Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 33. 17 aug. 1929 - Branden i SLT:s lagerbyggnad vid Herkulesgatan, av G. Chatillon-Winbergh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 sept. 1929
TEKNISK TIDSKRIFT
419
Fig. 14, Schematisk plan av roushroom-balklaget efter bramlen.
Fig. 16 Kvarstående delar av takkonstruktion,
mush-room-balklag och entresolering.
Då sannolika maximala knäcklasten för U-balkarna
torde uppgå till 30—40 t eller väl dubbelt mot vad
pelarna kunna tåla, så är det påtagligt, att den
visserligen smäckra järnkonstruktionens expansion vid
upphettningen varit en fullt tillräcklig anledning till
pelarnas instörtande, fig. 13. De spinkiga U-balkarna
kunna därför med full visshet betecknas såsom den
lilla tuvan, som stjälpt det stora lasset.
Pelarna hade, såsom fig. 14 och 15 visa, störtat i
riktning något mot nordväst. Skaften hade i regel
avbrutits 0,8 m över golvet, dit undervarande pelares
grövre armering i och för skarvning uppdragits. De
avbrutna pelarna lågo dubbelvikta under den
nedstörtade plattan utom en, som var helt krossad.
Fallriktningen skulle möjligen kunna tänkas hava
påverkats av en temperaturutvidgning hos balklaget,
som hade det kraftigaste motspjärnet mot sådana
rörelser av grannhusen i östra och södra gränslinjerna.
En viss förskjutning av balklaget kan påvisas genom
uppböjda järntrösklar och horisontalsprickor i
trapphuset, vilka senare åter minskat efter balklagets
avsvalning. Det under branden iakttagna vacklandet
Fig. 15. Armeringsjärn, uppgående genom balklaget över vån. 1 tr.
från pelarna under detta. (Betongen mellan de raka järnen i pelaren
nr 4 bortbilad efter branden.)
hos fasaden synes kunna förklaras av att
temperatur-spänningarna i balklaget utlöst sig i en viss rörelse hos
detta, vilken för ett ögonblick kommit fasaden med
dess stora glasfönster att synbart darra.
Å den del av trämellanbottnarna, som var närmast
gatufasaden, hade vattenbesprutningen givetvis större
effekt än längre in i byggnaden. Denna del blev på
den grund bestående och räddades genom därav
lämnat sidostöd de yttre betongpelarna samt därmed
sammanhängande del av betongkonstruktionen från att
ävenledes instörta (fig. 16).
Att pelarna i källarvåningen, vilka även varit
utsatta för en liknande påfrestning, bevarats, beror på
deras väsentligt grövre dimensioner. På samma sätt
som ovan kan beräknas, att deras förmåga att
upptaga sidokrafter från entresoleringens järnbalkar
sträcker sig intill omkring 110 t.
Fig. 17. Pelarna nr 7 (närmast) och nr 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
