- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1929. Allmänna avdelningen /
207

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 15. 13 april 1929 - Västsvensk stadsbyggnad, av A. Södergren - Tekniska högskolan i Berlin 50 år

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

20 april 1929

läge invid Kungsgatan och rådhuset förlades till stora
torget. Beträffande den enskilda bebyggelsen hade
Salvius tydligen tänkt sig en enhetlig höjd ocli
storlek för alla byggnader, av vilka de vid Stora hamnen
skulle utföras av sten och de vid östra och västra
hamnen av trä med gavelfasaderna av sten. Salvius
byggnadsprogram kunde emellertid av huvudsakligen
ekonomiska skäl ej genomföras, varför staden blev
bebyggd med i regel mindre och lägre hus än man
från början avsett. Enklaste slag av envånings
trähus torde varit i övervägande majoritet. På så sätt
bebyggt kunde stadsområdet, framhåller författaren,
icke räcka länge, och redan på 1640-talet började
borgerskapet klaga över det bristande utrymmet inom
vallarna och anhöllo om byggnadsplatser utanför
befästningarna. Men oberoende härav hade en viss
sorts förortsbebyggelse redan då börjat uppstå utmed
älven väster om staden. Detta sammanhänger i viss
mån med att stora Hamnkanalen aldrig fick sin
ursprungligen avsedda betydelse för sjöfarten, emedan
den på grund av tidigt uppträdande ras ej kunde
göras tillräckligt djup för större fartyg, vilka i stället
måste ankra i själva älven, eller förtöjas vid i
Masthugget och Majorna anlagda bryggor, innanför vilka
en bebyggelse så småningom började uppstå.

Även söder om staden i Haga uppstod rätt snart ett
slags förstad, vars bebyggelse emellertid blev av
tämligen provisorisk art, emedan hela förstaden, såsom
belägen omedelbart under fästningen å Skansen
Kronan, skulle kunna i hast avrödjas i händelse av
krigsfara. Någon fast ordnad eller permanent
förortsbebyggelse kom däremot ej till stånd under 1600-talet.

Hur staden i verkligheten tedde sig under detta
århundrade, därom har man ej något tillförlitligt
vittnesbörd, men av allt att döma torde staden med sitt
i regel blygsamma men dock relativt värdiga
bebyggande hava gjort ett i det stora hela gott intryck,
även om den, som författaren säger, ej tedde sig med
så stolt och sirlig silhuett som t. e. Dahlbergs
Svecia-verk visar.

Medan 1600-talet var nygrundningens samt den
trevande och tillrättaläggande uppväxtens tid, var
1700-talet något annat och mera, ty det blev efter hand
stadens kvalitetstid. Tack vare tidvis goda
konjunkturer, t. e. då ostindiska kompaniet florerade och
under de rikliga sillfiskeperioderna gick staden
kraftigt framåt i materiellt hänseende, vilket givetvis kom
till synes även i bebyggelsen. I de tre representanter
för släkten Carlberg, vilka efterträdde varandra som
stadsingenjörer och stadsarkitekter, fick staden män
som i stadsbyggnaden kunde ge värdigt uttryck åt
den kulturella blomstring, som utmärkte 1700-talet.
Staden fick därigenom till slut, framhåller författaren,
en enhetlighet, som i förening med finhet i disposition
och utförande gjorde den till något i sitt slag
enastående i Norden. Sålunda ombyggdes kajerna från trä
till sten och likaledes broarna, som välvdes och
delvis försågos med skulptural utsmyckning. Det var
också nu som stadens berömda allésystem började
anläggas. Man strävade vidare efter enhetliga
gatufasa-der, och Göteborg torde i detta avseende hava
kommit längre än någon annan stad i vårt land. Trots
påbud och förordningar uppfördes husen emellertid allt
fortfarande i stort sett av trä, och det var först under
slutet av 1700-talet och början av 1800-talet som
staden efter de då timade stora eldsvådorna blev om-

’207

byggd i sten. ■ Vid denna tid började stadens
befästningar att bliva omoderna, vilket i samband med
näringsväsen dets och stadslivets begynnande
förändring gjorde, att tiden blev mogen för en övergång
från den slutna till den öppna staden.

