Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 38. 21 sept. 1929 - Karteller och andra centraliseringssträvanden inom svensk industri, av N. P. Mathiasson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
470
TEKNISK TIDSKRI F T
24 aug. 1929
inom kolindustrien att organisera sina affärer på det
rationella sätt, som han under ett kvarts århundrade
funnit lönande inom andra industrier.
Vid samma tidpunkt kom han i förbindelse med
representanterna för det Rhen—Westfaliska
kolsyndikatet, som kontrollerar 70 % av Tysklands totala
produktion och praktiskt taget hela exporten. I
motsats till detta syndikat, fanns det i England 613 olika
kolgruvebolag, bearbetande 3 000 gruvor. Där fanns
ingen, som hade rätt eller var i stånd att underhandla
för denna industris räkning, och det var tydligen
alldeles omöjligt att komma till några som helst
överenskommelser. Han var snart på det klara med,
att med ett klokt system skulle man kunnat rädda
situationen, men allting föll samman på grund av
oenighet. — Kolgruvägarna ha sedermera
sammanträtt för att diskutera frågan om ett gemensamt
försälj ningskontor.
Lörd Melchett framhåller vidare, att inom den
engelska stålindustrien existera liknande svårigheter.
Oorganiserad som industrien är, finns det varken inre
eller yttre krafter för att skapa de bättre förhållanden,
som utländska konkurrenter redan uppnått.
Studerar man den tyska ståltrusten. finner man, att
organisationsmetoden varit att koncentrera sig på den i
tillverkning billigaste produkten och förlägga
produktionen till det härför mest lämpliga verket. Genom
rationella försök och ingående studier av
bränslefrågan har man t. e. i Tyskland inom denna industri
redan lyckats reducera bränsleförbrukning med 15
% av den före kriget varande.
Jag måste uppehålla mig ännu något litet vid Lörd
Melchett, den enligt min mening mest intressanta
personligheten på det produktiva livets område. Han
säger bland annat om kartellens sticcessiva tillkomst,
att det framgår av de amerikanska trusternas
tillblivelse, att sammanslagningsproceduren är av
successiv karaktär och sker genom sammanförande av små
individuella företag i enheter eller större företag i
grupper.
Under sin affärsverksamhet har Lörd Melchett haft
intressen i ett flertal olika pooler och karteller, och
icke två av dem ha varit till formen lika. Det spelar
säkerligen icke någon större roll, vilken teknisk
definition på karteller som antages. Hans egen stora
skapelse Imperial Chemical Industries, Ltd, är en fusion
mer än en kartell. Det har funnits både nationella och
internationella föreningar inom den kemiska
industrien under många år, men avtalen ha alltid varit
gällande endast för en kort tid åt gången. Dessa
avtal ha nu utvecklats i full omfattning, varigenom
ernåtts alla de fördelar som en fullständig förening
erbjuder. Brunner, Mond & Co. var i sig själv en
sammanslutning av 15 firmor, Nobel Industries, Ltd. av 50
firmor och U nit ed Alkali, Ltd. av 48 olika företag inom
samma gren, vilket gör sammanlagt 113 olika firmor.
Jag vill minnas, att bolagets kapital rör sig om 1 800
millioner kronor.
Vi skola i korthet återge vad Lörd Melchett säger
om fördelarna av sammanslagning.
Först och främst förbilligas kostnaderna för
anskaffandet av kapital för utvidgningar och
moderniseringar. Ett stort företag, med stora reserver och
resurser, kan upptaga lån till mycket lägre ränta än
ett företag som arbetar i mindre skala. Låt oss följa
förloppet vid byggandet av en ny fabrik! För att
kunna möta nutida konkurrens måste tillverkningen
läggas på massproduktion. Man måste följaktligen
bygga en stor fabrik med många och dyrbara maskiner,
vilket innebär stora anläggningskostnader. Kan detta
kapital anskaffas till lågt pris, blir det pengar över för
att redan i början anställa den bästa tekniska och
administrativa ledning, och även giva de största
utdelningarna till aktieägarna samt betala de bästa
lönerna till arbetarna, antingen de arbeta med hjärnan
eller med händerna. Men även sedan fabriken blivit
byggd enligt den ursprungliga planen, återstår ett
stort fält för förbättringar på — vi kunna kalla det
— det ingenjörs-vetenskapliga området. En
massproducerande fabrik har råd att hålla kompetenta
personer för undersökningar av fundamentala
problem och att också inrikta sig på att lösa andra svåra
uppgifter.
Produkten är färdigtillverkad. Den måste föras
vidare till den slutliga köparen på billigaste möjliga
väg. En massproducerande organisation är i
omedelbar och ständig förbindelse med alla upptänkliga
marknader. Dess informationskällor äro alltid up to
date; dess agenter finnas över hela världen; dess
administrativa utgifter äro de lägsta tänkbara, tack
vare den stora produktionen och det rationaliserade
arbetssättet. Vid inköp av råmaterial och försäljning
av produkterna äro fördelarna självklara, när en hel
sådan industri uppträder enhetligt på marknaden.
Internationell rationalisering är lika med
internationella karteller. Alternativen äro: anarki eller
organisation.
Det internationella kartellproblemet är icke helt
fritt från svårigheter. Man behöver bara tänka på
sådana förhållanden som dubbel beskattning, olika
länders lagar, valutasvårigheter etc. Man skulle
kunna fortsätta i oändlighet härom. Vad man
emellertid bör fråga sig är: Vad kan vara den bästa
lösningen av det problem, som ständigt står framför oss?
Lörd Melchett ger följande svar: Organisera och
rationalisera landets industri, sträva att rationalisera icke
bara edert eget lands industri utan träd i förbindelse
med edert broderlands industri inom samma bransch
och sök hjälpa denna fram till ett internationellt
samarbete, och det finns icke någon som helst anledning
misströsta att detta, klart uppfattat och ständigt
buret i minnet, icke skall leda till framgång.
Nationellt och internationellt samarbete i fred och ro är
helt till mänsklighetens fördel.
Att jag i mitt referat av Sir Alfred Monds bok
kanske gått väl mycket i detalj beror på. att hans
åsikter, som jag tidigare antytt, så i detalj
sammanfalla med mina egna.
Ända sedan år 1886 har jag nästan dagligen
medverkat vid produktion, köp och försäljning av varor,
och under denna långa tid har jag många gånger
deltagit i sådana kommersiella strider, som han kallar
"kniven på strupen konkurrens", men har även på ett
mycket tidigt stadium lärt mig inse, att lugnt och
sansat samarbete inom handeln ingalunda behöver
innebära något brutalt åsidosättande av andras
intressen. Vi äro alla beroende av varandra, och alla
berättigade till existens i förhållande till vars och
ens kraft och förmåga, och alla ha vi skyldighet att
på bästa sätt förvalta de pund, som givits oss.
Innan jag övergår till de svenska kartellerna, vill
jag likväl i korthet nämna något om det tyska kar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
