Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11. 16 mars 1929 - Något om periodiciteter i nederbörd och vattenföring, av Axel F. Enström - Tekniska museet och den tekniska undervisningen, av Torsten Althin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEKNISKA MUSEET OCH DEN TEKNISKA
UNDERVISNINGEN.
154 TEKNISK
Europa, tagen såsom medeltal för ett större antal
stationer. Överhuvudtaget saknas 11-årsperioden i
nederbördssiffror såvitt jag kunnat finna, under det att
perioderna 7.5 och 15 år äro starkt framträdande.
Med avseende på 15-årsperioden är nu en
sammanställning av de här berörda resultaten gjord dels i
diagrammet fig. 2. dels i efterföljande tabell, som
upptager tidpunkterna för maxima.
Nederbörden i norra Europa Vänerns
vattenstånd Nederbörd i Stockholm Vattenföring enl. fig. 1
1772
1788 — — —
1804,5 — — —
1820 — 1823 —
1835 1836 1837 5 —
1851 1850,5 1854 —
1865 1865.5 1868
1879,5 1882 1882,5 —-
1894,5 1896,5 — —
— — — 1913
— — — 1928
Våglängden inom de olika observationsserierna
varierar något. Medeltalet av samtliga är 15,1 år.
Det förefaller ju ganska misstänkt, att man här har
att göra med en bestående periodicitet. Om man
TIDSKRIFT 16 febr. 1929
extrapolerar från serierna för Vänern eller Stockholm,
kommer man till nya maxima, som mycket nära
sammanfalla med de i fallet fig. 1 i verkligheten funna.
I de välbekanta prognoser, som Wallén under en
följd av år med stor framgång utfört för en del
svenska vattendrag, ingår, såvitt jag förstått rätt, icke den
ovan behandlade 15-årsperioden. Möjligen kan den i
det sammanhanget vara värd uppmärksamhet, om
ock naturligtvis i mindre grad, då för Walléns
syftemål de korta variationerna äro de, som fälla
utslaget.
För bedömande av kraftstationers energiproduktion
och för regleringsfrågor är emellertid den
ifrågavarande perioden synbarligen av betydelse. Det är
tydligen icke likgiltigt, huru man av ett antal årsvärden
bildar sig ett medeltal. Figuren visar tydligt, att man
kan komma ganska snett, om man icke har klart för
sig. hur den 15-åriga perioden ligger till. Helst bör
man ha till sitt förfogande ett material, som sträcker
sig över femton år. Har man inte det, utan måste
nöja sig med en kortare observationstid, kan
exempelvis några år omkring 1917—18 ge en god
föreställning om medelförhållandena, under det att värden
omkring 1913—14 eller 1920—21 skulle ge
fullständigt missvisande resultat.
Av det föreliggande materialet kan man med rätt
stor sannolikhet förutse, att det i mitten av 1930-talet
kommer att återigen bli bekymmersamma år med
avseende på vattentillgången, åtminstone vad
mellansvenska fall beträffar. I någon mån kan en
förskjutning förväntas,-härrörande av att den 7,5-åriga
perioden ser ut att komma in med ett minimum år 1930
och ett maximum år 1934.
Anmärkningsvärt är att den 11-åriga perioden icke
kommer till synes i nederbördsvärden, däremot är
påtaglig i fråga om Vänerns vattenstånd. Jag vill inte
nu ingå på en diskussion av förhållandet, endast
framkasta den förmodan, att det kan tänkas, att den
kommer in genom variationer i avdunstningen,
sammanhängande med växlingar i temperaturen.
Vid avdelningens för Teknisk undervisning
inom teknologföreningen sammanträde den 5 mars
förelåg till diskussion frågan huruvida Tekniska
museet kan komma att tjäna den tekniska under
visningen. För belysning av spörsmålet höll
därvid föreståndaren för museet intendent Torsten
Althin i huvudsak följande inledningsanförande, i
samband med en serie skioptikonbilder,
illustrerande ur undervisningssynpunkt iordningställda
arrangemang i olika tekniska museer.
Det kan måhända synas mången förmätet, att
uppställa den frågan: ’"Kan Tekniska museet komma att
tjäna den tekniska undervisningen?" Det är i viss
mån egoistiska skäl, som dikterar frågan. Jag tillåter
mig nämligen hysa den förhoppningen, att det efter
mitt anförande här skall uppstå diskussion, som
kan ge nya impulser och uppslag för museets fortsatta
arbete.
Den ställning, som Svenska teknologföreningen
intar till Tekniska museeet, nästan förpliktar, att frågor
rörande museet då och då ventileras inom föreningen.
Museets start för något över fem år sedan grundar sig
på en framställning från teknologföreningen till
ingenjörsvetenskapsakademien. Museets 15
styrelsemedlemmar äro på två undantag när ledamöter av
teknologföreningen, varav tre direkt utsedda, och detta
gör. att jag särskilt hoppas på aktiv hjälp och goda
råd från föreningens ledamöter. Ännu ett skäl finnes
för att frågan har tagits upp inom avdelningen för
liknande undervisning och det är, att museet redan
har anknytningar till bl. a. tekniska högskolan
därigenom att högskolan överlämnat i museets vård den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
