Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 38. 21 sept. 1929 - En bergsbok, av Torsten Althin - Utländska tekniker i Sovjet-Ryssland - Magasinering av elektrisk överskottsenergi i form av vätgas, av Axel Danielson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 sept. 1929
TEKNISK TIDSKRIFT
475
Rönnows försök att insätta Hilleströms målningar i
deras rätta sammanhang med det tekniska arbetet sådant
det bedrevs vid våra gruvor och järnbruk under
1700-talets senare hälft och under 1800-talets början är ett
glädjande bevis för att den tidigare oftast negligerade
sidan av kulturhistorien, som heter arbetsteknikens
historia, numera håller på att kämpa sig fram till den
plats den rätteligen bör intaga inom den historiska
vetenskapen.
De i mångt och mycket utförliga kapitel, i vilka förf.
meddelar översikter över järnhanteringens och
kopparhanteringens (vid Falu gruva) historia och
arbetstekni-ska förlopp, bygga icke enbart på ett sammanställande av
samtida eller senare tryckta källor utan även på givande
och omsorgsfulla arkivstudier. För dem, som icke känna
till de å Hilleströms tavlor avbildade arbetsprocesserna,
torde därför dessa kapitel ha ett särskilt intresse, även
om en utomstående kanske något förvånar sig över, att
de kunnat tillmätas en så stor plats i en konsthistorisk
d oktorsavhandling.
Den tekniska terminologien är ett kinkigt spörsmål.
Ännu så länge föreligga ju endast sporadiska utredningai
inom. vissa yrken och för vissa arbetsförlopp, och något
senare uppslagsverk i stil med Rinmans utomordentliga
bergverkslexikon finnes ej ännu att tillgå. Det är ju
därför icke ägnat att förvåna, att en konsthistoriker, som
icke haft tillfälle att på bruksplatser sätta sig in i olika
arbetsförlopp och vid dem använda gamla äkta termer
och benämningar, måste då och då göra sig skyldig till
misstag och icke alltid kan finna rätt ord på rätt plats,
även om det nämnda lexikonet flitigt användes. Här är
emellertid icke avsikten att diskutera dessa saker. Det
vore orimligt att begära, att förf. ensam skulle kunna
helt behärska det stora komplex av spörsmål, som är
förenat med en konsthistorisk och industrihistorisk
granskning av dessa arbetsbilders innehåll och ikonografi. De
bergsmän, som läsa Rönnows bok, kunna nog själva
korrigera de flesta felen, och för alla övriga läsare ha dessa
ringa betydelse i jämförelse med bokens stora värde ur
allmän kulturhistorisk synpunkt.
Om man kan anse, såsom i avhandlingen ofta
framhålles, att Hilleström i sitt måleri är banbrytare på
arbetsbiidens område, så torde man även kunna säga, att
Rönnows avhandling är ett föregångsarbete. För den, som
dagligen sysslar med arbetets historia, må det vara
till-låtet att här uttrycka en förhoppning, att efterföljare
icke må saknas för att skildra det innehållsliga
sambandet mellan arbete och konst, ett samband som i alla
tiders och alla folkslags bildverk existerat, ehuru det först
på senare åren börjat utforskas.
Numera finnes det ju åtskilliga böcker i vilka den i
det moderna livet arbetande teknikern på lediga stunder
kan finna förströelse genom att blicka tillbaka på sitt
yrkes historia. Rönnows bok hör utan tvivel till den
värdefullaste delen av detta slag av litteratur.
Torsten Althin.
UTLÄNDSKA TEKNIKER I
SOVJETRYSSLAND.
Under sommaren har högsta folkhushållningsrådet i
Sovjetunionen utfärdat bestämmelser rörande anställning
av utländska tekniker i Ryssland. De innebära närmast
en kodificering av vad som tidigare gällt, dock med vissa
jämkningar och skärpningar. Då frågan om att även
svenskar skola taga tjänst i Ryssland litet emellanåt
uppkommer, kan det vara av intresse att referera den
utfärdade författningen.
