Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11. 16 mars 1929 - Tekniska museet och den tekniska undervisningen, av Torsten Althin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
TEKNISK TIDSKRIFT
lf) mars 1029
utom till vänster. Hur ofta hör man också inte något
sådant som: O, vad detta var intressant och så
mycket här är att se och lära, det måste vi komma
tillbaka och studera i lugn och ro — men det är tyvärr
anmärkningsvärt få som verkligen ge sig tid därtill.
Det kanske dock kan bli ändring härvidlag, ty jag
tror, att sättet för meddelande av kunskaper på
museer och utställningar ännu ligger i sin linda.
Med tanke på dessa förhållanden måste man ställa
sig tveksam och frågande inför problemet, hur
museisamlingar och särskilt Tekniska museets samlingar
böra ordnas.
Någon kanske invänder — låt bli att ordna så
mycket museer, utställningar och samlingar. Det kan
vara riktigt, men vi måste väl ändå vara överens om,
att åtminstone historiska samlingar och
historiskvetenskaplig forskning på olika områden av den
svenska kulturen, det måste vi hålla oss med. Detta är
ingen lyx, utan nödvändigt så länge vi vilja räknas
såsom ett kulturfolk. Man bör också komma ihåg, att
i åstadkommandet av olika slag av museer ligger en
hyllningsgärd åt alla dem, som på olika sätt fordom
brutit väg och bidragit till att vårt lands nuvarande
ställning såväl inom det intellektuella som de
merkantila, tekniska och industriella områdena. Det senast
anförda har ju i viss mån varit en avvikelse från ämnet.
Om det nu är förenat med stora svårigheter att
ordna museer, så att de verkligen ge ett utbyte till
den stora allmänheten, så borde det emellertid vara
lättare att ordna t. e. Tekniska museets samlingar så,
att de, vilka ha särskilda förutsättningar för att
förstå, och låt oss hoppas, bestämd vilja att sätta sig in i
museets samlingar, får verklig nytta av dem. Jag
tänker därvid främst på studerande vid tekniska
läroanstalter av alla slag, högre och lägre. Då Tekniska
museet kommit att förläggas till Stockholm, så blir det
givetvis i första hand huvudstadens studerande,
som komma att dra den största nyttan av museet.
Vilken nytta kan detta då bli?
Så omfattande som kurserna vid de olika högre och
lägre läroanstalterna blivit är det tydligt, att lärarna
näppeligen hinna med, om ofta än god vilja därtill
finnes, att ens helt flyktigt gå in på teknikens och
industriens historia. Man har ju på olika håll lagt upp
studiesamlingar, varuprov, maskindelar,
experimentapparater etc., men jag har hört från olika håll, att
det ofta är svårt att hinna med att demonstrera dessa
saker på den knappt tillmätta undervisningstiden och
många läroanstalter ha ej råd att hålla sig med ens
ganska enkla studiesamlingar.
Elever i olika klasser och årskurser beredas ej
sällan tillfälle — i vissa fall är det ju obligatoriskt —
att göra studieresor till industriella verk och fabriker.
Till denna form av undervisning och utbildning kan
helt visst Tekniska museets samlingar komma att
utgöra ett icke föraktligt komplement. Ty meningen är
ju, att museets samlingar skola ge ett koncentrat av
teknikens och industriens historiska utveckling med
tillhjälp av bevarade originafföremål, rörliga
demonstrationsapparater, grafiska framställningar, bilder,
filmer o. s. v. Därjämte skall namnet och bilden av
de män, som utfört märkliga arbeten, hugfästas på
ett eller annat sätt. Det är självfallet icke meningen,
att någon skall kunna bli ingenjör, icke ens en enkel
mekaniker på att enbart studera museets samlingar,
men de, som studerar dem — och jag är ganska över-
tygad om, att det kommer att bli många — böra
kunna bibringas en allmän uppfattning 0111 det
historiska sammanhanget — först och främst inom det egna
speciella facket. Detta bör kunna ske på ett mera
levande sätt än vad enbart ett studium av en
historisk beskrivning eller en bok kan ge och så böra
vederbörande även kunna få en uppfattning om
utvecklingen och de tekniska hjälpmedlen inom andra
fack av tekniken, en sak, som jag tror kommer att
vara av stor betydelse när de komma ut i livet och
skola i praktiken omsätta sina kunskaper. Med andra
ord, en teknisk studerande bör av ett tekniskt museum
bibringas en större teknisk allmänbildning, om detta
uttryck tillåtes mig, än vad det är möjligt att en
teknisk läroanstalt kan skänka honom. Det är väl icke
för mycket sagt, när jag påstår, att med de
färdigut-bildade elevernas tekniska allmänbildning är det ofta
ganska illa ställt f. n. av helt naturliga skäl när man
tänker på de stora lärokurserna. Man har hört talas
om Polhem, John Ericsson. James Watt och kanske
andra, men därmed är det ofta slut. Och man vet, att
det finnes något som heter mekanisk trämassa och
något annat, som heter sulfitmassa, men vad det
egentligen är och hur det tillverkas, när man började
därmed o. s. v., det har man nog ganska liten aning
om, såvida man icke haft cellulosatekniken till
specialitet. Jag menar därmed icke, att de tekniska
studerande i museet skola stormplugga historiska årtal och
lära sig tillverkningsmetoder, utan jag har tänkt mig
det så i framtiden, att det kommer att från de
tekniska läroanstalterna ordnas kollektiva besök av
eleverna under studietidens gång efter en så uppgjord
plan, att för demonstration av museets samlingar
finnes att tillgå vid dessa tillfällen specialister fullt
förtrogna med museets olika avdelningar och vad dessa
avse att visa, och som kunna hålla i bästa mening
populära föredrag. Ännu så länge är ju icke Sveriges
kulturhistoria i vidsträckt bemärkelse och än mindre
dess tekniska historia undervisningsämnen i skolor
eller tekniska läroanstalter, men jag är ganska
övertygad om, att så en gång kommer att bli, fast det
kanske dröjer och att dessa ämnen på andras
bekostnad komma att beredas den plats i
undervisningsschemat, som deras vikt och betydelse kräver.
Såsom jag närmare bedömer förhållandena skulle
jag vilja ånge Tekniska museets uppgifter med
hänsyn till den tekniska undervisningen på följande sätt.
Tekniska museets samlingar böra ordnas med tanke
på att vara ett smidigt komplement till den tekniska
undervisningen. Med utgångspunkt från de historiska
samlingar, som nu finnas är detta möjligt och kan låta
sig göra genom samarbete med den tekniska
undervisningens män. Man måste härvid dock alltid
komma ihåg att begränsa den pedagogiska framställningen
till rätta proportioner. Först när Tekniska museets
samlingar på detta sätt utvidgats, kommer museet att
kunna fylla sin uppgift att visa de egentliga
orsakerna till att världen med hänsyn till sociala och
ekonomiska förhållanden så kraftigt förändrat utseende
under de senaste århundradena. Ty det är den långa
raden av ingenjörer och uppfinnare, som varit och
äro den nya tidens föregångsmän och banbrytare.
Och detta bör varje ung tekniker få lära känna
likaväl som alla de, vilka i livets skiften endast draga
nytta av, vad ingenjörsarbetet fordom åstadkommit
och nu frambringar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
