Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 18. 4 maj 1929 - Stål kontra andra metaller, speciellt lättmetaller. Diskussion, av J. Leffler, Erik Falk, Arvid Johansson, Johan Morsing, Ivar Olsson, Tord Ångström, B. Kjerrman, J. A. Bonthron, W. Dan. Bergman, Evert Wijkander och Torkel Berglund, referat av Fmn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
TEKNISK TIDSKRIFT
16 febr. 1929
hud av aluminiumoxid. Mot vätskor som upplösa denna
hud är aluminium därför som regel ej beständig.
Förutom den av ingenjör Bergman påpekade ringa
motståndsförmågan mot alkalier, bör kanske även
framhållas att aluminium kraftigt angripes av saltsyra och klor.
Även flera andra syror såsom svavelsyra,
svavelsyrlig-hetsvatten, fluorvätesyra kunna ej förvaras i
aluminium-kärl. Mot salpetersyra är aluminium däremot mycket
beständig. Likaså är aluminium motståndskraftigt
gentemot rökgaser även sådana innehållande svavelsyrlighet.
För förvaring av de flesta organiska ämnen, såsom
livsmedel, öl, mjölk m. m., äro aluminiumbehållare mycket
lämpliga.
Direktör Ivar Olsson: För en tillverkare av
nonferrometaller kan ju intet vara mera glädjande än om dessa
kunde göra intrång på stålets område. Man har gått
med allvarliga förhoppningar i den vägen, men talaren
fann sig härutinnan något avkyld, efter det
utomordentliga sätt varpå doktor Kjerrman framhöll järnets och
stålets egenskaper och förtjänster. Slående var dock
att under dagens förhandlingar de, som uppträtt och
fört järnets och stålets talan, ställt sig på defensiven.
Detta gällde speciellt professor Leffler och hans roliga
liknelse om granaten och det skyddande pansaret. De
herrar som förde nonferro-metallernas talan kände å
andra sidan tydligen på sig, att de lågo på offensiven.
När den moderna metalläran börjande komma fram
för omkring 30 år sedan, var utvecklingsarbetet till
väsentlig del redan undangjort för järnet och stålet tack
vare tradition och yrkesskicklighet, medan av övriga
metaller egentligen endast mässingen och de vanliga
bronserna hade blivit omhändertagna av den dåvarande
industrien. Trots moderna arbetsmetoder är 30 år en
mycket kort tidrymd för den industriella utvecklingen
av en metall. Otvivelaktigt återstår mera arbete ogjort
beträffande t. e. lättmetallerna än i vad avser järnet och
stålet. Beträffande själva arbetsmetoderna har nog
non-ferometallurgien kommit in på andra linjer än järnet och
stålet. Nonferro-metallurgien har sedan mänga år
arbetat med de absolut rena utgångsmaterialen, såsom
elektrolytkoppar, och sedan några år elektrolytzink, och på
sista tiden har man fått kemiskt rent aluminium att
arbeta med vid sidan av tekniskt aluminium. I detta
samband kunde anföras att när man i Finspong skulle smälta
en viss legering, däri järn skulle ingå, fann man det
naturligt att arbeta med elektrolytjärn. Det innebär i viss
mån en svaghet att man tvingas använda en speciell
modern teknik, där man icke har samma gamla grund att
bygga på som järn- och stålmännen haft, men just
därför kan man hoppas att stora utvecklingsmöjligheter
finnas, som ännu ej hunnit utnyttjas. En annan svårighet
är att nonferrolegeringar och deras egenskaper äro
relativt okända bland teknici. Detta är fullkomligt
naturligt, då ju nonferro-metallerna alltid måste bliva relativt
underordnade tjänare inom den moderna industrien, som
huvudsakligen bygger på järn och stål.
Uppenbart vore att metallurgerna inom
nonferro-indu-strien icke på långt när ha klarlagt olika legeringars
egenskaper. Tillverkningsmetoderna äro ej heller
genomarbetade. När speciella egenskaper önskas, måste man
undersöka och treva sig fram, tills man fått det material,
som fyller konsumentens anspråk. I jämförelse med
vissa andra industrier finge man nog säga att
nonferro-industrien beklagligen är föga standardiserad, beroende
på att det finnes så mycket att undersöka och forska
efter, innan man kan komma fram till ett slutgiltigt bästa
resultat.
