- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1929. Allmänna avdelningen /
229

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 17. 27 april 1929 - Stål kontra andra metaller, speciellt lättmetaller, av W. Dan. Bergman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

20 april 1929

TEKNISK TIDSKRIFT

’229

Tab. II. Elektrisk- och värmeledningsförmåga-1

Elektrisk
ledningsförmåga Silver 100 [-Värmeledningsförmåga-] {+Värmelednings- förmåga+} B. G. S. enheter
Järn............................................ 17 0,11
Aluminium ................................ 57 0,50
Magnesium................................ 34 0,38
Koppar...................................... 94 0,90
Bronser, ca 12 % Sn ........... 9 0,09
Mässing, ca 40 % Zn ............ 17 0,19
Aluminiumlegeringar ............ 32 0,35—0,40
Magnesiumlegeringar ............ 22 0,32

man hörde talas om aluminium i fritt tillstånd var för
cirka 100 år sedan eller år 1827, då tysken Wöhler
lyckades framställa metallen. Den metod, som
därvid användes, saknar emellertid all praktisk
betydelse, och först omkring 1855 hade man kommit fram
till en tekniskt användbar metod.
Produktionskostnaden var emellertid mycket hög, och man lyckades
aldrig med denna metod — reduktion av
aluminium-klorid med natrium — komma under ett
produktionspris av cirka 40 kr. pr kg. Först i samband med
elektrokemiens utveckling kunde aluminium
framställas till rimliga priser. Det är fransmannen Héroult
och amerikanaren Hall som hava äran att ungefär
samtidigt, omkring 1886, hava konstruerat lämpliga
ugnar och metoder för framställning av aluminium på
elektrolytisk väg. Ifrån denna tid har aluminium
varit föremål för storindustriell tillverkning.

Den rena metallen har emellertid relativt liten
hållfasthet, och lämpar sig i regel ej som
konstruktionsmaterial. Genom dess legering med andra metaller
har man emellertid nu kommit fram till ett materiel,
som redan fått stor betydelse i detta hänseende.

En epok i legeringstekniken för aluminium
medförande metallens vidgade användning för
konstruktionsändamål utgör en uppfinning av tysken Wilm,
som omkring år 1909 lyckades påvisa, att
hållfasthetsegenskaperna hos en del aluminiumlegeringar —
sedermera kända under namn av duralumin — kunde
betydligt förbättras genom viss värmebehandling och
härdning. Aluminiummetallen har härigenom på
allvar kunnat börja konkurrera med stål och andra
tyngre metaller.

Lättmetallerna ha i likhet med andra metaller
särskilda karakteristiska egenskaper, som i vissa fall
ställa dem i en särklass. I huvudsak äro dessa
egenskaper följande: 1) låg spec. vikt; 2) god
elektrisk-och värmeledningsförmåga; 3) relativt god
motståndsförmåga mot korrosion; 4) låg smältpunkt; 5)
kemiska egenskaper.

Jag skall behandla dessa faktorer i tur och
ordning.

Lättmetallerna ha en given användning i de fall,
då vikten är av avgörande betydelse. Detta gäller
inom hela flygmaskinstillverkningen, och även i viss
mån inom automobilindustrien samt alla portativa
apparater såsom dammsugare, pneumatiska och
elektriska apparater m. fi.

Ett belysande exempel på lättmetallernas framtid
framfördes härom året av direktör Kloumann i ett
föredrag om "De lette metaller". För större broar
spelar den egna vikten största rollen vid
dimensioneringen. Direktör Kloumann hade räknat ut, att vid
en spännvidd av cirka 400 m samma bärförmåga
uppnås med broar av aluminiumlegering och stål, varvid
aluminiumbron endast får 1/n av stålbrons vikt.
Inom detta område skulle det redan med nuvarande
priser vara ekonomiskt möjligt att använda
lättmetall.

Av tabell II framgår, att lättmetallerna, speciellt
aluminium ha betydande användning som elektrisk
ledare och jag behöver ju knappast här framhålla
aluminiums växande betydelse för kraftledningar.
Speciellt är detta fallet med aluminiumstålkabeln,
som börjar uttränga kopparkabeln.

I motsats till stålet äro lättmetallerna fullständigt
omagnetiska. Denna deras egenskap börjar utnyttjas

inom den elektriska industrien. Metallernas goda
värmeledningsförmåga har gjort dem särskilt
lämpade såsom materiel i kolvar för förbränningsmotorer
och i allmänhet torde denna egenskap för
kolvkonstruktionen vara av större betydelse än den låga
vikten.

Som exempel kan jag nämna, att kolvar för större
dieselmotorer nu ofta tillverkas av lättmetall, varvid
sektionen, för att hastigast möjligt kunna avleda
värmet, utökas jämfört med järnkolvar. Man har därvid
kunnat helt eliminera de annars för tackjärnskolvar
erforderliga kylanordningarna.

Belägenheten av lättmetallernas höga
utvidgningskoefficient motverkas av deras goda
värmeledningsförmåga. En tackjärnskolv i en förbränningsmotor
kan uppnå ca 450°C temperatur under det att en
lättmetallkolv under samma förhållanden endast
kommer upp i ca 250°. Av tabell II framgår även, att
lättmetallegeringarna hava betydligt bättre
värmeledningsförmåga än brons och mässing. Detta har
givetvis betydelse i fall, där hastig värmeavledning är
erforderlig.

Till lättmetallernas korrosion skall jag senare
återkomma. I detta sammanhang vill jag endast påpeka
lättmetallernas jämfört med stål större
motståndsförmåga mot inverkan av luft och vatten. I en hel del
fall, där någorlunda rostfritt material erfordras, ha
sålunda lättmetallerna utträngt järn och stål. Ett
typiskt exempel härpå torde vara den nu i stark
utveckling stadda frysmaskinindustrien, där bl. a.
refri-gatorerna huvudsakligen av denna orsak utföras av
lättmetall. I detta sammanhang må även erinras om
att aluminium i stor utsträckning övertagit järnets
roll vid kokkärltillverkning.

Lättmetallernas låga smält-punkt.

Genom sin låga smältpunkt kunna lättmetallerna
gjutas i tackjärnskokiller av relativt ringa
kostnad, varvid mycket stor noggrannhet i måttavseende
uppnås. I många fall kan all vidare bearbetning helt
bortfalla. Vid stål och järn är motsvarande precision
vid gjutningen otänkbar, och den vid lättmetallerna
inbesparade bearbetningskostnaden giver dessa i ett
stort antal fall ett bestämt företräde.

I kemiskt hänseende förhålla sig lättmetallerna helt
annorlunda än de tunga metallerna, och jag vill här
endast erinra om det kända förhållandet, att
aluminium är relativt okänsligt för syror men mycket
känsligt för alkalier. Magnesium kompletterar aluminium
genom att i dessa hänseenden förhålla sig omvänt.

i Uppgifterna äro delvis hämtade ur Inst. of Metals
publikationer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:08:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1929a/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free