Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 27. 6 juli 1929 - Bidrag till kännedomen om smörjoljors föränderlighet i bilmotorer, av K. Theodor Åsberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 juli 1929
TEKNISK TIDSKRIFT
ning nedsätter flampunkten på de bägge undersökta
oljorna A och L.
Fig. 2 visar brännpunktens, kurvan A I, och
flampunktens, kurvan A II, förändring vid olika
kilometertal. Variationerna i brännpunkten äro ej stora
som synes, då däremot flampunkten starkt fluktueras
Fig. 1. Flampunkten för olika olje- och
bensinblandningar vid A- och L-oljan.
ut från cylinderväggen i förbränningsrummet. Detta
synes även ligga i sakens natur, ty skulle
förbränningen försiggå på själva cylinderväggen, så skulle
väl förtändning (knackning) hela tiden äga rum,
enär det även sedan bensinen (som antänt oljan)
brunnit upp, finnes tillräckligt luft att underhålla en
förbränning av oljan.
Fig.. 3. Brännpunkten, kurvan 11, och
flampunkten, kurvan LII för L-oljan vid olika
faisträckor.
ställa vi fig. 2 med samma kurvor för oljan I (fig. 3),
så se vi, att vid A uppnås "mättning" vid 1 220 km, då
däremot oljan L, som betydligt tunnare från början,
släpper igenom så pass mycket bensin till vevhuset
att mättningsgraden 1,6 % uppnås redan vid 760 km,
dvs. c:a 40 % tidigare än med den viskosare A-oljan.
Då för bägge oljorna mättningsgraden stannar vid
1,6 %,
Fig. 2. Brännpunkten, kurvan A I, och
flampunkten, kurvan AII för ^4-oljan vid olika
farsträckor.
Här nämnes i förbigående en förklaring till, på
knackningsfenomenet. Bensinens
självantändnings-punkt ligger mellan 415° och 480°C, då däremot en
god cylinderolja har den vid 380°C. Nu kan ju
tänkas att därigenom att oljan blandas med bensinet i
för stor mängd, neddrages blandningens
självantänd-ningstemperatur så pass mycket, att förbränningen
börjar under kompressionsperioden, dvs. utan gnista,
vilket sålunda skulle förorsaka knackningen.
Fig. 4 och 5 illustrera viskositeternas förändring
vid olika kilometertal. Uppenbarligen minskas
viskositeten då bensinet blandar sig i oljan, men å andra
Fig. 4. Viskositeterna vid 50°, kurvan .4-50°
och vid 100°, kurvan ^4-100°, för /4-oljan vid
olika farsträckor.
detta, förefaller det, därpå, att cylinderväggarnas
temperatur håller sig häromkring.
Bensinblandningens styrka vore således att anse som ett slags
kriterium på kylningens effektivitet.
Att så pass mycket bensin kvarstannar konstant i
oljan synes bero således därpå, att cylinderväggarna
äro relativt kalla och att avbränningen av olja
knappast sker vid flamningstemperaturen, utan som ren
förbränning, då oljan genom kolvens rörelse kastas
sidan kompenseras denna neddragning i någon mån
därigenom att asfalthalten ökas, oljan blir tjockare.
Av kurvornas jämna förlopp sedan
fortfarighets-tillståndet uppnåtts vid relativt kort sträcka,
förefaller som om man skulle kunna sluta sig till, att
viskositeten förändring ej har den stora betydelse, som
man hittills trott. En olja som är viskosare i början
än en annan, torde även förbliva viskosare förutsatt
att bägge äro goda oljor. Det jämna förloppet visar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
