Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 21. 25 maj 1929 - Transportanordningar för jämnflytande tillverkning och liknande ändamål, av Ragnar Wahrgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Te knis kTi d s kri ft
HÄFT. 21 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 2 5 M A J
ÅRG. 59 HUVUDREDAKTÖR: CARL KLEMAN 19 2 9
INNEHÅLL: Transportanordningar för jämnflytande tillverkning och liknande ändamål, av Ragnar Wahrgren.
— Nyare anordningar för ångekonomiens förbättring vid värme- och kraftanläggningar, av civilingenjör Frithiof
H. Stenhagen. — Tävlan om teknologspex. — Tekniska föreningar. — Personalnotiser. — Sammanträden.
TRANSPORTANORDNINGAR FÖR JÄMNFLYTANDE
TILLVERKNING OCH LIKNANDE ÄNDAMÅL.
Av Ragnar Wahrgren.
Jämnflytande tillverkning, varmed menas en
oavbruten följd av arbetsoperationer, som utföras på
efter varandra liggande arbetsställen, var och en inom
viss, begränsad tidrymd, har hos oss funnit
användning först på senare tid, och vill jag därvid erinra
om industriförbundets eller rättare dess
underavdelning industribyråns arbete på området. I
engelsk-talande länder brukar detta slag av tillverkning kallas
"flow production" och i Tyskland "Fliessarbeit". Den
nyss använda svenska benämningen framfördes förra
året för första gången av kommerserådet Enström i
Teknisk tidskrift. Den kanske icke på ett. alldeles
idealiskt sätt täcker det ifrågavarande begreppet.
Kortare och enligt mitt förmenande lika klara voro
något av uttrycken "flytande tillverkning" eller
"strömtillverkning", men då, såvitt jag vet, någon fast svensk
terminologi ännu ej finnes utbildad, kommer jag i
fortsättningen att fasthålla vid benämningen
jämnflytande tillverkning.
Detta begrepp har trängt ut i världen från Detroit
och enkannerligen Fords verkstäder, men långt före
Ford hade dess principer tillämpats i Chicagos stora
slakterier. Där är det visserligen icke fråga om ett
sammanbyggande av många element till ett helt som
hos Ford, utan om en rakt motsatt procedur, dvs. en
uppdelning av de hela djurkropparna i sina olika
delar, men principen för den jämnflytande tillverkningen
är dock till fullo genomförd. Hur skulle för övrigt
något annat kunna tänkas med de enorma massor av
djur, som dagligen slaktas och beredas till
människoföda m. m.
Jag hade för icke alltför länge sedan tillfälle
besöka Armour’s berömda slakterier i Chicago. Dessa
hade, som det kallades, "a killing capacity" av
omkring 3 300 djur i timmen, huvudsakligen svin, får,
nötboskap och kalvar. Det tog 32 minuter från det
en oxe dödats, tills att dess kött hängde
färdiguppdelat i kylrummet. En sådan produktion vore
otänkbar utan en i högsta grad genomförd organisation av
arbetet. Alla arbetsoperationer voro också noggrant
avvägda. Djuren hängde på kontinuerligt gående
takbanor, utefter vilka arbetarna stodo uppställda,
och var och en gjorde sitt snitt etc. med en kniv,
yxa eller såg.
Vad som numera i huvudsak avses med
jämnflytande tillverkning såg emellertid, som jag nyss
nämnde, dagen hos Ford, och det är den stora
framgång, som Ford haft bl. a. genom användningen
härav, som gjort, att intresset blivit väckt på andra håll.
Numera förekommer jämnflytande tillverkning så gott
som inom all slags storindustri med masstillverkning
både i Amerika ocli i Europa.
Här i vårt land har den jämnflytande tillverkningen
vunnit insteg först på senare år, och hittills endast i
tämligen begränsad omfattning. Detta sammanhänger
givetvis till stor del därmed, att våra fabriker och
verkstäder i allmänhet icke äro så stora, att de
bedriva massproduktion.
Behovet av jämnflytande tillverkning
sammanhänger emellertid icke endast med massproduktionen
i och för sig och med önskan att vid sådan anordna
produktionsapparaten på ett rationellt sätt utan
kanske i än högre grad med nödvändigheten av att
vid stor produktion driva det under bearbetning
varande materialet genom produktionsapparaten på
kortast möjliga tid, så att det i detta material bundna
kapitalet blir så litet som möjligt, ty härigenom
förminskas ju ränteförlusterna högst avsevärt. För att
taga ett exempel kan man tänka sig en
automobiltill-verkning av Fords typ och storleksordning med, låt
oss säga, en dagsproduktion av 5 000 bilar, för vilka
självkostnaderna kunna antagas vara i runt tal 1 000
kr. per styck. Tillverkningstiden för en bil är vid en
sådan fabrik ungefär 2 dagar — naturligtvis icke ur
de primära råmaterialen såsom järnmalm etc., utan
endast ur, vad man skulle kunna kalla, de sekundära
råmaterialen, t. e. de oarbetade motorblocken o. d.
Det är då klart, att det ständigt ligger material
under arbete till värde av 5 000 X 1000 X 2 = 10
millioner kronor.
Skulle däremot arbetet ske efter de annars
brukliga metoderna, då tillverkningstiden för en bil ofta
uppgår till 75 dagar eller däromkring, så skulle alltså
med samma dagsproduktion som nyss — om en sådan
i övrigt vore tänkbar — material till ett värde av
5 000 X 1,000 X 75 = 375 millioner kronor ständigt
ligga under arbete. Vad detta skulle betyda i
räntehänseende, behöver knappast påpekas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
