Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 18. 4 maj 1929 - Skall anbud infordras på konsulterande arbeten? av Holger A. Lundberg - Om duralumin som konstruktionsmaterial för flygbåtar och flottörer, av G. Spaak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
TEKNISK TIDSKRIFT
16 febr. 1929
Ju mera jag fördjupar mig i detta problem, dess
sannolikare är det, att jag skall finna den för min
uppdragsgivare gynnsammaste lösningen. Men dess mera
tid måste jag sätta till, ochdess mindre blir minförtjänst.
Denna tvp av uppdrag är icke så ovanlig och i alla
dessa fall finnes förborgad den ovan skisserade
intressekonflikt, som kan tänkas uppkomma mellan klient
och konsulterande, om den senare lämnar ett fast
anbud på arbetet.
Hur skall nu uppdragsgivaren göra? Ja, strängt
taget har han ju i det relaterade fallet redan, ehuru
säkerligen utan att veta om det. visat den
konsulterande ett synnerligen stort förtroende, i det han
förutsätter. att denne i "intressekonflikten"’ skall ställa
sig på hans sida gentemot sig själv. Han kunde då
också visa det icke fullt så stora förtroendet att
överlämna arbetet utan föregående anbud och lita på att
bliva rimligt debiterad. Men å andra sidan är det
naturligt, att klienten vill ha någon uppfattning om,
vad han ger sig in i för utgifter, när han anlitar en
konsulterande. Och det är ju för en i yrket erfaren
ingenjör i allmänhet icke så svårt att angiva
storleksordningen av arvodet. Vid arbeten, som sträcka sig
över längre tid. kan dessutom uppdragsgivaren genom
successivt lämnade meddelanden eller kvartalsvis
gjorda debiteringar beredas möjlighet att under
arbetets gång tid efter annan kontrollera
arbetskostnaderna.
Ett sådant system förutsätter ett visst förtroende
för den konsulterande, och i verkligheten anförtror ju
också uppdragsgivaren åt honom utredningar,
projekt, provningar etc., som röra sig om ofta mycket
stora belopp, så stora, att konsultationsarvodet i
vanliga fall är några få procent därav. Kan icke då
klienten också anförtro åt den konsulterande
bedömandet av vad, som är ett skäligt arvode? Enligt min
mening kan han det, när det gäller förstklassiga
konsulterande, och andra talar jag här icke om. Ty en
sådan måste med hänsyn till sitt anseende hålla
rimliga taxor. Och de, som äro anslutna till Svenska
konsulterande ingenjörers förening, ha förbundit sig
att, om en arvodestvist drages inför denna förenings
styrelse, rätta sig efter styrelsens skiljedom.
Enligt min mening bör alltså infordrandet — och i
synnerhet avgivandet — av anbud på konsulterande
arbeten ske med en viss omtanke. Vid rutinarbeten
kan systemet utan olägenhet och möjligen i vissa fall
med fördel användas, vid andra tror jag, att det
snarast är av ondo och att det för en uppdragsgivare är
fördelaktigare att utan fixerat arvode anlita en
ingenjör. för vilken han hyser verkligt förtroende, än
att låta valet falla på den ingenjör, som lämnat lägsta
fasta anbud å besvarandet av frågor, där stora
ekonomiska värden stå på spel.
Holger A. Lundberg.
OM DURALUMIN SOM KONSTRUKTIONSMATERIAL FÖR
FLYGBÅTAR OCH FLOTTÖRER.
Av civilingenjör G. Spaak.
Vad som här nedan kommer att relateras är
väsentligen några beaktansvärda erfarenheter, som beröra
konstruktionsmaterialet dural. Uppgifterna äro
hämtade ur captain Cave-Brown-CavÉ’s nyligen
offentliggjorda tekniska rapport över en kryssning till
Indien företagen med 4 st. flygbåtar av
"Sout-hampton"-typ, tillverkade av firman Supermarine i
England. Rapporten ifråga, som till sitt väsentliga
innehåll återfinnes i The Aeroplane, 6 mars 1929,
utmärker sig för ett noggrant och detaljerat
omnämnande av uppkomna defekter samt av vidtagna
skyddsåtgärder under den 14 månader långa resan.
Rapporten är ett dokument, som talar ett för den
praktiskt flygintresserade tydligt språk.
England intager en ledande ställning på
flyg-båtsområdet och detta såväl beträffande båtar för
civilt som militärt bruk. Exempelvis äro de
flygbåtar av "Calcutta"-typeu, som nyligen av Imperial
Airways insatts på medelhavsrutten, troligen de
största i regelbunden trafik använda flygbåtar, som
finnas. De äro i likhet med "Southampton"-typen byggda
med flygbåtsskrovet helt av dural.
Den dural, som användes i flygbåtsskroven är
preparerad och skyddad mot korrosion och saltvattnets
förstörande inverkan på flera sätt. För det första är
den alltid anodbehandlad1 dvs. på elektrolytisk
i Se även en artikel "Om flottörer för sjöflygplan" i Tekn.
tidskr. den 24 mars 1928.
väg försedd med ett mycket tunt men utomordentligt
skyddande oxidskikt, som emellertid också har den
ledsamma svagheten att vara mycket sprött. Så
behandlad dural, som användes i flygbåtsskrov, vilka
ju tidvis äro utsatta för stark vibration, måste
därför skyddas på något ytterligare sätt. Å de
ifrågavarande "Southampton"-båtarna hade man från
början strukit den med vit emaljfärg såväl in- som
utvändigt.
Man var emellertid redan vid den omnämnda
kryssningens anträdande, förberedd på att det sålunda
preparerade och målade duralmaterialet ändock ej skulle
visa sig tillförlitligt.1 Air Ministry hade därför
ordnat med. dels att flygbåtarna underkastades
grundlig inspektion och översyn vid vissa stationer längs
den i detalj förutbestämda rutten, dels att vid dessa
platser fanns tillgängligt bl. a. en särskild
hopkom-ponerad täckfärg (W 84) i händelse emaljfärgen
skulle visa sig otillfredsställande.
Beträffande materialet dural var resultatet av
dessa inspektioner och översyn i sammandrag
följande :
Nitar, (av dural) i skrovens undervattenskropp
blevo först och tidigt nog angripna (korrosion). De
utbyttes då undan för undan mot nya, därav vid ett
tillfälle 400 st. Emaljfärgen, som sålunda visat sig
i Se även.en artikel "Om flottörer för sjöflygplan" i Tëkn.
tidskr. den 24 mars 1928.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>