Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 31. 3 aug. 1929 - Jordbrukets ekonomiska läge, av A. H. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
394 b
TEKNISK TIDSKRIFT
29 juni 1929
närvarande råder bland landsbygdens folk, får man
vid genomläsandet av den av herr Oscar Carlström
vid årets riksdag väckta och av riksdagen bifallna
motionen angående utredning av "den efter krisåren
tillämpade allmänna lönepolitikens inverkan på
jordbrukets ekonomi". Efter att ha påpekat att
industriarbetarnas reallöner stigit med 25 % sedan 1914
ävensom att tjänstemän och andra i allmän tjänst
anställda, i regel fått kompensation för de stegrade
levnadsomkostnaderna, framställer motionären följande
frågor: "Är ett dagsverke värt lika mycket vid
jorden som vid annan näring eller annat företag om
arbetsprestationen är lika? Bör produkterna i så fall
kunna bytas något så när rättvist liksom före 1914,
så att nu rådande förhållande — att modernäringen
skall ge en och en halv gång så mycket i utbyte —
upphäves?" Vidare yttrar motionären: "Under det att
industrien sedan flera decennier tillbaka, på grund av
att den har haft möjlighet att betala högre
arbetslöner, dragit till sig allt fler och fler av landets
innebyggare, ha statsmakterna försökt att kvarhålla en
del s. k. mindre bemedlade genom egnahemsrörelsen.
De ha fått låna pengar på "goda villkor", därför att
man har haft klart för sig att jordbruket ger "dåliga
villkor" för pengarnas förräntning. Så länge de
normala förhållandena före krigsåren rådde och
egnahemsrörelsen sysslade i huvudsak med bebyggda
lägenheter, fanns det någon mening i detta, men efter
krisåren, sedan jordbruket kommit ytterligare i
efterhand, är det svårt att förstå vad bildandet av nya
jordbrukslägenheter har för mening. Tror man
verkligen att obemedlat folk har möjlighet att förränta ens
byggnadskostnaderna på ett ordentligt bebyggt
småbruk? Eller tror man att de efter krisåren
nytillkomna småbrukarna ha en människovärdig
levnadsstandard efter modern uppfattning? Ingen som
känner till förhållandena tror detta — men ändå
fortsätter man. Ty det är fortfarande modernt att
inbilla folk att jordbruket "bär sig". Motionären anser
att såväl staten som den enskilde borde se till att
inte löneanspråken från de andra parternas sida
beviljades i hastigare tempo än att jordbruket "hunne
med". Den höjning av reallönen med 25 à 28 enheter,
som ägt rum sedan 1914, har enligt motionärens
mening skett på modernäringens bekostnad genom att
cless utövare numera måste arbeta för en reallön, som
med lika många procent understiger den som gällde
före kriget.
Det missnöje bland jordbruksbefolkningen, som
motionären gör sig till tolk för, är mycket förklarligt
med hänsyn till det svåra läge, vari denna befinner
sig. Motionären utgår emellertid ifrån att den sedan
1914 inträdda försämringen av jordbruksprodukternas
bytesvärde och därur härrörande svårigheter för
jordbrukets utövare, uteslutande beror på att de andra
samhällsgrupperna, tack vare starka
sammanslutningar, tillskansa sig en större andel av
nationalinkomsten än vad som rätteligen bör tillkomma dem.
Häri ligger dock en påtaglig överdrift.
Att fackföreningarna kunna ta för sig av den
marginal, som skiljer det bättre företaget från det sämre,
kan icke förnekas. Men det är dock icke tillräckligt
att bara peka på de fackliga sammanslutningarnas
större eller mindre styrka, när det gäller att finna
förklaringen till den stora löneklyftan mellan
lantbrukets och industriens arbetare, utan här måste man
även räkna med andra faktorer, bland vilka arbetets
effektivitet är den viktigaste. Den industriella
produktionens vidmakthållande och utveckling har
möjliggjorts genom en strängt genomförd organisation
samt en högt uppdriven maskinteknik. Därigenom har
man sparat såväl arbete som andra
produktionsfaktorer. Det effektivare utnyttjandet av
produktionsapparaten med åtföljande förbilligande av driften, är
den egentliga orsaken till att arbetslönerna kunnat
höjas. Detsamma gäller, ehuru i betydligt mindre
grad, inom vissa grenar av handel och samfärdsel samt
allmän och enskild förvaltning. Inom jordbruket har
man däremot icke i någon större utsträckning
vidtagit åtgärder i arbetsbesparande syfte.
I sitt synnerligen intressanta arbete
"Jordbruks-ekonomiska förhållanden i Nordamerika" gör
direktören i Sveriges allmänna lantbrukssällskap, Ludvig
Nanneson, bl. a. jämförelser rörande
arbetsförbrukningen inom det svenska och amerikanska jordbruket.
Förf. yttrar inledningsvis: "Det som verkar mest
överraskande, när man gör bekantskap med det
amerikanska jordbruket, är detsammas förmåga att
reda sig med ett minimum av mänsklig arbetskraft.
Amerikanarna framhålla gärna själva att de, när det
gäller att utnyttja den mänskliga arbetskraften, dvs.
att producera så mycket som möjligt per
arbetstimme. stå långt framom alla andra länders
jordbrukare. Efter att något närmare ha studerat
arbetsförbrukningen och arbetsmetoderna i det
amerikanska jordbruket ger man dem också gärna rätt i detta
påstående".
De av direktör Nanneson anställda jämförelserna
ge vid handen, att antalet arbetstimmar per hektar
räknat vid de svenska jordbruken äro ifråga om
spannmålsodling 5—10 ggr flera samt beträffande
potatis och sockerbetsodling 3—4 ggr flera än vid
de amerikanska. De amerikanska hektarskördarna
äro visserligen genomgående lägre än de svenska,
men skillnaden är dock icke så stor, att den jävar
påståendet om de amerikanska jordbrukarnas
överlägsenhet ifråga om produktion per dagsverke. Så
t. e. meddelar förf. att den amerikanske
höstveteod-laren i genomsnitt producerar 34 kg vete för varje
i odlingen använd manstimme, under det att den
skånske veteproducenten endast uppnår 13 och den
mellansvenske endast 7 kg vete pr manstimme. Den
senare använder således nära 5 timmar för att uppnå
samma produktmängd vete, som i det amerikanska
jordbruket framalstras med tillhjälp av 1 timme
mänskligt arbete. Även inom de produktionsgrenar,
där behovet av handarbete är större än vid
spannmålsodling, äro amerikanarna svenskarna överlägsna.
Sålunda uppgives den uppnådda produktmängden per
arbetstimme vid potatis- och rotfruktsodling inom
Förenta staternas jordbruk vara 1,5 resp. 3 ggr så
stor som i de svenska. ’
Bland orsakerna till den i förhållande till
avkastningen ringa arbetsförbrukningen inom det
amerikanska jordbruket framhåller direktör Nanneson dels
den extensiva driften, dels jordbruksredskapens stora
avverkningsförmåga, dels arbetets organisation och
dels den raska arbetstakten.
Även om den stora arbetsförbrukningen inom det
svenska jordbruket i icke oväsentlig grad
sammanhänger med av jordmåns- och klimatiska
förhållanden framkallade skiljaktigheter ifråga om odling och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
