Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 30. 27 juli 1929 - Den duglige tjänstemannen och arbetet, av Karl Tingsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
HÄFT. 30 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 27 JULI
ÅRG. 59 HUVUDREDAKTÖR: CARL KLEMAN 19 2 9
INNEHÅLL: Den duglige tjänstemannen och arbetet, av f. gatudirektören Karl Tingsten. — Utställningen "Gas
und Wasser" Berlin 1929, av Olof Holmquist. — Snabbgående kompressorer, av professor Johannes Stumpf. —
Framhjulen som drivhjul å automobiler. — Tekniska föreningar.
DEN DUGLIGE TJÄNSTEMANNEN OCH ARBETET.
Av f. gatudirektören Karl Tingsten.
De flesta tjänstemän uppfatta sina åligganden
såsom strängt begränsade till blott de
arbetsuppgifter som organisationsenligt blivit dem tilldelade, de
finna det vara helt naturligt att ej sträcka sin
uppmärksamhet utöver det egna arbetsområdet, att ej
rikta blickarna vare sig framåt eller bakåt.
Inneslutna i sitt skal anse de det mindre korrekt att
"lägga sig i" andras tjänsteåligganden. De äro ej
sällan, kanske mer av bekvämlighetsskäl än av
böjelse och uppfattning, byråkratiskt lagda personer,
som visserligen kunna utföra ett nöjaktigt arbete på
ett invant sätt, men av vilka man ej får vänta sig
allt för mycket med avseende på insatser, impulser,
förslag till ändringar och förbättringar m. m. dyl.
Denna tjänstemannatyp hör uppenbarligen till de
mindre dugligas eller medelmåttigas stora grupp, där
man när det blir tal om tjänsteåligganden kan få
höra sådana uttalanden som "jag gör min tjänst och
därmed jämt". Bland dem är ock den åsikten
vanlig, att man, utan att ha visat någon nämnvärd eller
särskild duglighet utöver vad den egna tjänsten
kräver likväl och med full rätt kan "sitta sig till"
befordran, dvs. erhålla dylik på grund av de många
tjänsteåren, och detta även då det gäller högre
befattningar. Tyvärr bestyrker verkligheten ofta
denna uppfattning och ej utan skäl får man ännu
höra sådana yttranden som: "han står i tur att
erhålla den och den befattningen", men dessa för
"sittningsbefordran" gynnsamma förhållanden
tillhöra dock numera i stort sett en svunnen tid.
Naturligtvis är ett stort antal befattningar av
sådant slag att möjlighet ej finnes för innehavarne att
i nämnvärd utsträckning visa större duglighet än vad
tjänsten kräver. Sådana befattningar förekomma
särskilt vid större förhållanden, där ett stort antal
tjänstemän erfordras för exempelvis lägre
kontors-göromål av i huvudsak mera mekanisk, ensartad
beskaffenhet. Men icke ens vid dessa platser, för
vilkas skötande således ingen nämnvärd
tankeverksamhet och lika litet någon viss utbildning erfordras,
är satsen "jag gör min tjänst och därmed jämt"
naturlig eller riktig. Även om innehavarna med
bästa vilja i regel ej kunna blicka ut över det trånga
arbetsfält, som givits dem, kunna de dock inom den
begränsade uppgift de erhållit genom vakenhet och
intresse bidraga till bättre arbetsmetoder och
motverka att arbetet nedsjunker i den skadliga
schablonmässighet, som ofta utan inre nödvändighet
är utmärkande för mindre kvalificerade göromål.
Nämnda sats synes däremot kunna tillfredsställa och
kallas naturlig för den som, ehuru ej i saknad av
grundläggande utbildning för högre tjänster, i en
medfödd motvilja mot ansträngningar framförallt
önskar en lugn och bekväm tillvaro.
Helt annorlunda ter sig livet samt tjänstens
omsorger för den ringa skara, som med verkligt intresse
går upp i arbetet. Sådana tjänstemän tala aldrig om
övertidsarbete för egen räkning, erinra aldrig om att
sön- och andra helgdagar äro vilodagar, äro alltid
villiga samt hava sin särskilda lust i att göra mer än
som strängt taget åligger dem. Detta, att "göra
mer" och särskilt mer kvalificerat arbete än tjänsten
i sig själv kräver, är just det som framförallt
utmärker den framåtblickande, energiske
tjänstemannen. Denne nöjer sig nämligen ej med att väl sköta
sin befattning; han måste om möjlighet därtill gives
på grund av sin inneboende verksamhetslust och i
medvetande om sin förmåga dessutom uträtta
arbeten, som ligga på ett högre plan än som svarar
mot hans mera ordinarie göromål.
Nu är det visserligen sant, att det, med undantag
för en del lägre kontorstjänster, knappast ges några
befattningar med skarpt avgränsade göromål och
fastställda befogenheter.1 Särskilt torde det i regel
vara svårt för att ej säga omöjligt att fastställa
skyldigheter och handlingsbegränsning för
arbets-befäl i allmänhet, framför allt vid yttre arbeten2 —
byggnadsarbeten av skilda slag — där oförutsedda
händelser av växlande beskaffenhet kunna inträffa
och förhållanden uppkomma, som utan vidare i större
1 Vid mycket stora industriella företag är det möjligen
nödvändigt att reglementariskt söka fördela de många
skiftande arbetena mellan tjänstemännen — de högre dock
alltid undantagna — men vid ej allt för stora förhållanden
skulle ett dylikt mekaniserat förfarande leda till stelhet och
schablonmässighet, binda initiativet och framåtandan samt i
sin helhet mången gång verka hämmande på arbetsproduktens
såväl kvantitet som kvalitet.
2 Yttre arbeten nämnas här till skillnad från
fabrikations-mässigt organiserade och oftast inomhus drivna
tillverkningsarbeten, som till väsentlig del skötas enligt på förhand och
ofta i detalj fastställda arbetsplaner. Här ges påtagligen
mindre rum för personligt ingripande i arbetet än fallet är
vid byggnadsarbeten, vilka ej sällan stå under ständig
påverkan av arbetsbefälet. Se not 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
