Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 16 febr. 1929 - De tekniska mellanskolornas problem, av Henning Billstrand - Notiser - En ny sorts deglar för laboratorier - Sveriges järnhantering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
TEKNISK TIDSKRIFT
16 febr. 1929
Rektor Ericsson anser också, som redan nämnts, att
den av mig uppgivna årskostnaden per elev vid
elektrotekniska fackskolan i Västerås är felaktig på grund av
att specialeleverna ej medtagits. Samtliga uppgifter i
min artikel rörande ifrågavarande kostnader äro
emellertid hämtade ur skolöverstyrelsens officiella statistik
över de tekniska läroverken. Vid uträknandet av
årskostnaden per lärjunge tages ingen hänsyn till
specialelever, vilka i regel endast begagna undervisningen i ett
eller annat ämne. Antalet specialelever vid de tekniska
läroverken är också mycket litet med undantag för
Västeråsskolan, som under innevarande läsår har 23
ordinarie och 15 specialelever. Att denna skola ständigt
har att uppvisa ett oproportionerligt stort antal
lärjungar av sistnämnda kategori beror på att skolan icke
lyckas erhålla ett tillfredsställande antal kompetenta
inträdessökande. Rektor Ericsson meddelar ätt
ifrågavarande elever sakna den praktiska yrkesutbildning,
som erfordras för att bliva antagen som ordinarie elev
samt att skolöverstyrelsen beviljar dispens från denna
bestämmelse för sådana specialelever, som visat att
de på ett tillfredsställande sätt kunnat tillgodogöra
sig undervisningen. En sådan elevrekrytering måste
verka förryckande på skolans ursprungliga karaktär,
i all synnerhet som den korta lärotiden vid
fackskolorna motiverades med kravet på två års praktik före
inträdet.
Att döma av ett av läroverkskollegiet vid
elektrotekniska fackskolan i Västerås i december månad 1925 till
skolöverstyrelsen avgivet yttrande med anledning av en
av kungl, maj:t anbefalld utredning rörande de tekniska
läroverken, vill det synas som om Västeråsskolan även
har svårt att upprätthålla inträdesfordringarna med
avseende på teoretiska • förkunskaper. Kollegiet yttrar
bl. a,: "Antalet elever vid elektrotekniska fackskolan,
som under de första åren av skolans verksamhet var
fulltaligt, har under senare åren på ett iögonenfallande
sätt minskats, samtidigt som elevernas intellektuella
medelnivå och förkunskaper betänkligt sjunkit.
Minskningen i elevantalet har härvid varit relativt större än
vid det läroverk, som ävenledes meddelar elektroteknisk
undervisning, nämligen Örebro tekniska gymnasium,
ävensom vid Tekniska högskolan i Stockholm och
Chalmers tekn. institut i Göteborg." Som botemedel
häremot föreslår kollegiet ändrade inträdesfordringar och
lärotidens förlängande till tre år.
Vidare uttalar rektor Ericsson sin förvåning över att
Västeråsskolan är den enda statliga fackskola, som av
mig redovisas separat. Likaså finner han det
anmärkningsvärt, att fackskolan för maskinindustri i Eskilstuna
ej omnämnts i min förutnämnda artikel.
Jag vill då till en början erinra om att jag endast
yttrat mig om de 2-åriga fackskolorna. Eftersom
elektrotekniska fackskolan i Västerås är den enda statliga
skola av detta slag, som ej är förenad med annan
fackskola eller tekniskt gymnasium, faller det av sig själv
att den också är den enda, för vilken separata
kostnader kunnat erhållas. Därest de övriga 2-åriga facksko
lorna varit organiserade såsom självständiga
läroanstalter, hade situationen säkerligen ej varit bättre för dem
— snarare tvärtom.
Som jag nyss påpekade, var det endast de 2-åriga
fackskolorna, som berördes i min artikel och följaktligen
angav jag inga kostnadsuppgifter för maskinfackskolan
i Eskilstuna, vilket jämväl påtalats av skolans rektor,
Max Grenander. (’Se Teknisk tidskrift nr 51/1928: "Om
elevantalet vid de tekniska läroverken").