Enligt bestämmelserna kunna högt kvalificerade
tekniker inkallas till Sovjetunionen för att genomföra
industriell rationalisering, upptaga nya produktionsgrenar,
leda nybyggnader och utarbeta förslag samt upplära
ryska fackmän. Inom de produktionsgrenar, där man i
Ryssland har fullständig brist på lämpligt folk, kunna
utlänningar anställas mera kontinuerligt. När det är
fråga om större installationer och igångsättande av
någon ny fabrik eller upplärande av rysk teknisk personal,
kunna avtal slutas med enskilda utlänningar eller med
utländska firmor, som då skickar lämplig personal. När
det vidare är fråga om tekniskt biträde under någon
längre tid, så kunna utlänningar anställas fast eller
inkallas från utlandet, när så erfordras. Inkallandet kan
ske direkt genom de ryska affärsorganen enligt en av
högsta folkhushållningsrådet fastställd plan.
Förmedlingen kan ske genom ryska tekniska kontor i utlandet,
genom Sovjetunionens export- och importorgan eller i
samarbete med ryska fabrikers affärsförbindelser i
utlandet. Intyg av firmor, ingenjörsföreningar e. d. om
anställningssökandes kvalifikationer bör kunna företes.
Utlänning, som önskar taga plats i Ryssland, kan
adressera en skrivelse till de ryska affärsorganen eller
alternativt till Sovjetunionens högsta
folkhushållnings-råd.
Det inskärpes genom bestämmelserna, att
vederbörande utlänning bör informeras om förhållandena
inom vederbörande industri, innan han anländer.
Kontrakt uppgöres med utländska tekniker på
grundval av ett typkontrakt på högst fem år. Det uttalas,
att sådana kontrakt helst böra avslutas, sedan
utlänningen kommit till Ryssland. Man kan dock i förväg
uppgöra ett preliminärt avtal, som sedan skall
utredigeras. Häri ligger naturligtvis en risk för utlänningen,
vilken är mera hjälplös, då han en gång kommit in i
Ryssland och därför bör tillse att ett preliminärt avtal
kommer att innehålla alla viktiga bestämmelser.
En första provtid skall fastställas och om utlänningen
icke visar sig motsvara förväntningarna, så kan han
helt enkelt skickas tillbaka på egen bekostnad och utan
ersättning. Detta senare dock under förutsättning, att
ej utlänningen gjort vissa förbehåll i kontraktet. I
denna bestämmelse ligger naturligtvis en mycket farlig
fälla och en möjlighet öppen för de som bekant i regel
föga hänsynsfulla sovjetmyndigheterna, resp. företagen
att kunna behandla en utlänning fullkomligt
godtyckligt. Tydliga förbehåll mot sådan godtycklighet äro ju
därför av nöden.
En utländsk tekniker, som under sitt arbete gör någon
uppfinning, vilken icke tillhör hans avtalade
verksamhet, erhåller viss ersättning under förutsättning att
ryssarna äga företrädesrätt att exploatera uppfinningen.
Avlöningar och arvoden utbetalas i sovjetrubel med
rätt för utlänningen att få sända till utlandet viss del
av lönen. Här är det av vikt, att en utlänning klargör
för sig den ryska valutans ringa köpkraft inom
Ryssland och dess i fria marknaden låga kurs gentemot
utländska valutor. Sättet för försändandet till utlandet
av viss del av lönen bör därför från början klargöras.
MAGASINERING AV ELEKTRISK
ÖVERSKOTTSENERGI I FORM AV VÄTGAS.
I Teknisk tidskrift, häfte 31 och 32, finnes införd en
artikel av dr-ing. F. Lawaczeck, efter ett föredrag, hållet
inför teknologföreningen. Denna artikel behandlar
ingående möjligheten att av elektrisk överskottsenergi
framställa vätgas under tryck samt distribuera och försälja
densamma för billigare kostnad än någon annan
energiform, enkannerligen koksugnsgas. I Tyskland föreligger
nämligen ett projekt, framställt av A. G. für
Kohleverwertung, att distribuera gas från Ruhrdistrikten över
hela landet och så småningom nedlägga befintliga lokala
gasverk. Författaren stöder sig delvis på av A. G. für
Kohleverwertung sammanbragt material, som finnes i
en av bolaget utgiven "Denkschrift".
Dr Lawaczeck gör sig emellertid skyldig till alltför
förenklade och schematiska kostnadsberäkningar, vilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