Innan författaren närmare ingår på vallraseringen
och stadens ombyggnad i sten, lämnar han en
skildring av stadsbyggnadskonstens utveckling i Europa
från omkring år 1600 till 1800-talets början.

Den nya stadsplan, som blev en följd av
vallrase-ringen, uppgjordes av Carl Wilhelm Carlberg, som
under flerårig vistelse i utlandet särskilt i Paris gjort
sig förtrogen med den nya klassicismen, som då börjat
bryta fram även i stadsbyggandet. Denna
stilriktning, som väl överensstämde med Carlbergs egen
läggning, tillämpade han på ett lyckligt sätt såväl i
vallraseringsplanen som vid utarbetandet av
gatufasa-derna. I sina slutord säger författaren härom: "Tack
vare att Göteborg härjades av eld blev sålunda Carl
Wilhelm Carlberg den förste — men också hittills den
ende — svenske arkitekt, som fått utföra en stor
verklig stadsbyggnad. Dess pärla blev Södra
Hamngatan, det enda fullt enhetligt utbildade stadspartiet i
Norden, i vars utformning koncentrerades all den
förfining och goda smak, som ackumulerats under
1700-talet."

Det är, som förut framhållits, att beklaga att
skildringen här blivit avbruten och ej förts fram till vår
tid. Man får emellertid hoppas luckan så småningom
blir utfylld, även om det förefaller rätt tvivleaktigt att
författaren med sin krävande verksamhet som
stadsplanedirektör i huvudstaden kan få tid övrig för
avhjälpande av denna brist. Säkert är emellertid att
ingen härför torde hava större förutsättningar än
ingenjör Lilienberg. A. Söderyren.

TEKNISKA HÖGSKOLAN I
BERLIN 50 ÅR.

Tekniska högskolan i Berlin kan i dessa dagar blicka
tillbaka på en 50-årig tillvaro. År 1879 blevo de båda
systerinstitutionerna, byggnads- och
industriakademierna, sammanslagna, och på samma gång restes krav pä
kompetensbetyg för dem, som önskade vinna inträde i
den nya institutionen. De i preussiska
handelsministeriet uppgjorda provisoriska statuterna, vilka genom
regeringsbeslut av den 17 mars 1879 stadfästes, trädde i
kraft den 1 april samma år och inneburo, att den nya,
som teknisk högskola betecknade bildningsanstalten
fr. o. m. sommaren 1879 ställdes under dåvarande
ministeriet för kyrko-, undervisnings- ocli medicinalväsen.

Tidpunkten manar till några reflexioner över vilken
betydelse tekniska högskolan i Berlin och dess förelöpare
haft för hela Tysklands samlade kultur och industri.

Tekniska högskolans i Charlottenburg anor gå långt
tillbaka i tiden. År 1699 grundade kurfursten Fredrik
III av Brandenburg, senare konung Fredrik I av
Preussen, "die Akademie der Künste" i Berlin. Denna
övertog också vården av byggnadskonsten. Genom
kabinettsbeslut av den 18 mars 1799 avskilde konung Fredrik
Wilhelm III av Preussen från denna "Akademie der
Künste" kuhgliga akademien för byggnadskonst som en
självständig anstalt, och från och med denna dag
räknar tekniska högskolan sin självständiga utveckling. På
100-årsdagen tilldelades tekniska högskolan rätt av
kejsar Wilhelm II att förläna diplomingenjörs grad och att
promovera diplomingenjörer till dr-ingenjörer. Sedan

TEKNISK TIDSKRIFT

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:08:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1929a/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free