- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1929. Allmänna avdelningen /
386

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 30. 27 juli 1929 - Den duglige tjänstemannen och arbetet, av Karl Tingsten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

386 b

TEKNISK TIDSKRIFT

29 juni 1929

eller mindre omfattning skulle nedbryta de skrankor,
inom vilka handlingsfriheten eventuellt vore
instängd. Man torde således i allmänhet och särskilt
beträffande teknisk verksamhet ej kunna och ej heller
böra söka närmare angiva gränserna för olika
tjänstemäns åligganden, särskilt de högres. Härav
följer, att man ej heller kan få någon noggrann
vetskap om, i vad mån den ena eller den andra gör
mer eller mindre än, vad befattningen tänkes
innebära. En dylik vetskap är också obehövlig, ty utan
några som helst åtgärder eller undersökningar ger
sig tjänstemännens ställning till och uppfattning om
sitt arbete på flera olika sätt tydligt tillkänna. Det
är lätt att skilja dem, som i bästa mening och
avsikt "taga göromål" från sina överordnade eller på
annat sätt underlätta deras arbete från dem som
"göra sin tjänst" — eller mindre.

Denna olikhet i inställning till arbetet tager sig
allt efter omständigheterna skilda uttryck, vilka,
allmänt sett, kunna betecknas som positiva för den
driftige, vakne tjänstemannen, negativa för den
liknöjde och undermålige. Mellan dem ligger de
medelmåttigas färglösa grupp utan särskilda
reaktionsfenomen. Någon större uppmärksamhet skall emellertid
ej här ägnas åt de två senare grupperna, då
kännedomen om deras förhållanden i och till tjänsten
tämligen tydligt torde framgå av de
motsatsförhållanden i vilka deras egenskaper och uppträdande helt
naturligt måste stå till de tjänstemäns, som undfått
den obändiga arbetsamhetens och handlingskraftens
stora gåva, parad med omdöme, takt och säker
uppfattning av de gränser, som innesluta deras
befogenheter. Det är de för dessa tjänstemän karakteristiska
egenskaperna samt de allmänna uttrycken därför,
som vi i största korthet skola söka klarlägga.

Redan har sagts att de reagera positivt, dvs. de
förhålla sig så i sin dagliga tjänsteutövning, att
praktiskt taget order, påminnelser eller tillsägelser ej för
dem erfordras. De förekomma order, ej för att slippa
dylika, utan på grund av att de förstå vad som skall
göras och hur det skall göras och handla därefter
utan att onödigtvis taga den överordnades
uppmärksamhet i anspråk. Men lika litet som den mycket
dugande tjänstemannen besvärar den överordnade
med spörsmål, som han själv äger avgöra — han
omtalar likväl gärna vid lägligt tillfälle vilka åtgärder
han i skilda avseenden vidtagit m. m. d. — lika litet
avhåller han sig från dylika, när han står inför
förhållanden, som synas gå utöver hans befogenhet.
Men härvid kommer han ej med den direkta frågan:

"Hur skall jag göra–-", vilken det oftast ej

är möjligt att omedelbart besvara, utan han säger,
här fragmentariskt återgivet, något sådant som: "Det

förhållandet föreligger —–-och härom anser jag

mig ej kunna besluta själv. Jag föreslår på grund
av föreliggande omständigheter" — för vilka
utförlig redogörelse lämnas — "att frågan avgöres på det
sätt att–-". Då han kommer till sin
överordnade med en angelägenhet, har han således alltid
själv ett motiverat förslag till dess ordnande. Allt
synes ock tala för att ur den överläggning, som
härvid på ett naturligt sätt uppstår, den snabbaste och
bästa lösningen av det föreliggande spörsmålet
skall framkomma, liksom ock att förfarandet skall

främja ett gott samarbete. I samma anda och
under liknande omständigheter förlöper
exempelvis en inspektion av de arbeten — här avses
närmast byggnadsarbeten och industriell verksamhet
m. m. d., men inspektionen kan ju även gälla
kontorsarbeten av skilda slag, särskilt då rit- och
konstruktionsarbeten — som stå under den
underordnades omedelbara ledning. Yid en dylik inspektion
behöver den överordnade ej ständigt framställa
frågor för att få kännedom om arbetsläget och
förhållandena i skilda hänseenden, anledningen till vissa
vidtagna åtgärder, skälen för och emot olika
lösningar av vissa arbetsuppgifter, grunderna för vissa
angelägenheters ordnande m. m. d., spörsmål som i
stor mängd måste inställa sig, då en kunnig
överordnad besöker en arbetsplats eller gör en rond å
kontoret. Nej, frågor angående arbetet komma i
stort sett ej ifråga, de förekommas nämligen av den
underordnade. Denne lämnar, allt efter som nya
arbetsobjekt vid inspektionen komma under
besiktning, utan att avvakta frågor härom, förklaring och
motivering till det som kan ådraga sig särskild
uppmärksamhet, invändningar bemötas lugnt och
sakligt, och står man inför ett viktigare ännu olöst
spörsmål, om vilket den överordnade begär
upplysning, så har antingen den underordnade ett förslag
att framlägga eller ock meddelar han, att han ännu
ej kommit till klarhet om, hur den ifrågavarande
angelägenheten lämpligen bör ordnas. Här kanske
följer en överläggning, som leder till frågans
omedelbara lösning eller ock framlägges — eftersom den
överordnade dock redan har sin uppmärksamhet
riktad på spörsmålet — senare ett förslag till dess
behandling. Naturligtvis kunna någon gång ändringar
och rättelser förekomma vid inspektionen, men ske
då i regel i fullt samförstånd och utan den ringaste
känsla av att något annat än det rent sakliga
härvid fått vara avgörande. Det blir under dylika
angenäma, samtalsvis förlöpande inspektioner lika litet
rum för förhör som för order om än det ena än det
andra utan i huvudsak blott ett godkännande av
redan vidtagna eller tilltänkta åtgärder.
Tjänstemannen av den typ, som här avses, torde kanske mest
påtagligt avvika från den stora mängden av
kamrater genom sin inställning till och sitt arbete med
kontorsgöromål, såsom rit- och konstruktionsarbeten,
framställningar till myndigheter, utredningar,
yttranden angående remisser, besvarandet av brev
och andra skrivelser osv. Här — under hans
medverkan vid dessa skiftande arbeten — uppdagas
ock hans duglighet och framstående
tjänstemannaegenskaper tidigare än som i allmänhet kan ske vid
yttre arbeten, vilket är helt naturligt, enär han
under ständigt fortlöpande samarbete med överordnade
har att utföra sådana arbeten, som omedelbart ej
blott lämna vittnesbörd om hans omdöme och
uppfattning om skilda frågor utan även om den raskhet
med vilken de blivit behandlade. Här, under det
mera intimt förlöpande kontorsarbetet, ges också
goda tillfällen att "taga arbete från den
överordnade" liksom ock, med den inblick den underordnade
erhåller om den överordnades förehavanden och
omsorger, att för denne vara ett stöd och en god
personlig hjälp under kamratliga former.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:08:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1929a/0398.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free