- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1929. Allmänna avdelningen /
202

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 15. 13 april 1929 - Privatanställdas pensionering, av B—d.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

202

kastet utgick man ifrån att pensionsrätten skulle vara
oantastbar och således oberoende av villkor om
kvar-stannande i arbetsgivarens tjänst till uppnådd
pensionsålder eller viss tid. Arbetsgivarna och de
anställda voro emellertid av olika meningar i detta
hänseende i det att de förstnämnda betraktade
utfästelsen såsom villkorlig, beroende av tjänstetid e. d.
under det att de sistnämnda gjorde gällande att
pensionen vore en successivt intjänad löneförmån.
Arbetsgivarna anförde till stöd för sin åsikt bl. a., att
principen om pensionens oantastbarhet ej
tillnärmelsevis givits en så sträng tillämpning i statens egen
pensionering som i det föreliggande lagförslaget trots att
man här vore hänvisad till frivilliga utfästelser och
det syntes dem därför oberättigat att giva så stränga
bestämmelser i en dylik lagstiftning. De anställda
ansågo däremot att de föreslagna bestämmelserna för
pensionsrättens tryggande ej voro tillfyllest och
förklarade sig icke kunna tillstyrka förslaget i befintligt
skick utan förordade att det underkastades ytterligare
bearbetning under medverkan av representanter för
arbetsgivare och löntagare. Det uttalades också att
det från löntagarnas sida icke förelåge något intresse
att framkalla mindre tillfredsställande
pensionsutfästelser. För dem vore det av största betydelse att
erhålla full klarhet om sin ställning. Bättre än en oviss
pensionsrätt vore ingen alls, då vederbörande i så fall
genom egen försäkring eller annorledes måste skydda
sig själv. Vidare riktades kritik mot att begreppet
pensionsutfästelse ej definierats. Med anledning av
vad i yttrandena anfördes utarbetade de sakkunniga
nytt förslag i ämnet.

I den allmänna motiveringen till det nu i tryck
föreliggande lagförslaget, vilket är dagtecknat den 8 sept.
1928, angives syftet med den ifrågavarande
lagstiftningen vara dels att giva löntagaren större trygghet
att erhålla den av arbetsgivaren utfästa
tjänstepensionen när pensionsfallet inträffar, dels bättre rätt att om
han avgår ur arbetsgivarens tjänst i förtid, utfå den
del av den utfästa pensionen, som han skäligen bör
anses ha intjänat före avgången. Den större
tryggheten åstadkommes därigenom, att det ålägges
arbetsgivaren att på visst sätt försäkra sin utfästelse. Den
bättre rätten vid avgång i förtid beredes därigenom,
att viss fribrevsrätt stadgas för den avgående. Någon
laglig skyldighet för arbetsgivare att bidraga till de i
hans tjänst anställdas pensionering finnas ju icke och
den föreslagna lagstiftningen avser ej att göra
ändring härvidlag. Förutsättningen för lagstiftningens
tillämpning är därför att en bindande utfästelse om
pension från arbetsgivarens sida föreligger.

Med tjänstepension förstås enligt lagförslaget
följande förmåner, som tillkomma löntagare på grund
av hans anställning: livränta på ålderdomen
(ålderspension) och vid varaktig nedsättning av
arbetsförmågan (invalidpension) samt livräntor åt de anhöriga
efter löntagarens frånfälle (familjepension), ävenså
kapital, som skall utbetalas under samma
omständigheter som ålders- eller invalidpension eller efter
vederbörandes frånfälle till de anhöriga eller annan
rättsinnehavare (ålders-, invalid- och
dödsfalls-. kapital).

Förbehåll i pensionsreglemente eller annat avtal,
som träffats rörande pensionsrätten, varigenom
arbetsgivarens skyldigheter eller löntagarens rättigheter
inskränkas utöver vad i lagen medgives, skall endast

16 febr. 1929

vara tillåtna såvida löntagarens avlöning utgår i
form av provision. För sådana befattningshavare
skall lagen vara av enbart deklaratorisk natur. En
del av de i ärendet hörda myndigheterna förordade
att lagstiftningen skulle erhålla uteslutande
deklaratorisk karaktär för samtliga löntagare. De
sakkunniga anse emellertid att tvingande bestämmelser ej
kunna undvaras om något överhuvud taget skall
åtgöras på området.

Som förut nämnts riktades även den anmärkningen
mot det tidigare förslaget att begreppet
"pensionsutfästelse" ej definierats. De sakkunniga finna det
dock icke möjligt att i lagen giva en uttömmande
bestämning om, när utfästelse om pension skall anses
vara gjord. Detta får i första hand bedömas efter
allmänna rättsregler om avtals ingående. Har
arbetsgivare antagit och delgivit sin personal bestämmelser
om pensionsrätt för dem, som inneha visst slag av
anställning, stadgas emellertid att pensionsutfästelse
skall anses vara gjord. Lagen skulle alltså äga
till-lämpning på varje pensionsreglemente, som delgivits
löntagarna, därest det erhållit en sådan avfattning att
det är möjligt att beräkna pensionsförmånen enligt
de därom givna föreskrifterna. Arbetsgivaren skall
icke vara skyldig försäkra utfästelsen förrän
löntagaren fyller 30 år även om denne dessförinnan fått
anställning med pensionsrätt, såvida icke arbetsgivaren
ålagt löntagaren att själv erlägga avgifter. I så fall
skall den motsvarande delen av utfästelsen alltid
tryggas när sådana avgifter börja att erläggas.
Härigenom befrias arbetsgivaren från alla kostnader för
deras pensionering, som lämna hans tjänst före nämnda
ålder. Försäkringsplikten inskränkes också ifråga
om utfästelse, som avser ålderspension, kombinerad
ålders- och invalidpcnsion eller familjepension.
Försäkringsförmånen får nämligen, även om den
därigenom blir mindre än den utfästa förmånen,
bestämmas så att försäkringspremien blir lika med premien
för vad i lagen kallas normalförsäkring. Dock skall
försäkringsförmånen och premiereserven vid varje
tidpunkt motsvara minst de avgifter, som löntagaren
själv erlagt.

Normalförsäkring är definierad på följande sätt:
"Om löntagarens ålder vid försäkringens tecknande
(inträdesålder) och vid därefter erhållen
löneförhöjning (befordringsålder) icke överstiger 35 resp. 45 år,
är den försäkrade pensionen viss av inträdes- och
be-fordringsåldern oberoende % av löntagarens
pensionsunderlag vid försäkringsfallets inträffande (hel
normalpension). Om däremot löntagarens
inträdes-eller befordringsålder överstiger 35 resp. 45 år, är den
försäkrade pensionen lägre (avkortad normalpension)
och beroende av nämnda ålder, i det att
försäkringspremien vid försäkringens tecknande (grundpremien)
ej sättes högre, än som motsvarar hel normalpension
och inträdesåldern 35 år, och försäkringspremien vid
löneförhöjning ej höjes mera, än som motsvarar hel
normalpensions höjning och befordringsåldern 45 år".

För övrigt föreslås för normalförsäkring bl. a.
följande bestämmelser:

1. Pensionsåldern är 65 år.

2. Invalidpension utgår, när arbetsförmågan före
pensionsåldern varaktigt nedsatts med minst 50 %;
om invaliditeten icke är fullständig, nedsattes
invalidpensionen i förhållande till invaliditetsgraden; inva-

TEKNISK TIDSKRIFT

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:08:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1929a/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free