Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 16. 20 april 1929 - Stadsavfallet och dess slutliga kvittblivande, av Karl Tingsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 april 1929
TEKNISK TIDSKRIFT
’215
avstånd från städerna finnas värdelösa markområden,
dit soporna kunna föras, vid kortare avstånd direkt
med fordon, vid längre medelst järnväg eller pråm.
Härför tjänliga marker äro särskilt träsk och
träsksjöar — gölar — lågt liggande otillgängliga
landområden, fördjupningar, uppkomna genom jordens
bortschaktning, raviner, sandslätter o. dyr. Genom
uppläggning av sopor å dylik mark, som annars är
till föga eller ingen nytta, ofta till skada, såsom
sankmarker på grund av dimbildning, kan densamma
omvandlas till odlingsbara eller trädbevuxna
jordområden, där växtligheten erhåller riklig näring från de
efter några år förmultnade soporna. Naturligtvis
erfordras för ett gynnsamt resultat av odlingen, att en
del föremål, som härvid äro hinderliga, såsom större
plåt och järnsaker m. m. — i den mån de ej särskilt
uppsamlas för försäljning — läggas i botten av
fyllningen tillsammans med annat grövre, obrännbart
material samt att åtminstone större brännbara saker —
möbler, lådor — samt rikligt förekommande
brännbara ämnen i övrigt såsom papper, lump, halm m. m.
— ävenledes i den mån de ej tillvaratagas för att
som råämne ånyo ingå i produktionen — överlämnas
till lågorna. Lämpligt är, om så utan svårare
olägenheter kan ske, att till minskande av fyllnadsvolymen
låta hela sopmassan undergå en något ordnad och
reglerad förbränning, innan den lämnas åt sitt öde
eller bit för bit iordningställes för odling. För detta
senare ändamål är det emellertid nödvändigt, att den
förbrända fyllningen överdrages med ett lager av jord
eller obrända sopor, helst sådana av mera finfördelad
beskaffenhet.
Å sådana sopuppläggninsplatser som här åsyftas
frodas helt naturligt en mångskiftande lumpsamling,
bedriven under olika mer eller mindre rationella
former.
Även havet, på långt avstånd från land, användes
av vissa kuststäder till avstjälpningsplats, vilket
emellertid medför den olägenheten, att föremål, som
ej sjunka, kunna flyta i land och förorsaka otrevnad.
Vid sidan, samtidigt och i samband med här
angivna huvudåtgärder för sopornas undanröjande har
man sökt finna andra mer eller mindre verksamma
medel mot de svårigheter och bekymmer, till vilka
sopproblemet i växande omfattning givit anledning.
Därvid har bland annat redan inom städerna en långt
driven sortering av avfallet kommit till användning
i syfte att härigenom återbörda en del ämnen till
industrien och göra andra tjänliga till gödsel, fyllning
eller uppläggning. Då detta arbete till stor del
utfördes för hand — plockning, sållning, siktning
m. m. — och förorsakade svår dammning möttes
detsamma såsom varande hälsovådligt och i hög grad
obehagligt så småningom av allt större motstånd,
varför det i sin råa, ursprungliga form numera ej
förekommer i större omfattning. I vissa fall blev denna
sopuppdelning och lumphantering mera systematiskt
ordnad genom maskinella hjälpmedel. Där detta
skedde i samband med en hushållen enligt vissa
grunder ålagd fördelning av soporna, blev plockningen
emellertid en jämförelsevis snygg hantering.
Uppdelningen av soporna redan i husen hade nämligen
till ett av sina mål just att för vidare utplockning
för sig sammanföra de förut omnämnda skräpsoporna,
som ju i sig själva ej kunde anses hälsovådliga. Det
ligger utan tvivel en sund och riktig tanke bakom
denna uppdelning på produktionsstället1 — i
hushållen — vilken uppdelning särskilt i Amerika fått stor
utbredning. Uppdelningen kan självfallet ske efter
skilda grunder och härvid rätta sig efter de lokala
förhållandena och förefintliga
användningsmöjligheter. I Amerika uppdelas sålunda avfallet
flerstädes i tre grupper — en behållare för varje grupp —
nämligen aska för utfyllnad, köksavfall för
svinuppfödning, nedplöjning i åkern eller fettets utdragande
och återstodens användning till gödsel2 samt
skräpsopor till förbränning efter föregående mera ordnad
utplockning av råämnen för industrien. I Sverige
har även omfattande försök gjorts med avfallets
uppdelning, varvid man dock tyvärr särskilt tagit sikte
på matresternas användning till svinföda. Detta har
nämligen, såsom flerfaldiga gånger påvisats och
bevisats, varit ett felgrepp, som städerna dyrt fått
betala. Dess bättre blevo dock många städer räddade
från äventyret. I Stockholm infördes år 1907 en
förnuftig uppdelning nämligen i gödselsopor —
köksavfall och aska tillsammans — samt skräpsopor, vilken
2-delning emellertid till förmån för kommunal
svinuppfödning ändrades till 3-delning, nämligen
köksavfall, aska och skräp, sålunda lika med den
amerikanska delningen. Denna för våra förhållanden
olämpliga och även för svinintresset mycket olyckliga
delning kunde emellertid ej bli bestående trots alla
favörer, som gåvos åt nämnda intresse på
renhållningsintressets och det rent hygieniska intressets
bekostnad.3
Sopornas förbränning.
Bland alla de många särskilda åtgärder för
sopornas kvittblivande — om vilka här blott en
ofullständig antydan kunnat lämnas — må framför allt
omnämnas deras förbränning, ej blott skräpets utan hela
den sammanblandade sopmassans, vilket förfarande,
där de naturliga förutsättningarna äro på ett mera
påfallande sätt för handen, redan fått stor
utbredning och betydelse. Redan för 60 år tillbaka började
sålunda detta sopförintelsesystem att få användning
i England. Att just detta land öppnade en då
alldeles ny utväg, berodde på de tilltagande
svårigheterna att erhålla lämplig mark för uppläggning, men
i främsta rummet på det gynnsamma förhållandet, att
avfallet från eldstäderna i det stenkolsrika England,
där eldning med kol är vanlig, innehåller större
mängder obränd koks och obränt kol. Det visade sig ock
snart, att metoden var en för England lämplig sådan,
i det, med växande erfarenhet och förbättrade
ugns-konstruktioner, förbränningen — i början utfördes
denna utan att värmet blev tillvarataget — gav allt
gynnsammare resultat och att det härvid uppkomna
värmet var så betydande, att det med ekonomisk
fördel kunde användas till kraftalstring, uppvärmning,
belysning o. dyl. Slaggen och askan fingo till större
1 Härtill torde det bli tillfälle att återkomma.
2 För fettets tillvaratagande finnas stora med alla
tekniska hjälpmedel utrustade fabriksanläggningar. Det må även
omnämnas att köksavfallets mängd i Amerika är mycket stor
— ojämförligt mycket större än i Europa — vilket kan
förklara, att detsamma i de större städerna kunnat läggas under
fabriksmässig behandling.
3 Det ligger utom ramen för denna uppsats att närmare
ingå på dessa annars intressanta, men mest bedrövliga
förhållanden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
