Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 28. 13 juli 1929 - Belastning av flygplan, av Bo Carlsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
372 b
TEKNISK TIDSKRIFT
29 juni 1929
Fig. 3.
p„ = är den godtyckligt valda ordinatan för x — 0,
alltså vingarnas mitt,
l — spännvidden,
px — ordinatan för x.
Den erhållna belastningsytan planimetreras och
uttryckes i en viss mångfald av höjden p0 varefter p0
erhålles genom att sätta belastningen lika med ytan.
I Tyskland är brukligt, att vid beaktande av
lastfördelningen över spännvidden, ersätta den
ellipslik-nande ytan med en annan, varvid l förblir liksom även
p0. Vid vingspetsen sättes p = — • p0 varifrån tryc-
di
ket inåt vingen antages växa till p0 efter en sträcka
— t. Liknande förenklingar göras i England och
Frankrike, där man låter belastningen förbli konstant till ett
visst avstånd från vingspetsen (vanligen ~ ■ t). För ving-
O
ar med skevningsplan, alltså alltid vid monoplan bör
belastningsytan antagas utan hänsyn till randverkan,
alltså p = konstant, varför belastningens fördelning
därvid bestämmes endast av vingformen och eventuellt
även av anfallsvinkelns förändring under spännvidden.
Vid dubbel- eller flerdäckare spelar vingarnas
ställning till varandra en viss roll. Ligga vingarna över
varandra, så blir belastningen per ytenhet på den
överliggande vingen större än för undre vingen. En-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
