- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1929. Allmänna avdelningen /
244

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 18. 4 maj 1929 - Stål kontra andra metaller, speciellt lättmetaller. Diskussion, av J. Leffler, Erik Falk, Arvid Johansson, Johan Morsing, Ivar Olsson, Tord Ångström, B. Kjerrman, J. A. Bonthron, W. Dan. Bergman, Evert Wijkander och Torkel Berglund, referat av Fmn. - Fettsmörjning medelst högtryckssprutor, av A. H.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

244

TEKNISK TIDSKRIFT

16 febr. 1929

skala fram även i vårt land, och talaren trodde på en
standardisering av denna legering. Ett förbilligande
av lättmetallerna kommer att äga rum i den mån man
kan använda sig av billiga skrotmetaller med känd
sammansättning. Beträffande vanligt stål och järn
kan man knappast tala om större värde för skrot, men
för lättmetallerna och nonferro-metallerna i allmänhet
har man ett ganska betydande skrotvärde att räkna
med. Aluminiumskrot står för närvarande il: — kr.
till 1: 30 kr.

Rörande förekomsten av olika metaller i
jordskorpan hade talaren endast velat visa de faktiska
siffrorna. Vi veta ju icke, vad framtiden bär i sitt sköte
beträffande lättmetallernas framställningsmetoder. Det
kan tänkas, att om åtskilliga generationer brist å de
tunga metallerna föreligger man måste då komma in
på lättmetallerna, för vilka råvaror finnas rikligt
tillgängliga.

Siffrorna rörande bearbetning av magnesium erkände
talaren voro baserade icke på någon personlig
erfarenhet, utan hämtade ur "Werkstoff-Handbuch".

Svetsning kan mycket väl ske även med legerat
aluminium. Det sker kanske lättast med rent aluminium,
men några större svårigheter att svetsa legerat
aluminium finnas icke. Vad som medför svårighet är ju
svetsning av en legering, som fått sin hållfasthet genom
en värmebehandling. Vanligt gjutgods av aluminium
svetsas dagligen i stora kvantiteter.

överingenjör Evert Wijkander: Ett av de viktigaste
områden, där för närvarande konkurrens råder mellan
stål och nonferrolegeringar, torde vara det
användningsområde, där behov av rostfritt eller syrebeständigt
material föreligger, och trodde talaren, att då här förut
talats om nonferro-legeringstillverkarnas ungdomliga
optimism gentemot stålmännens gamla traditionsbundna
åsikter, tillverkarna av det rostfria järnet på detta
område hava all rätt att besitta en ungdomsfrisk
offensivanda gentemot nonferro-legeringsmännen. Man bör
kunna hoppas, att tillverkningen av det rostfria järnet
skall kunna förbilligas inom en ganska snar framtid.
Fastän icke kännare av korrosionsbeständiga
nonferrolegeringar hade talaren det intrycket, att rostfritt järn
vore mera "all round" än dessa. Detta gäller särskilt
den stållegering, som innehåller ungefär 18 % krom och
8 % nickel med vissa andra tillsatser, analysen
varierar givetvis med olika tillverkare. Denna legering är
nämligen användbar gentemot de flesta kemikalier;
undantag utgöra utspädd svavelsyra, saltsyra samt ett
fåtal andra. När det gäller enbart motståndskraft mot
atmosfärilier, sötvatten och dylikt är dock denna
legering givetvis alltför dyrbar. Beträffande prisfrågan är
kanske nog riktigt, att den tunna plåten för närvarande
ställer sig dyrare att valsa än de mera lättarbetade
nonferrolegeringarna.

