Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 32. 10 aug. 1929 - Magasinering av elektrisk överskottsenergi i form av vätgas (forts.), av F. Lawaczeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29 juni 1929
TEKNISK TIDSKRIFT
411 a
av lysgasledningens. Därigenom blir rörledningens
vikt, om trycket är detsamma, 0,7i—2 = csd 0,5 dvs.
hälften av lysgasledningens. Nu kan man emellertid
öka rörledningens kapacitet ännu mera genom att
öka trycket, varvid samtidigt tryckförlusten ökas.
Sålunda skulle man antagligen kunna räkna med
dubbelt så stor hastighet.
Den 500 km långa rörledningen, som har 675 mm
diameter och är avsedd för en kapacitet av 1,25
milliarder kbm pr år, skulle sålunda på grund av
vätgasens mindre specifika vikt kunna utföras med 480
mm diameter och dess vikt minskas till hälften, och
om man tilläte en ökning i tryckförlusterna, skulle
denna vikt ytterligare kunna reduceras till hälften.
Storleken av det tryck man väljer, bestämmer
diametern, godstjockleken hos rörledningen samt gasens
hastighet, men inverkar ej på förhållandet mellan
rörledningens vikt och den genom densamma
strömmande gasens volym. Det förefaller icke omöjligt,
att man skulle kunna leda de 1,25 milliarderna kbm
vätgas genom en rörledning med 150 mm diameter.
Dessa 1,25 milliarder kbm motsvara 6 milliarder kWh,
dvs., förutsatt 6 000 drifttimmar, en kraftanläggning
på 1 million kW.
På 1 kW skulle alltså enligt Kohlenverwertungs
A. G. tabell, av kostnaderna för 500 km rörledning
och kompressoranläggningen komma blott 68,2
riksmark. Då vätgasen framställes genom sönderdelning
under tryck, går detta belopp ned till 1/3 eller 1/4,
dvs. till 17 eller 23 riksmark pr kW.
Jag anser sålunda, att de två ovan uppställda
huvudvillkoren för möjligheten att förse landet med
bränsle medelst vätgas förefinnas.
Metoden att framställa vätgas genom
sönderdelning av vatten har klarlagts såväl beträffande sina
tekniska som sina ekonomiska grundprinciper. De
helt naturliga barnsjukdomar, som komma att
uppträda, då metoden användes i stor skala, behöver
man ej oroa sig för.
Det är bevisat, att en viss mängd värme kan
framställas billigare och transporteras billigare i form
av vätgas framställd av överskottsström än i form
av stenkol. Vätgas är dessutom betydligt renligare
än stenkol, förbrinner utan sotbildning, utan att
slagg och aska bildas samt är icke giftig. Vätgasen
är lika bekväm att använda för
uppvärmningsändamål som elektrisk ström och har därvid samma
regleringsmöjlighet som den elektriska strömmen.
Vätgasen har utan tvivel framtiden för sig.
En av de största fördelar användandet av vätgas
medför, är avhjälpandet av de svårigheter, som
uppkommit för elektricitetsverken på grund av de
alltjämt ökande spetsbelastningarna.
Fig. 4 visar en vinterspetsbelastning och fig. 9
denna spetsbelastnings ökning under de senaste åren.
En beräkning ger vid handen, att enbart räntan för
denna spetgbelastning blir minst 17 pf. pr kWh. För
den högsta spetsen blir självkostnadspriset t. o. m.
1 riksmark pr kWh.
Men denna spetsbelastning har sedan 1926 ökats
hastigare än strömförbrukningen i medeltal. Således
medför en ökad strömavsättning en försämring i
kraftverkets ekonomi, i motsats till vad man
allmänt påstår.
Ett svårt hinder för vattenkraftens utnyttjande är
dessutom, att denna spetsbelastning oftast uppträder
vid knapphet på vatten.
I år voro de flesta vattenkraftverk i Bayern
försatta ur verksamhet av isen och måste ersättas med
ångkraftverken i Rhenländerna och Westfalen. Att
dessa räckte till för ändamålet, visar, att det
egentligen hade varit onödigt att bygga ut vattenfallen
i Bayern, ty då elektrisk ström erhålles av
vattenkraften därstädes stå ångreserverna i Rhenländerna
och Westfalen stilla och draga ränta. Men dessa
räntor måste nationalekonomiskt sett läggas på
vattenkraftverken, ty det är dessa, som ej kunna vara
utan reserv.
I Italien alstras omkring 6 milliarder kWh av
vattenkraft, och av de där befintliga ångreserverna på
omkr. I million kW äro somliga år igång upp till
500 timmar, men andra år mycket kortare tid.
Den ränta, som härigenom kommer att belasta den
elektriska ström, som levereras, är oerhört stor och
därtill kommer kostnaden för bränslet och
reservanläggningarnas skötsel. Dessa dyra
reservkraftanläggningar skulle kunna ersättas med
vattenkraftanläggningar, om dessa under de tider de ej tagas i
anspråk, finge alstra vätgas. I all synnerhet vore
detta möjligt, om vattenfallens utbyggningskostnad
kunde nedbringas till 300 à 400 riksmark pr kW.
Om man byggde vattenkraftanläggningar endast
för att lämna ström till de spetsbelastningar, till vilka
ångkraftreservanläggningarna f. n. lämna ström, som
kostar 20 à 30 pf. eller mera, skulle dessa
vatten-kraftanläggningar vara i drift blott omkr. 600 timmar
pr år. Men emedan man för denna ström kan få
upp till 20 pf. pr kWh exklusive transportkostnader,
dvs. lika mycket, som strömmen från
ångkraftreserverna kostar, skulle erforderlig förräntning av
vattenkraftreserverna erhållas, och man skulle erhålla
upp till 8 000 kWh pr kW gratis. I alla händelser
skulle denna överskottsström bli synnerligen billig,
mycket billigare än den ström vilken som helst kemisk
storindustri med vattenkraftanläggning levererar.
På outbyggda vattenfall finnes icke någon brist
vare «sig i Sverige, Italien eller Tyskland.
Lika väl som man endast tidvis sänder den för
spetsbelastningarna erforderliga strömmen genom
ledningsnätet, kan man utan ökade kostnader hela tiden
låta denna ström gå genom ledningen och uppställa
den sönderdelningsapparat, som skall alstra väte och
syre av överskottsströmmen, vid ledningens bortre
ände. I det fallet bör man taga under övervägande,
om ej en högspänningsledning vore ekonomiskt
fördelaktig. Överskottsströmmen tål ju till en viss grad
ett pålägg för transportkostnaden, ett pålägg, som
kan anses motiverat, emedan ledningen omkr. 8 000
timmar pr år användes för överskottsströmmen. Om
man lägger på överskottsströmmen 1/4 pf. pr kWh,
blir transportkostnaden för de 600 kWh
spetsbelast-ningsström 3,35 pf. pr kWh billigare.
Enligt en ovan gjord beräkning blir
framställnings-kostnaden för 1 kbm vätgas 0,3 pf., om den därvid
erhållna syrgasen kan finna avsättning, men 0,45 pf.,
om syrgasen släppes ut i fria luften.
För gasens transport i rörledningar om 100 km
måste man lägga på 50 % av detta senare belopp,
förutsatt att man för ledningen räknar med en
kostnad av 30 riksmark pr kW och 10 % ränta och
amortering.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
