Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 16. 20 april 1929 - Stadsavfallet och dess slutliga kvittblivande, av Karl Tingsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
TEKNISK TIDSKRIFT
16 febr. 1929
ligt. I massan finnas nämligen i stora mängder1
föremål, som visserligen för var och en av de många
förutvarande ägarna sakna värde eller ha ett allt för
ringa sådant i förhållande till besväret med dess
tillgodogörande, men som, på lämpligt sätt uppdelade
och hopsamlade, utgöra säljbara produkter. Här må
blott nämnas papper, lump, järnsaker, metaller, vissa
butelj slag osv. Överraskande är att därjämte även
föremål — ej sällan sådana för prydnad samt
kuriositeter och gamla för att ej säga antika saker — som
var för sig till synes borde äga ej blott penninge- utan
även affektionsvärde, ej sällan fullständigt oskadade
finna sin väg till soporna.
En del sådana ur soporna tillvaratagna föremål
förvaras i Stockholms renhållningsverks "sopmuseum".
Där finnas böcker, planschverk, kartor, fotografier,
tavlor med ramar, skulpturer, uppstoppade större
fåglar, fångstredskap för djur, nyare och äldre verktyg
ocli husgeråd, stenyxor, stenkärl, malmstuffer,
barometrar, klockor, skrin, däribland skrivschatull för
resor, sablar och annan militär utrustning, gevär, bössor
och revolvrar jämte olika slag av ammunition,
kartescher, sadlar, lansar till tornerspel från Gustaf III:s
tid, armborst från Gustaf Vasas tid, jaktstolar,
kikare, glasögon m. m., m.m. för att nu blott nämna en
ringa del. Föremålen ha som framgår av
förteckningen i många fall en sådan storlek att de ej gärna
genom ovarsamhet och slarv kunnat bli bortkastade.2
Ägarna synas stundom med full avsikt ha skilt sig
från verkliga dyrgripar eller ock ha dessa under
flyttningsbrådskan — då det mera värdefulla och säregna
"skräpet" kommer fram3 — av misstag kommit på
orätt plats och härigenom blivit sopor. Sådana bestå
ju nämligen till stor del av ämnen och föremål som
blivit skilda från sin en gång naturliga omgivning.
De bortkastas ej på grund av förment hälsovådlighet
— den egenskapen bestämmer människan att de ska
besitta så snart de kommit utanför bostadens väggar
— utan därför, att de ej längre behövas eller av
utrymmesskäl el. dyl.
Med hopp om att det anförda kunnat ge läsaren
något intresse för det stora kommunala problemet "So-
1 Den relativa storleken av dessa i olika länders städer
är självfallet i huvudsak beroende av folkens kulturella
ståndpunkt, deras genomsnittlig-a levnadsförhållanden och
ekonomiska läggning.
2 Bland föremålen är det några som efter eller utan
framställning överlämnats till sådana institutioner o. dyl. där de
egentligen höra hemma, såsom
Till föreningen Sveriges sjöfartsmuseum: Böcker:
"Theo-retisk afhandling at gifwa Linie-Skepp deras rätta storlek
och form" (Chapman) ; "Great Britains Coasting Pilot", "Le
Neptune Oriental" ; Fotografier över Göta, Trollhätte och
Dalslands kanaler; Andra föremål: en sjöstjärna, en
alliga-torunge, en flaska innehållande hajungar m. m. samt en
flaska innehållande sjögräs från Nordatlanten.
Till stadshuset: Petrus Tillæii värdefulla i endast ett fåtal
exemplar förefintliga "Generalkarta öfwer Stockholm med
Malmerne Ahr 1733".
Till Stockholms stads arkiv: ett band Jacob Eurenii
korrespondens 1839 och ett band räkningar, utställda å J.
Eure-nius.
Till Riksarkivet: förteckningar över präste- och
borgarstånden (skrivna) samt Arvföreningen 1604 (tryckt).