Den av ingenjör Bergman visade fotografien av en
järnplåt hopsatt med en av aluminium byggd balk torde

innebära en orättvisa emot ståltillverkarna ur den
synpunkten, att det förmodligen här var vanligt järn, och
dylikt får icke jämföras med aluminium. Men hade
plåten varit framställd av det kromnickelstål talaren
förut omnämnt, skulle det säkert haft lika stor eller
troligen större motståndskraft än aluminium-materialet.
Med flygmaskinernas utveckling och särskilt med
maskinkraftens förstärkning ä desamma lär den rostfria
järnplåten till flygplan och flygkroppar ha mycket goda
utsikter att uttränga duraluminium, just av den orsak,
som förut framhållits, nämligen duralumins farliga
benägenhet för inre korrosion.

Ingenjör Morsing ansåg ett temperaturintervall på
100 °C vid en arbetstemperatur av 400 à 500 °C vara
lättare att upprätthålla hos ett arbetsstycke än ett
tem-peraturintervall av 200 à 300 °C vid 800 à 1 000 "C.
Bearbetningssvårigheterna bliva därför enligt talarens
uppfattning större för järn och stål än för
aluminiumlegeringar.

Professor Leffler ville opponera mot att järnskrot
generellt tillmätes ett så ringa värde. Om man
exempelvis tänkte sig, som nyss nämnts, att en legering med
18 procent krom och 18 procent nickel, som cirkulerar
inom ett verk, så har naturligtvis dylikt skrot ett mycket
högt värde; sådant skrot åter, som håller mycket svavel
och fosfor är ofta praktiskt taget värdelöst.
Skrotvärdet kan sålunda växla från nära nog ingenting till
ett ganska högt pris per kg.

Bergsingenjör Torkel Berglund ville betona
betydelsen av att, vid angivande av slaghållfasthet
provningssättet närmare anges. Ingenjör Bergman hade
omnämnt, att den s. k. amerikanska legeringen eller
kopparaluminiumlegeringen är nästan "den enda" i
Amerika. Det har varit så, men det torde icke vara
så nu. Man har övergått till att använda 5 %
aluminiumkisellegering i stället för
kopparaluminium-legering och funnit detta i många fall bättre. Talaren
hade själv sett, huru man av dylikt material gjort
kul-lagerhållare av mycket stora dimensioner för
pansartorn i Amerika. En rätt rolig detalj vore värt nämna,
att under nuvarande förhållanden äro pansarfartyg ett
mycket gott avsättningsgebit för aluminiumlegeringar,
helt enkelt därför att man vill ha så stor effektivitet
på pansaret som möjligt med så litet tonnage som
möjligt.

Doktor Kjerrman upplyste att slagarbetet för mjukt
järn av honom uppgivits vid användning av provstycken
30 X 30 X 160 mm med 4 mm borrad anvisning av 15
mm:s djup. Härvid erhålles ett värde av ca 30
kg cm/mm! vilket vid samma material faller till ca 10
kg cm/mm-’ vid användning av de små charpy-proven,
10 X 10 X 55 mm med 1,5 mm borrad anvisning av 5
mm:s djup. ymn.

FETTSMÖRJNING MEDELST HÖGTRYCKSSPRUTOR.

Riktig tillförsel av smörjmedel till rörliga
maskindelar är ju betingelsen för att dessa överhuvudtaget
skola fungera tillfredsställande och ej giva anledning
till driftstörningar. De smörjmedel, som därvid komma
till användning, kunna i korthet sägas vara olja och
fett. För smörjning med olja hava sedan länge många
tillförlitliga metoder funnits. Dessa hava på ett tidigt
stadium framtvingats, då det skulle vara omöjligt att
använda sig av de höga hastigheter, som nu i många

fall förekomma, om ej först en garanti för tillförlitlig
smörjning förefunnits. Fettsmörjning däremot har ända
tills på de sista åren så gott som uteslutande skett med
s. k. Staufferkoppar. Den smörjning, som erhålles med
dessa, är i de flesta fall långt ifrån tillfredsställande.
Det torde knappast vara någon överdrift att säga, att
omkring hälften av alla i bruk varande Staufferkoppar
ej äro fyllda med fett utan stå tomma. De hava
dessutom den nackdelen med sig, att de äro mycket utsatta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:08:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1929a/0252.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free