Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 37. 14 sept. 1929 - Fastighetstaxering av kraftverk m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 sept. 1929
TEKNISK TIDSKRIFT
457
ning böra avskrivas på halva tiden eller 20 år,
motsvarande en årlig avskrivning av 5 %. För
kraftverk av genomgående enkelt och mindre beständigt
utförande torde avskrivningsperioden böra sättas till
högst 30 år för byggnadsarbeten m. m. samt till 15
år för maskinell utrustning m. m. motsvarande 31/3
% resp. 62/3 % årlig avskrivning.
I personalkostnaderna skola ingå såväl avlöningar
till ordinarie kraftverkspersonal och stationsbefäl
som även ersättning till sådan extra personal, vilken
erfordras under viss säsong för flottning,
issvårigheter o. d.
Administrationskostnaderna böra allt efter
omständigheterna omfatta anpart i eller hela kostnaden för
företagsledning och bokföring m. fi. allmänna
omkostnader.
Till skatter, försäkringar (brand-, vattenskade-)
och onera m. m. skola jämväl räknas sådana årliga
avgifter, som till äventyrs ålagts av domstol eller
skola utgå genom överenskommelse, ersättning till
flottningen eller bidrag till fisket m. m.
Vid beräkningen av kraftverkets salu- och
taxeringsvärde bör ock tagas hänsyn till nuvärdet av
såväl inkomster från framdeles sannolikt ökad
kraftproduktion och försäljning som ock den ökning av
utgifter, som erfordras för samma inkomstökning.
Det kapitaliserade värdet av skillnaden mellan på
ovan angivet sätt beräknade inkomster och utgifter
utgör kraftverkets räntabilitetsvärde och därmed,
enligt ovan gjorda förutsättningar, också dess
taxeringsvärde.
Genom ett taxeringsförfarande stött på
räntabilitetsprincipen kommer att i taxeringsvärdet ingå även
värdet å annan fastighets vattenrätt, som disponeras
på grund av servitutsrätt. Den eller de belastade
fastigheternas taxeringsvärden skola givetvis i
motsvarande mån minskas.
Enligt vattenlagen skall, när tillstånd lämnas till
byggnad för vattenkrafts tillgodogörande och
således även då ägare av en del av ett strömfall genom
dylikt tillstånd berättigas att tillgodogöra sig även
andra fastigheter tillhöriga delar av samma fall,
bildas en så kallad strömfallsfastighet, med vilken
rätten att tillgodogöra vattenkraften skall vara förenad
och på vilken även skall vila skyldighet att lämna
ersättningskraft, om sådan utdömts, till fastigheter,
som blivit av med sin vattenkraft. Den rätt som
således tillerkännes strömfallsfastigheten bör
betraktas såsom en servitutsrätt. Strömfallsfastigheten
blir den härskande fastigheten, och de övriga
fastigheterna bliva belastade av servitutsrätten. Värdet
av strömfallsfastigheten skall alltså höjas och värdet
av de andra fastigheterna minskas. Å andra sidan
synes den skyldighet, som den härskande fastigheten
eventuellt ålägges, att lämna ersättningskraft till
andra fastigheter, böra anses vara åtminstone
jämnställd med ett Servitut. Denna skyldighet bör alltså
minska värdet av strömfallsfastigheten och öka
värdet av de andra fastigheterna eller åtminstone
föranleda, att deras värde icke nedsattes. Vad sålunda
sagts om påföljden av att rätten att utnyttja den till
en fastighet hörande vattenkraften tillägges en annan
fastighet har givetvis sin giltighet på vilket sätt
servitutsrätten än uppkommit, såsom genom avtal, hävd
eller dom enligt äldre lag.
Erinras bör ock att om i ett kraftverk utnyttjas
jämväl under vanligt arrende innehavd vattenrätt
tillhörande annan fastighet än den på vilken
kraftverket är uppfört, så skall taxeringsvärdet av hela
kraftverket minskas med taxeringsvärdet av
arrenderad vattenrätt.
Kapitaliseringsmetoden kan jämväl användas vid
beräkning av fastighetstaxeringsvärdet av ett
obebyggt vattenfall genom att beräkna värdet av detta
utbyggt medelst ett kraftverk. I detta fall skall
självfallet ränta å kalkylerade anläggningskostnader ingå
i utgiftskalkylen, varefter vattenfallets värde
framkommer som den till nutiden diskonterade och
kapitaliserade skillnaden mellan beräknade framtida
inkomster och utgifter för detsamma.
Vattenföringen synes vid obebyggda fall lämpligen
böra hänföras till den i genomsnitt under nio
månader av året tillgängliga avrinningen (vattenföring
med 75 % varaktighet — s. k. industriellt
medelvatten). Härigenom kommer även motsvarande
effektsiffra att ånge den s. k. industriella medeleffekten.
Att denna utgångspunkt förordas, beror päj ä 11
vattenfalls produktionsförmåga enligt praxis oftast
plägar så beräknas och att den sålunda är ägnad att
medföra önskvärd enhetlighet. Någon skälig
anledning att välja annan utgångspunkt finnes icke heller.
Det är givet, att salu- och taxeringsvärdet å
obebyggda vattenfall blir i hög grad beroende av vid
vilken tidpunkt kraften kan väntas bliva
tillgodogjord och utnyttjad. Då denna tidpunkt är beroende
av åtskilliga ofta okända faktorer, bör, såsom ock
av erfarenheten bestyrkes, stor försiktighet iakttagas
vid beräkningen. Det torde därvid vara mindre
berättigat att taga hänsyn till, huruvida strömfallet
kan väntas bliva taget i anspråk för en viss industri
eller dylikt, utan beräkningen bör grundas på vid
vilken tidpunkt strömfallet med hänsyn till behovet
i allmänhet av kraft kan väntas bliva utnyttjat. Vid
bedömande härav bör förutom strömfallets naturliga
beskaffenhet hänsyn tagas även till dess belägenhet
i enlighet med vad ovan sagts angående kraftverk.
I en särskild klass för sig stå de rena
ödebygdsfallen, vilka för närvarande knappast äga något som
helst värde, för så vitt icke andra naturtillgångar
finnas, vilkas tillgodogörande är beroende av
tillgång på närbelägen kraft och kan väntas komma till
stånd inom en icke alltför avlägsen framtid.
Jämställt i taxeringsavseende med obebyggt
vattenfall är givetvis även icke tillgodogjord
vattenkraft, som kan komma att tagas i anspråk genom
ökad utbyggnad av befintligt kraftverk.
Standardförfarande beträffande kraftverk.
Ovan har framhållits att ett kraftverks
taxeringsvärde icke kan baseras pä anläggningskostnaden,
enär denna icke allenast icke utgör något mått på
kraftverkets avkastningsvärde utan rent av i viss
mån står i omvänd relation till avkastningsvärdet.
Detta på den grund, att kostnaderna för drift,
underhåll och avskrivningar ökas vid högre relativ
anläggningskostnad.
Man är sålunda hänvisad att tillämpa
räntabilitets-metoden i en eller annan form.
Det kan emellertid icke förnekas att jämväl denna
metod lider av vissa svagheter vid genomförandet av
en detaljerad räntabilitetskalkyl för ett särskilt
taxeringsobjekt. Enär värdet ju framkommer som en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
