom förlänges med ett helt år, beror med all
sannolikhet därpå, att examen från fackskola icke är
likvärdig med examen från teknisk elementarskola eller
tekniskt gymnasium.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