’Sistnämnda fackskola är 3-årig och har för övrigt en
organisation, som belt avviker från andra tekniska
läroverk. Den är en kombination av en 2-årig aftonskola och
en 1-årig dagskola samt mera att betrakta som en högre
yrkesskola än som en parallell till de tekniska
gymnasierna. Undervisningens ordnande på sätt som skett i
Eskilstuna förutsätter också att eleverna ha
arbetsan-ställning å den ort, där skolan är belägen.
Slutligen framhåller rektor Ericsson, att det måste
vara till industriens och landets fromma att det finnes
god tillgång på "billig tekniskt skolad arbetskraft"
ävensom att den studerande ungdomens intressen
tillvaratagas samt nödvändigheten av att minska
tillströmningen till de allmänna läroverken. Då
utbildningskostnaderna också ingå i arbetskraftens pris, torde
det för realiserandet av nyssnämnda önskemål bliva
nödvändigt att koncentrera den tekniska undervisningen
till ett mindre antal läroanstalter. Den studerande
ungdomens intressen åsidosättas icke genom
indragandet av utbildningsanstalter, vilka icke tagas i
anspråk i nämnvärd utsträckning. När det gäller att
minska den alltmer tilltagande överproduktionen av
studenter genom utbildningsformer i praktisk riktning, lär
väl detta syfte icke kunna uppnås med en skoltyp, om
vilken läroverkskollegiet vid elektrotekniska fackskolan
i Västerås i sitt meromnämnda yttrande till
skolöverstyrelsen av december 1925 lämnar följande karakteristik:
"Fackskolan hänger så att säga i luften utan organiskt
sammanhang med skolsystemet i övrigt, den borde bygga
på ungefärligen realskoleexamens kunskapsnivå."
Henning Billstrand.
NOTISER
En ny sorts deglar för laboratorier. Ehuru de i
kemiska laboratorier använda kvartsdeglarna i flera
avseenden äro porslinsdeglarna överlägsna särskilt
beträffande motståndskraft mot höga temperaturer och stötar,
hava de på grund av sitt höga pris ej i större omfattning
kommit till användning.
Enligt uppgift har nyligen den holländska firman
Rami—Union lyckats framställa ett degelmaterial
"Weta", varav deglar tillverkas, som till sina
egenskaper närma sig kvartsdeglarna, men som endast äro
obetydligt dyrare än porslinsdeglar.
Materialet framställes genom bränning vid 1 500 °C
av finfördelad karborundum tillsammans med mindre
kvantiteter Silikat samt järn, kobolt och nickel.
Materialet är i sig själv vattentätt, varför glasyr är
obehövlig. Karborundum ingår förening varken med syror
eller alkalier och har god värmeledningsförmåga, så att
man kan avkyla en dylik till glödande tillstånd
upphettad degel i vatten, utan att den spricker. Degeln har
mörkgrå färg, vilket är till fördel vid analyser, där aska
erhålles som slutprodukt. På grund av materialets stora
hållfasthet kunna deglarna utföras med omkr. 20 %
mindre godstjocklek än porslinsdeglarna.
Sveriges järnhantering under år 1928 visar i
jämförelse med 1927 och därförut närmaste åren en ökning
av produktionen och i viss utsträckning även av
exporten av färdiga produkter.
I förhållande till 1913 års siffror äro de föreliggande
export- och produktionskvantiteterna fortfarande mycket
låga, under det kvantiteten importerade produkter i hög
grad stegrats.
Under två tredjedelar av året har den stora
gruvkon-flikten inverkat å malmbrytning och
tackjärnstillverkning. Man torde till väsentlig del kunna tillskriva denna
konflikt en nedgång i malmexporten från 10 millioner
ton till endast 5 millioner och en, ehuru i mindre skala,
förminskad produktion och export av tackjärn
(produktion 393 100 ton mot 417 800 ton år 1927, export 72 000
ton mot 87 700 ton år 1927). Däremot har importen av
tackjärn väsentligt ökats (från 47 700 ton år 1927 till
78 900 ton).
Järnexporten i övrigt visar i sin totalsumma en
sänkning, men om exporten av järnskrot, vilken under år 1927
var ovanligt hög, icke tages med i beräkning, är
exportsiffran något högre än under de närmast föregående åren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
