Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 18. 4 maj 1929 - Skall anbud infordras på konsulterande arbeten? av Holger A. Lundberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Te kni skTi d s kri ft
HÄFT. 18 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 4 M A T
o J
ARG. 59 HUVUDREDAKTÖR: CARL KLEMAN 19 2 9
INNEHÅLL: Skall anbud infordras på konsulterande arbeten? — Om duralumin som konstruktionsmaterial
för flygbåtar och flottörer, av civilingenjör G. Spaak. — Stål kontra andra metaller, speciellt lättmetaller,
diskussion. — Fettsmörjning medelst högtryckssprutor. — Notiser. — Tekniska föreningar. —
Personalnotiser. — Sammanträden.
SKALL ANBUD INFORDRAS PÅ KONSULTERANDE
ARBETEN?
Under sista årtiondet har allt oftare förekommit,
att industriföretag, som ämna anlita en
konsulterande ingenjör, med vissa kvalifikationer, infordra
anbud på arbetet. Under vissa omständigheter kan
detta vara både rimligt och riktigt, under andra kan
det vara orimligt och oriktigt. Det är just ett typiskt
fall, hörande till den senare kategorien, som kommit
mig att taga till orda i frågan. Jag tror nämligen,
att ett klarläggande av saken, sådan som den ter sig
ur den konsulterande ingenjörens synpunkt, kan
bidraga till en ökad förståelse.
Under vissa omständigheter kan det såsom antytts
vara både rimligt och riktigt att infordra anbud. Sä
är fallet ifråga om rutinarbeten, såsom exempelvis
de regelbundna inspektionerna av ångpannor och
elektriska anläggningar, projekt till
belysningsledningar och värmeledningar för ett vanligt bostadshus
etc, Även för leveransprov på ångturbiner, pumpar,
ångpannor och dylikt kan en konsulterande vanligen
tillräckligt exakt beräkna den tid, som arbetet
kommer att taga för honom och kan därför lämna ett
exakt pris. Grunden för en konsulterande ingenjörs
debitering är och måste alltid vara den tid, som ett
arbete tager för honom. Kan han på förhand
uppskatta denna tid, då kan han också lämna ett anbud.
Men är uppdraget av sådan natur, att den
erforderliga tiden för dess utförande ej kan på förhand
beräknas, då lämnar den mindre samvetsgranne ett
anbud, tilltaget på en höft, den mera samvetsgranne
vägrar att binda sig.
Arbeten, som måste betecknas som omöjliga att
kostnadsberäkna, äro exempelvis sådana, som gälla
undersökningar av nya konstruktioner, och sådana,
där det gäller att råda bot på en anläggning, som
icke arbetar tillfredsställande. Från min verksamhet
finnes ett fall, som hör till den första gruppen. Det
var en verkstad, som hade konstruerat en ny
kraftmaskin Och ville ha den undersökt med avseende
på dess bränsleekonomi. Varje prov med maskinen
måste pågå åtskilliga timmar och åtminstone fyra
prov måste göras. Hade maskinen gått bra, så hade
det varit en ganska enkel sak, och provningen hade
tagit ca 3 dagar. Men maskinen hade en del
"barnsjukdomar". Strax efter det att första provet
startats, gick en relativt obetydlig bit i maskinen sönder.
Den utbyttes på ett par timmar, men den dagen var
förstörd för vidare provkörning. Nästa dag var ett
prov nästan slutfört, då en annan detalj kinkade, och
så blev det icke mera provat den dagen. En annan
gång stoppade en liten pump på grund av ett avbrott
i strömleveransen från stadens nät. Så fortgick det
med ideliga avbrott under en och en halv vecka.
Felen voro ej väsentliga, och man hoppades ju varje
gång ett fel uppträdde, att det skulle vara det sista,
så att det skulle vara oriktigt avbryta det hela och
resa hem. Äntligen lyckades det att hålla maskinen
igång, så att proven kunde genomföras, men det var
ju självklart, att kostnaden för detta arbete-gick upp
till flerdubbla beloppet mot vad man skulle ha från
början uppskattat. Och skall man från början räkna
med risken av dylika avbrott, kan anbudet å andra
sidan bliva oskäligt högt.
Jag nämnde även de fall, då det gäller att råda bot
på en anläggning, som ej fungerar väl. Det är just
ett dylikt, som givit upphov till denna lilla artikel.
Ett industriföretag skriver för att begära
kostnadsuppgift på en utredning och upplyser, att
anläggningen icke fungerar tillfredsställande samt att
utredningen skulle avse att fastställa anledningen
härtill och möjligheterna att avhjälpa bristerna.
Samtidigt framkastas tanken på helt utbyte av
anläggningen, som är endast några år gammal.
Antag nu, att jag lämnar ett fixt anbud på detta
arbete. Uppdragsgivaren får en viss fördel därav, han
vet vad han ådrager sig för kostnader. Men han löper
också en viss risk. Vore jag mera smart affärsman
än samvetsgrann tekniker så kunde jag lämna ett fast
anbud på detta uppdrag och med god förtjänst klara
av det så, att jag gjorde ett besök vid anläggningen,
försökte att på beräknad kort tid skaffa mig en
uppfattning om saken, reste så hem igen och skrev ett
utlåtande, vari eventuellt föreslogs en helt ny
anläggning. På detta sätt kunde jag vara ganska säker på
att ej behöva lägga ned mera tid på saken, än att mitt
anbud täckte mina kostnader, men min klients
intressen bleve ingalunda tillgodosedda. För honom gäller
det ju att vid i övrigt lika förhållanden få summan av
eventuella ändringskostnader -f- konsulterande arvode
till ett minimum. Och av dessa båda poster äro
ändringskostnaderna de ojämförligt större. I hans
intresse bör jag ju då lägga ned ett betydande arbete på
att söka finna billigast möjliga utväg ur svårigheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
