Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 24. 15 juni 1929 - Figge Blidberg † - Johan Albert Leffler †, av A. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 juni 1929
TEKNISK TIDSKRIFT
339
verksamhet som lärare vid Chalmers åren 1896—1906
och som direktör vid Göteborgs spårvägar år 1900.
Att skriva Figge Blidbergs levnadshistoria, det
skulle vara. att skriva en arbetets höga visa. Det
skulle också vara att skriva ett digert kapitel i
Göteborgs kommunala och kanske framför allt
kommunal-tekniska liv. I kommittéer, samfund och beredningar
har hans duglighet och förmåga nybildat, omdanat och
fullkomnat. Man behöver blott nämna Tekniska
samfundet, där han sedan 90-talet varit en av
samfundets mest verksamma ledamöter. Svenska
kommunal-tekniska föreningen, som han år 1902 var med om
att stifta, hade honom till sin styrelseledamot ända,
fram till år 1921, då han blev dess hedersledamot.
Det skulle föra allt för långt att här minna om alla
de uppdrag, som Figge Blidberg så väl förvaltade.
Men några få upplysande data måste lämnas. Han
var under årens lopp ledamot i fem av stadens
styrelser. Byggnadsstyrelsen tillhörde han sålunda i
femton år, spårvägsstyrelsen i sju. Han arbetade i
ett trettiotal av stadsfullmäktige tillsatta beredningar,
kommittéer m. m., i ett tioal beredningar inom
Göteborgs hamnstyrelse och i ett tjugotal andra, mer eller
mindre officiella kommittéer och beredningar.
Under allt detta krävande arbete hann Figge
Blidberg ändå med att grundligare än mången annan följa
utvecklingen inom sitt speciella fack. Han företog ett
flertal studieresor till utlandet, inalles nio stycken. 1
Tyskland och Frankrike studerade han i ett par
omgångar nyare metoder för gators utläggning och
underhåll och nyare gatu- och trottoarbeläggningar.
Ett år vistades han i Tyskland, Belgien, Frankrike,
England och Skottland, dels för att taga reda på
nyare metoder för renhållning och luftning av
avloppsledningar, dels för att studera anläggningar för
vattning med saltvatten av makadamgator. En
studieresa, som företogs redan 1896, gällde studiet av de
elektriska spårvägarna. Fem år därefter fick
Göteborg sina elektriska spårvägar och de gamla
hästspårvagnarna slopades.
Sveriges ingenjörer skola med vördnad stanna inför
minnet av Figge Blidberg. Hans stora arbetsförmåga
väcker respekt, hans arbetsglädje värmer och
meddelar sig längre än till den närmaste omgivningen.
Som så många andra verkliga arbetsmyror fann han
aldrig arbetet tungt. Det är möjligt, att han ej ens
kände behov av vila. Åtminstone kom denna ej att
kännas som en vederkvickelse för honom. Han
längtade tillbaka till arbetsbordet igen, och saknaden
därefter fick sitt vemodiga uttryck i orden: "Det är så
sant, som det står, att när människolivet varit som
bäst, har det varit möda och besvär."
Figge Blidbergs vänner skola minnas honom med
saknad. Hans vänsälla, redbara väsen, hade gjort
honom välkommen och avhållen överallt. I
vännernas krets kunde han glömma sina många bestyr, vila
ut från sitt forcerade arbete och sätta glädjen i
högsätet. Hans ärlighet, enkelhet och godlynta humor
var alltid välgörande vare sig det gällde ett
allvarligare resonemang eller en kamratlig fest.
Närmast sörjande äro maka, född Leffler, samt
sönerna Per Gustaf, kapten i Väg- och
vattenbyggnads-kåren, arbetschef vid gatu- och vägförvaltningen i
Göteborg, och Nils Johan, civilingenjör och
underingenjör vid Statens järnvägar, Kristinehamn.
JOHAN ALBERT LEFFLER †.
Lika oväntat som smärtsamt kom pingstdagen den
19 maj budet, att Johan Albert Leffler slutat sina
dagar. Sorg och saknad har det budet medfört för
släkt och talrika vänner, och den svenska
järnhanteringen har i honom förlorat en av sina märkesmän.
Leffler var född den 13 februari 1870 i Göteborg.
Hans föräldrar voro grosshandlaren Charles Albert
Leffler och hans maka Hilda Augusta Lithman. Sin
skoltid tillbringade han i Göteborg, varest han år
1889 avlade studentexamen vid därvarande högre
latinläroverk. Under åren 1890—1893 genomgick
han Tekniska högskolan, vid vars fackskola för
metallurgi och hytt-konst han sistnämnda år avlade
bergsingenjörsexamen. År 1894 anställdes Leffler vid
Långshyttan och kvarstannade i Klosterverkens
tjänst till år 1905 samt avancerade där år 1900 till
överingenjör för samtliga verk och platschef vid
Långshyttan. År 1905 anställdes Leffler såsom
metallurgisk ingenjör vid Jernkontoret, en befattning, som
han innehade till år 1917, då han övergick till
Gimo-Österby bruks a.-b. såsom teknisk disponent och
platschef vid Österby. Redan följande år kallades
emellertid Leffler till professor i järnets metallurgi vid
Tekniska högskolan.
Leffler var sedan 1897 i ett sällsynt lyckligt
äktenskap förenad med Svea Hildegard Augusta Nauclér,
som nu jämte tvenne barn, en dotter och en son, stå
sörjande vid hans bår.
Detta är i korta drag några viktigare data ur
Johan Albert Lefflers levnad. I denna tidskrift torde
det emellertid vara på sin plats att fästa blicken icke
så mycket vid dessa data som framförallt vid den
betydelse den bortgångne haft för framåtskridandet på
det område av tekniken, åt vilket han invigt sitt liv
och sina krafter: den svenska bergshanteringen. Det
torde ock vara skäl att här förbigå den betydelse
Leffler haft för de enskilda verk, där han innehade
anställning och mera fästa avseende vid den
verksamhet, han utövat under sina anställningar i
Jernkontoret och vid Bergshögskolan, varest hans verksamhet
kan sägas hava varit i det allmännas tjänst. Ett
förhållande av stor betydelse kan jag emellertid icke
undgå att beröra, då det enligt min åsikt varit av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
