Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 18 ½. 8 maj 1929 - Något om industribelysning och dess anordning, av Ivar Folcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262
TEKNISK TIDSKRIFT
16 febr. 1929
Armatur
/ndusfrireflektor
£ .
Diffus, övervåg.
djupstrålande
Halv/nd/rekt
Ljusfördelning
Verkningsgrad xjwd ref/exionsförmågrcr
hos iak och väggar motsvarande ■■
ljus farg
0.38-0.54
<9,3/-0.49
0,24-0,30
Medeifàrg
0,35 - 0,5/
0.74-0,4/
0,16-0,2 7
Mörk fårg
0,33 -0,49
0,18 -0,3!
0,10 -O, IB
Fig. 5. Några värden på rumsverkningsgrad.
*) De lägsta värdena väljas vid ett förhållande mellan rumsbredd och ljuskällans
upp-hängn:ngshöjd av 1:1, de högsta vid förhållandet 3 :1. Mellan dessa gränser
bestämmes verkningsgraden genom proportionering.
arbeten, som föreligga, en viss ledning för
dimensioneringen. Exempel på en del dylika återges i
nedanstående tabell:
Användningsområde
Trafikbelysning Gator, gårdar, korridorer,
t. e. trappor ..........
Grovarbete t. e. Gjuterier ..............1
Smedjor ..............V
Tvättstugor o. a.......]
Allmänt arbete Mek. verkstäder .......|
t. e. Maskinsalar............j
Butiker .............
Kontor .............
Kök ................
Restauranger ........
Samlingssalar .......
Serveringsrum .......
Skolor ..............
Skriv- och läsrum ....
Syateljéer ...........
Väverier o. a........
Själva arbetsplatsen,
efter arbetets art......
Fint arbete t. e. Butiker .............
Ritsalar ............
[-Medelbelysning-]
{+Medelbelys-
ning+} i Lux
5—20
30—50
50—60
60—90
Finaste arbete
t. e.
Sätterier ............
Tryckerier o. a.........J
Finmekaniska verkstaden
Gravyrverkstäder ......|
Operationssalar ........(
Urmakeriverkstäder o. aj
80—200
90—150
120—250
De angivna siffrorna hänföra sig till ett
horisontalplan, beläget 1 m över golvytan, det s. k.
arbetsplanet, och utgöra således ett mått på
horisontalbelysningen. Då emellertid i många fall arbetet utföres i
vertikala plan, måste man i dylika fall tänka på, att
vertikalbelysningen får motsvarande värden. Vidare
måste hänsyn tagas till omgivningen och rådande
kontrastverkan mellan föremål och bakgrund. Är
kontrasten god, t. e. svart-vit kontrast, så äro de
angivna värdena att anse som fullt tillräckliga, för
mindre kontraster däremot böra högre värden väljas.
Det bör beaktas, att belysningsstyrkan i
och för sig icke är utslagsgivande utan
i första hand reflexionsförmågan hos de
belysta föremålen, enär det ju är det
reflekterade ljuset, som möjliggör
seendet. Generellt kan därför sägas, att
mörka föremål erfordra större
ljuskvantiteter än ljusare. För kontrollmätningar
av belysningsstyrkan finnas enkla och
billiga transportabla luxmetrar
tillgängliga.
Utvecklingstendensen inom den
moderna industribelysningen är att så långt
möjligt anordna densamma som
allmänbelysning och begränsa den tidigare
använda platsbelysningen till sådana
platser, där med hänsyn till lokala
förhållanden eller speciellt krävande arbete
densamma icke kan undvaras. För
förutberäkning av erforderlig elektrisk effekt
finnas en hel del olika metoder, av vilka
speciellt den s. k. verkningsgradsmetoden är mycket
bekväm och ger ett för praktiskt bruk tillräckligt
noggrant resultat.
Av den ljusström en ljuskälla alstrar, går en del
förlorad i armaturen, som omger densamma.
Storleken av dessa "omformningsförluster" är beroende
på den princip, efter vilken armaturen är utförd och
även på utförandet. Den från armaturen kommande
ljusströmmen kommer till en del arbetsytorna direkt
till godo, en annan del däremot träffar väggar och
tak, varifrån ljuset, allt efter dessas
reflexionsförmåga till större eller mindre del reflekteras till
arbetsytorna. Förhållandet mellan den del av
ljus-strömmen, som nyttiggöres för belysning, den nyttiga
ljusströmmen, och den av ljuskällorna alstrade totala
ljusströmmen kallas rumsverkningsgraden. Med
kännedom om densamma är det möjligt att beräkna ett
rums belysning.
Fig. 6. Emaljreflektor av s. k. "dome" typ, avsedd för
belysning av industrilokaler med normal rumshöjd.
Om den nyttiga ljusströmmen (<2>„) tänkes fördelad
<p
över ytan (F), så blir medelbelysningen E — —r.
F
Rumsverkningsgraden (q) var enligt vad ovan
nämnts, förhållandet mellan nyttiga ljusströmmen
och totala ljusströmmen (<Z>) således rj = ~
(pn = & ■ yj. Insättes detta värde på <1>„ i uttrycket
för medelbelysningen så blir
eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