En synpunkt, som talar för, att nonferro-industriens
män med vissa förhoppningar kunna se på utvecklingen,
ansåg talaren vara den moderna rationaliseringen inom
verkstadsindustrien, parad med de höga arbetslönerna.
Det bör ihågkommas, att flertalet legeringar inom
nonferro-metallurgien äro synnerligen lättarbetade och i öv-
rigt inrymma många möjligheter, då man kan få
utgångsmaterial, som är lätt att bearbeta och sedan liksom vid
stålhärdning kan konverteras till mera förädlat material.
Talaren trodde, att, frånsett korrosionssynpunkten,
hänsynen till bearbetningskostnaderna utgjorde den
väsentliga styrkan för nonferro-legeringarna.
Civilingenjör Törd Ångström framhöll den
utomordentligt stora betydelse, som denna materialfråga med rätta
tillmätes inom flygtekniken.
Såväl stål som lättmetall användes i stor utsträckning
vid tillverkning av flygmotorer och flygplan. Under det
att lättmetall företrädesvis i form av gjutgods och tills
vidare i allmänhet såsom aluminiumlegering är ett
numera fullständigt ofrånkomligt material vid
flygmotortillverkning, så är dylikt material icke någon nödvändig
förutsättning för flygplantillverkaren. Dennes beroende av
aluminium är emellertid redan av den förstnämnda
anledningen så pass betydelsefull, att särskilda åtgärder
borde vidtagas för att säkerställa landets behov vid
kritiska tillfällen. Ingenjörsvetenskapsakademien har
verkställt en utredning beträffande de möjligheter, som
i detta hänseende yppa sig.
Inom den egentliga flygplanstekniken kan man med
hänsyn till materialet särskilja tre kategorier, beroende
av huruvida det huvudsakliga materialet utgöres av stål,
duralumin eller kombinationer med trä. Utan att ingå
på de olika kategoriernas för- och nackdelar ville talaren
omnämna, att samtliga kategorier intaga betydelsefulla
platser i utvecklingen.
Duralumin besitter för närvarande ett obestritt
företräde såsom material för flytkroppar och flottörer.
Framgångsrika försök med användande av stålmaterial
hava även utförts, och det är långt ifrån uteslutet, att
det rostfria stålet här kommer att finna en betydelsefull
användning.
Stål och lättmetall användes för flygplantillverkmng
i form av valsat eller draget material med i regel
mycket ringa godstjocklek. Under sådana förhållanden
måste en viss försiktighet iakttagas med hänsyn till resp.
metallers benägenhet för korrosion. Olika slag av stål
och olika slag av lättmetall förhålla sig i detta
hänseende mycket olika. De förhållanden, under vilka
materialet användes, spela också en avgörande roll. Under
vanliga atmosfäriska förhållanden angripes exempelvis
duralumin ytterst obetydligt och denna legering kan
därvid betraktas såsom betydligt överlägsen de icke
rostbeständiga ståltyperna.
I beröring med saltvatten eller salthaltig luft angripes
duralumin ganska lätt. Även stålets motståndskraft
blir under sådana förhållanden i allmänhet försämrad.
På grund av den stora betydelse, som måste tillmätas
korrosionen, har man numera insatt betydande krafter
på att fullt klarlägga dess natur och att finna de
effektivaste skyddsmedlen. I detta hänseende har man såväl
i fråga om stål som lättmetall (av dessa senare icke
minst duralumin) gjort betydande framsteg. En
fördjupad kunskap på denna punkt torde väl i en icke
alltför avlägsen framtid kunna hänföra korrosionsproblemet
till historien.
Det väsentliga för konstruktören, särskilt på det
område, som här beröres, är kännedom om korrosionens
inflytande på hållfasthetsegenskaperna. De första
systematiska undersökningar, som i detta hänseende
offentliggjorts, hava varit svenska och de fullföljas sedan
några år tillbaka av Ingeniörsvetenskapsakademiens
flygtekniska kommitté. Studiet av korrosionens inflytande
på hållfasthetsegenskaperna är numera infört-såsom en
av de viktigaste undersökningsmetoderna vid utländska
forskningsinstitut. Talaren visade några diagramt över
de resultat, som uppnåtts vid de svenska arbetena.
1 Reproducering- av dessa diagram har icke f. n.
medgivits, då kommitténs arbeten icke äro avslutade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
