Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 18 ½. 8 maj 1929 - Några brandskyddssynpunkter på industribyggandet, av R. Götherström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 april 1929
TEKNISK TIDSKRIFT
’271
byggnaden vara brandsäkra samt alla dörrarna
brand-trygga. Erfarenheten har visat att de så moderna
lufttrummorna ofta äro mycket farliga som
eldspri-dare.
Fig 11. Brandmuren bör gå över lanterninen.
Magasin och varulokaler.
De långa sammanhängande trämagasin, vilka
fortfarande äro vanliga särskilt vid massafabrikerna och
ofta innehålla millionvärden, borde numera ej
användas utan sektionering genom brandmurar. I varje fall
bör ej inom dylika magasinslängor anordnas
verkstäder, garage e. d. En hel del industrier, som fordra
stora lagerutrymmen men samtidigt vilja i möjligaste
mån skydda varorna mot brand, sektionera upp
magasinslängorna genom brandmurar (fig. 17).
Vissa exportindustrier, som äro särskilt beroende
av jämna leveranser ute på världsmarknaden, bruka
genomföra en mycket kraftig sektionering av
lagerlokalerna. Fig. 28 visar hur t. e. S. K. F. har ordnat
sitt huvudförråd av färdiga kullager. Mellan varje
lagerrum, som alla äro brandsäkert uppförda och
sakna träinredning, finnas hela brandmurar, dörrarna
ut till korridorerna äro brandtrygga.
Där särskilt brandfarliga varor finnas, t. e. inom
filmindustrien, se sig myndigheterna någon gång
nödsakade att ge detaljerade föreskrifter om
lagerlokalernas sektionering. Fig. 19 visar en av Europas
största filmlagerlokaler, förlagd mitt inne i den
öe-oyggda delen av Stockholm. I den å figuren visadt,
lokalen förvaras icke mindre än 30 000 kg film i små
celler med högst 1 500 kg i varje. Från varje cell
leda slussar, dvs. förstugor med branddörrar på båda
sidorna ut till korridorerna.
Fig. 13. Enkla järndörrar äro ingalunda "brandsäkra".
Brandsläckningsanordningar.
Brandsläckningsanordningarnas omfattning och
effektivitet blir i hög grad beroende dels på
fabrikens storlek och dels på var fabriken är belägen.
Ligger den inom ett samhälle med kraftigt
brandväsen, kan man kanske nöja sig med kemiska
eldsläckningsapparater och, där vattenledning finnes,
inomhusbrandposter med påskruvade slangar, allt för
släckning av eldsvådetillbud eller för att hålla
branden nere, tills den kommunala brandkåren hinner
anlända.
Vid inköp av kemiska eldsläckningsapparater bör
man tillse dels att typen är godkänd av
brandtariff-föreningen efter prov utförda av statens
provnings-anstalt, dels att apparaterna lämpa sig och äro
godkända för avsett ändamål. För lokaler, där det gäller
att släcka brand i trä o. d., böra vattensläckare
anskaffas, under det att man för lokaler, där eldfarliga
oljor förvaras eller bearbetas eller där högspänd
elektrisk ström användes, bör anskaffa
torrpulver-eller skumsläckare.
Skumsläckarna, som först på de allra senaste åren
börjat användas i Sverige, trots att de länge varit
mycket vanliga utomlands, finnas av de mest skilda
storlekar och utföringsformer.
Skumsläckningsappa-rater på hjul äro en form, som speciellt i England och
U. S. A. fått en mycket stor användning inom
industrien. Inom byggnader, där man har tillgång till
Fig. 12. Det ej nödvändiga hålet i brandmuren kostade 300 000 kr.
Fig. 14. Plåt- och asbestklädd trädörr som motstått en eldsvåda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
