- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1929. Allmänna avdelningen /
169

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12. 23 mars 1929 - De tyngre nonferrometallerna, av Vilhelm Christiansen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

10 mars 1929

TEKNISK TIDSKRIFT

169

arbetbarheten ökas med blyhalten, men för att
hållfasthetsegenskaperna ej skola försämras för mycket
tillsättes i regel ej över 3 % Pb. Vanlig svarvmässing
innehåller i allmänhet ca 58 % Cu, ca 2 % Pb och ca
40 % Zn. Hållfasthetsegenskaperna hos denna
legering äro angivna i tab. II. För bearbetning i
automatmaskiner givas vanligen de varmpressade stängerna
ett justeringsdrag, varvid samtidigt hållfastheten och
hårdheten ökas.

Upptäckten av de härdningsbara
duraluminlege-ringarna och den stora framgång desamma rönt har
föranlett, att man sökt finna analoga legeringar med
andra metaller än aluminium som huvudbeståndsdel.
Experimenten med koppar ha därvid givit mycket
intressanta resultat. Man har sålunda funnit, att
man med en relativt liten berylliumtillsats till
koppar kan åstadkomma härdningsbara legeringar med
stor hållfasthet och hårdhet (beroende på att
be-rylliums löslighet i koppar ökas med stigande
temperatur, från ca 0,75 % vid 400° till ca 2,9 % vid
8000).1 En legering med 2.5 % beryllium kan genom
värmebehandling (glödgning 1/2 tim. vid 800° avslutad
med hastig avkylning i vatten och därpå värmning
vid 350°) bibringas en hårdhet av över 400 brinell, en
elasticitetsgräns = 45,9 kg/mm2, en sträckgräns = 128
kg/mm2, en brottgräns = 135 kg/mm2 och en
förlängning = 0,8 %. Ännu så länge förhindrar dock det
höga priset hos beryllium en allmännare användning
av dessa legeringar. Enligt en tidskriftsnotis
beräknas nämligen beryllium kunna framställas till ett pris
av ungefär 320 kr. per kg vid en årsproduktion av
1 200 kg, och till ett pris av ungefär 100 kr. per kg
vid en årsproduktion av 100 ton.2

En större betydelse synes däremot de efter
uppfinnaren benämnda corsonlegeringarna få. I dessa
ingår som huvudmetall koppar och som
tillsatsmetaller endera nickel, krom, järn eller kobolt samt just så
mycket kisel, som erfordras att binda all nickel, krom,
järn resp. kobolt till silicid. Den silicidmängd, som
kan ingå i fast lösning med koppar, ökas med stegrad
temperatur, och på detta förhållande grundar sig
värmebehandlingen, varigenom ernås stor hårdhet och
hållfasthet, samtidigt som elektriska
ledningsförmågan är mycket hög. Härdningsprocessen omfattar två
värmebehandlingar. Vid den första
värmebehandlingen upphettas legeringen just så mycket, att all
siliciden ingår i fast lösning med kopparn (750—950°
beroende på sammansättningen), varefter den fasta
lösningen genom legeringens hastiga avkylning i vat-

1 G. Masing, Legierungen des Berylliums mit Kupfer,
Nickel, Cobalt und Eisen, Zeit. Met, 1928. Sid. 19.

2 k. Illig, The Production and uses of beryllium, Met. Ind.
(eng.) 1928. Sid. 615.

ten eller olja bibehålles vid rumstemperatur. I detta
tillstånd är legeringen nära nog lika mjuk och
bear-betbar som vanlig mjuk koppar, varför omfattande
upptrycknings- och andra större formgivningsarbeten
lätt kunna utföras. Den andra värmebehandlingen
består i upphettning till 525—550°, varvid siliciderna
utfalla i ett ytterst finfördelat, i mikroskopet ej
iakttagbart tillstånd. Legeringen erhåller härigenom sin
karakteristiska höga hållfasthet och goda
ledningsförmåga. Dessa corsonlegeringar äro sålunda fullt
analoga med duraluminlegeringarna. I tabell III lämnas
en sammanställning över hållfasthetsegenskaperna
och elektriska ledningsmotståndet hos några typiska
corsonlegeringar i värmebehandlat tillstånd. Som
jämförelse kan nämnas att hos gjutgods av koppar är
brinelltalet = 35—50 kg/mm2, brotthållfastheten = 16
—22 kg/mm2, sträckgränsen = 2—5 kg/mm2,
förlängningen = 20—14 % och elektr. ledningsmotståndet
(elektrolytkoppar) = 0,0174 ohm m/mm2. Genom
kall-bearbetning (t. e. valsning eller dragning) av den
vär-mebehandlade corsonlegeringen kan man åstadkomma
ytterligare stegring i brotthållfastheten, sträckgränsen
och hårdheten, varvid förlängningen sjunker i
motsvarande grad. En värmebehandlad stång
innehållande t. e. 3,75 % nickelsilicid får sålunda efter
dragning motsvarande 30 % areaminskning en
brotthållfasthet av ca 90 kg/mm2. Förlängningen är då ca
2 %.

R. A. Hadfield1 har ur statistiken för år 1920
beräknat, att den årliga förlusten i hela världen genom
röstning av järn och stål skulle uppgå till ej mindre
än 29 mill. ton, vilket i förhållande till produktionen,
som samma år uppgick till 66 mill. ton, är överaskande
mycket. Den årliga kostnaden genom ersättning
tillsammans med vidtagna åtgärder för järnets
skyddande mot röstning beräknade han till över 700 mill.
pund. Någon motsvarande beräkning beträffande
nonferrometallerna har jag ej påträffat i litteraturen.

Korrosionsbeständiga voro tidigare endast
nonferrometaller. Numera ha dock medtävlare erhållits i de
moderna rostfria stålen, som visat sig motstå en
mångfald kemiska reagenser. Vid vanligt järn och stål
har korrosionen däremot ett mycket genomgripande
förlopp beroende på, att järnet kan uppträda dels som
tvåvärdigt, dels som trevärdigt.2 Enligt teorien om
lokalelement börjar nämligen rostningen med, att järn
går i lösning som tvåvärdigt, varvid samtidigt vid
lokalelementets katod avskiljes väte. Som
depolari-sator tjänstgör luftsyre eller sekundärt bildat
järnoxidhydrat. Ferro- och hydroxylioner ge svårlösligt

1 Proc. Roy. Soc. 1922.

2 W. Palmaer: Om metallers korrosion, teori och försök.
Tekn. tidskr. Kemi 1926.

Tabell 111. Hållfasthetsegenskaper hos corsonlegeringar i värmebehandlat tillstånd.

Legeringar med nickelsilicid (NiäSi) Legering med kromsilicid (Cr2Si, CraSi)
Bearbetat material Gjutgods Bearbetat material Gjutgods


Silicidmängd %........................................................................................2,5 3,75 6,o 3,1 0,8 0,8

Brinelltal kg/mm2 ........................................................................140—145 170-190 205 150 105 100

Brotthållfasthet kg/mm2 ................................................45-55 60—65 80 ! 47 35—40 30

Sträckgräns kg/mm2 ..............................................................25-40 50-55 65 : 25 20—25 15—20

Förlängning % ........................................................................................20—14 14-10 10 j 5 18—12 12

_E1. motstånd ohm. m/mm2 ........................................0,028 0,03 0,034 I 0,035 0,022 0,022

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:08:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1929a/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free