Till Uppsala universitetsbibliotek: två häften
föreläsningsanteckningar.
3 Vid flyttningstiderna, särskilt vid höstflyttningen, stiger
sopfloden i Stockholm över alla bräddar i det avfallsmassan
vid en mera omfattande flyttning, som kan pågå i 2 à 3
veckor, vissa dagar ökas med ej mindre än 50 % över årets
medeltal.
pornas slutliga kvittblivande" och att han till den
ändan blivit nödigt orienterad beträffande avfallets
uppkomst, beskaffenhet m. m. må nämnda problem nu
något närmare skärskådas.
Utvägar för och svårigheter vid stadsavfallets
kvittblivande.
Allmänna utvägar.
Härvid torde emellertid först böra framhållas, att
här — tvärt emot vad allmänheten torde föreställa
sig — föreligger en verkligt stor och viktig fråga, en
fråga, med vilken städerna, såväl stora som små men
framför allt de stora, sedan långt tillbaka, för att ej
säga alltid, varit ivrigt sysselsatta. Härunder har
frågans betydelse varit i ständig tillväxt, dels på grund
av sopmassans oerhörda ökning, dels till följd av
sopornas fortgående förändring från till stor del
göd-seldugligt avfall till för jordbruket otjänligt sådant
— skräpsopor. Frågan i hela sin omfattning torde
kunna sägas innefatta den flerstädes mångfaldiga
behandling av soporna alltifrån det de bortforslas från
gator och gårdar till dess de lämnas åt sig själva eller
förintas som sopor genom omvandling till andra
hygieniskt anmärkningsfria och i många fall nyttiga ämnen.
I fråga om den omedelbara bortforslingen från
gårdarna må här i förbigående framhållas, att den
särskilt i Tyskland — på grund av den rikliga
förekomsten därstädes av ytterst fin aska från brunkol eller
av brunkol tillverkade briketter — sedan länge varit
och alltjämt är föremål för stor uppmärksamhet i
avsikt att åtminstone inom staden göra sophanteringen
fullständigt dammfri. Det enklaste förfarandet
härvid är att föra soptunnorna med påsatt lock till
vederbörande omlastningsställe eller avstjälpningsplats
och först där tömma ut innehållet. Ett annat i många
former förekommande system är att så anordna
hämtningsfordonet och sopbehållaren, att den senare kan
tömmas i det förra utan att innehållet i någondera
därvid behöver blottas.
Efter denna avvikelse från ämnet må vi återvända
till stadsavfallets slutliga kvittblivande. Redan är
nämnt, att svårigheterna härvid äro i ständig tillväxt.
Tidigare, innan soporna blevo i allt för hög grad
industrialiserade, och hästspillningen avsevärt bidrog till
deras agrara värde, kunde den huvudsakliga delen
av avfallsmassan få användning som gödsel eller
åtminstone som jordförbättringsmedel, men i de mera
högt stående kulturländerna, där skräpproduktionen
självfallet i regel är störst1, är denna utväg som i
varje fall kräver särskilda åtgärder — plockning,
sållning, siktning, sönderrivning m. m. — av ringa
betydelse. I de länder däremot, där utvecklingen ännu
ej kommit i strid med naturens visa hushållning
utgöra stadssoporna alltjämt till väsentlig del ett för
jordbruket värdefullt växtkraftmedel.
En annan nära till hands liggande utväg — som
också ännu användes i den ojämförligt största
utsträckningen — är uppläggning av soporna å platser,
där de utan olägenhet för all framtid kan få kvarligga
och där de så vitt möjligt kunna tjäna ett nyttigt
ändamål. Detta blir exempelvis fallet, där på rimligt
i Från denna regel finnas dock talrika undantag, nämligen
länder vars befolkning ha naturlig läggning för sparsamhet
och sådana som världskriget tvungit till indragningar av
skilda slag. Båda dessa skäl kunna givetvis samtidigt
förekomma hos samma folk. Se längre fram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
