Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 16. 20 april 1929 - Stadsavfallet och dess slutliga kvittblivande, av Karl Tingsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
TEKNISK TIDSKRIFT
20 april 192f-
AvFalls-X
[ -i eldning
"Steil röhr ånqpanncr
loom^imta H
ippvarmn\
element:
[-Heizmann-öyerhettare,-]
{+Heizmann-
öyerhettare,+}
3pmzrostyfa
Rost dar j|
antänd- |j
ninq sher-
V///MM///,
Fig. 3. Nyare förbränningaanläggning för sopor. (Värmet tillvaratages.)
vid frågans behandling för särskilda fall skall finna,
att det ena intresset ofta står i strid mot det andra,
att oförenliga motsättningar hindra behövlig
samverkan mellan olika krafter. Det synes ock vara
påtagligt, att stadsavfallet, hur önskvärt det än vore, ej
låter inrangera sig bland vanliga råämnen för vissa
tillverkningar lika litet som det låter inklämma sig i
fabriksdriftens trånga skrankor. Soporna behöva, om
uttrycket tillåtes, en stadsindividuell behandling i
förening med en sådan som står i samklang med de
lokala förhållandena på produktionsorten. Helst bör
instrumentet för sopornas undanröjande vara försett
med många strängar, att allt efter omständigheterna,
spela på, såsom exempelvis i Stockholm är fallet. Där
kan samtidigt pågå: uppläggning av en del av
avfallet, en annan dels försäljning till gödsel,
förbränning såväl å fältet som i ugnar jämte i senare fallet
därmed förenad ordnad lump samling.1 Att vara
hänvisad till ett enda kanske ömtåligt förfarande, då
sopfloden väller fram eller något missöde inträffar, kan
försätta vederbörande stadsmyndigheter i den största
förlägenhet.
Det svenska stadsavfallet och dess uppdelning.
Till slut torde någon uppmärksamhet böra ägnas
särskilt det svenska stadsavfallet, vars mest
karakteristiska egenskap, nämligen dess oerhörda rikedom
på skräp, redan angivits. Det gamla talet om Sverige
såsom ett fattigt land har väl så småningom tystnat,
annars voro sopornas beskaffenhet väl ägnad att
kraftigt motsäga denna föråldrade uppfattning. Nej,
i stort sett ha soporna ingenting att förtälja om
fattigdom; däremot vittna de med papper och träavfall
i Med detta meddelande avses ej att fälla något omdöme
om huvudstadens utrustning med avseende på avfallets
kvitt-blivande utan blott att framhålla att densamma dess bättre
har flera strängar på sin "sopharpa".
i stor myckenhet om landets största naturrikedom,
skogen, samt om folkets höga ståndpunkt, allmänna
välstånd och — slösaktighet, vilken senare egenskap
bland annat kommer till synes i det i Sverige liksom
i Amerika med föga återhållsamhet tillämpade
kasta-bort-och-köpa-nytt-förfarandet. Medan en
upplagsplats för sopor i Tyskland m. fi. länder ger intryck
av en något skräpblandad jordmassa, företer en dylik
i Sverige praktiskt taget utseendet enbart av
skräpanhopning med ett starkare intryck härav ju större
samhället i fråga är.
Det är uppenbart att sådant avfall, i vilket skräpet
är så förhärskande som i de svenska soporna, skall
vara svårt att på lämpligt sätt bli av med i
sammanblandat tillstånd. Till jordbruket kan det ju ej
användas utan att dessförinnan ha undergått en
grundlig utrensning av skräpet, Ej heller kunna de
sammanblandade soporna med ekonomisk fördel
uppbrännas, enär deras bränslevärde är alltför ringa, och än
mindre kan man således genom förbränning av dessa
erhålla något användbart värme — annat än i de
största städerna med 100 000 invånare och däröver.
Stå tillgängliga, lämpliga och närbelägna
upplagsplatser till buds, kunna soporna föras dit för att
undergå förmultning och långsam kolning. Ej sällan
förefinnas emellertid, såsom förut blivit anmärkt,
även i så fall vissa svårigheter eller ock
framkon-strueras dylika; man blir nämligen beroende av en
del omständigheter och fördomar in. m., varför det i
växande utsträckning även i mindre städer möter
hinder att medelst uppläggning på ett nöjaktigt sätt
bli av med avfallet. En utväg, som i sådant fall är
framkomlig och som ger städerna en mera oberoende
ställning i fråga om avfallets behandling synes vara
att uppdela detta enligt vissa grunder, varvid för
svenska förhållanden knappast torde ifrågakomma
någon annan än den förut omnämnda, i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
