Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 39. 28 sept. 1929 - Provningsmetoder inom textilindustrien, av Sigurd Köhler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 sept. 1929
TEKNISK TIDSKRIFT
479
tid dr ing. G. Krauter utarbetat en ny metod, som
kan förtjäna att omnämnas.
Med tillhjälp av ett kamställ, lika med det
Johannsen—Zweigleska för bomull fast med större avstånd,
mellan kammarna, ordnar han håren parallellt och
avskär därefter vissa bestämda längder, räknar
antalet hår i dessa längder, väger dem samt beräknar
deras metriska finleksnummer. Han har därvid
genom omfattande försök bland annat funnit, att
hårens längd i en viss fårull är i utpräglad grad
beroende av och ökas med tjockleken. Närmare
beskrivning av sin metod samt erhållna resultat har
Krauter publicerat i Textile Forschung 1929. häfte 1.
Fibrernas hållfasthet.
Omfattande undersökningar hava under senare
åren utförts angående hållfastheten hos de enskilda
fibrerna bland annat i ändamål att utröna sambandet
mellan fibrernas och det därav tillverkade garnets
hållfasthet. Den välkända apparatfirman L.
Schopper i Leipzig har ju redan för längesedan fört i
handeln en apparat för bestämning av
avslitnings-kraft och tänjbarhet hos enskilda fibrer. Sedermera
har bland annat P. Krais, chefen för
textilforskningsinstitutet i Dresden, konstruerat en ny sådan, som
fått ganska stor spridning. Denna apparat liknar
närmast en likarmad vanlig våg, på vilkens ena sida
fibrerna infästas enligt en särskild metod, varefter
den andra sidan belastas med konstant hastighet
genom inströmmande vatten, tills fibern brister.
Apparaten finnes avbildad och närmare beskriven bland
annat i Heermanns välkända bok Mechanisch- und
physikalisch-technische Textiluntersuchungen, andra
upplagan, Berlin 1923. Krais har med denna apparat
utfört en serie undersökningar av avslitningskraften
och tänjbarheten hos fårull samt olika slag av
konstsilke i vått och torrt tillstånd. En del härvid
erhållna resultat äro publicerade i Technische
Fortschrittberichte Band III Textilindustrie, av P. Krais,
Berlin 1924.
Yid Kaiser-Wilhelms-Institut für Faserstoffchemie,
Berlin—Dahlem, har utförts en serie rätt omfattande
undersökningar över fårullens egenskaper. Bland
annat bestämdes avslitningskraften i kg pr mm2,
vilken uppgick till högst 21,8 kg. Man framhåller
emellertid, att små skador på håren i hög grad verka
nedsättande på hållfastheten. På grund härav kunna
låga medelvärden erhållas utan att ullen därför
praktiskt sett är av dålig kvalitet. Vid institutet har
även utarbetats och provats metoder för påvisande
av kemisk och mekanisk skada på ullen samt för
bestämning av elasticiteten vid sammantryckning hos
bollar av ull etc. Se vidare härom i Beiträge zur
Kenntniss der Wolle und ihrer Behandlung, von H.
Mark, Berlin 1925. Enligt meddelande, som
lämnades mig av chefen för institutet ifråga, professor
Herzog, hava dessa arbeten sedermera icke fortsatts.
Garns hållfasthet.
Vid provning av garn med avseende på
hållfasthetsegenskaper synes man i allmänhet arbeta med
gamla välkända metoder.
Frågan om bestämning av jämnheten hos garn
med avseende på hållfasthet och fibermaterialets
fördelning är emellertid alltjämt ett aktuellt och olöst
problem. Många apparater hava konstruerats för
ändamålet, men ingen synes hava fått användning
utanför det laboratorium, där den uppfunnits. En
ny sådan apparat gjorde jag bekantskap med vid
textilforskningsinstitutet i Dresden. Den var
konstruerad av Dietz, Dresden, och försäljes av
instrumentfirman K, Poller, Leipzig. I denna apparat
rullas garnet, som skall provas, från en spole till en
annan, varunder den fria delen hela tiden utsättes
för en konstant belastning. På de ställen, där
garnets hållfasthet är mindre än belastningen, brister
det, varigenom en viss uppfattning erhålles om
garnets jämnhet. Samtidigt registreras grafiskt
garnets töjning under belastningen, varjämte den
genomlöpande garnlängden mätes av apparaten.
Densammas förnämsta betydelse synes ligga däri, att man
kan på kort tid prova stora garnlängder, enligt
uppgift 1 000 meter i timmen.
För bedömning av hållfasthetsegenskaperna hos
garn har man under senare år börjat använda
bal-listiska apparater, vilka synas hava en viss framtid
för sig. De synas först hava framkommit i England.
Se härom min avhandling "Om bestämning av
hållfasthetsegenskaperna hos garn" i Skandinavisk
tidskrift för textilindustri 1928, där denna apparattyp
finnes närmare beskriven. Vid forskningsinstitutet i
Delft hade man byggt en sådan apparat. Enligt
uppgift hade den visat sig vara särskilt lämplig för
provning av sytråd. Den engelska utföringsformen
till-handahålles av instrumentfirman Goodbrand i
Manchester.
En olägenhet hos de vanliga apparaterna av
pendel-vågstyp för bestämning av avslitningskraften och
tänjbarheten hos vävnader och även hos vissa
fler-trådiga garner är, att utlösningsanordningen för
tänj-barhetsvisaren icke fungerar, enär brottet icke sker
plötsligt. Dr ing. Vollprecht, Dresden, har härför
konstruerat en elektromagnetisk anordning för
utlösningen. Denna anordning, som tillverkas av
Schopper i Leipzig, uppgavs fungera tillfredsställande.
Vissa svårigheter lära emellertid finnas att insätta
anordningen på gamla apparater.
Vävnaders hållfasthet.
Utom avslitningskraften och tänjbarheten använde
man vid forskningsinstitutet i Delft bland annat
skjuvningshållfastheten som mått på vävnaders
hållfasthetsegenskaper. För bestämning av densamma
hade därstädes konstruerats en tillsatsapparat till
den vanliga Schopper-apparaten. Anordningen
benämndes efter konstruktören Buskop-apparaten och
är beskriven i institutets meddelande nr 4. Den
tillverkas och försäljes av Schopper i Leipzig. Enligt
uppgift är skjuvningshållfastheten särskilt lämplig
för bedömning av filtningsgraden hos hårt valkade
vävnader, såsom kläde, filt etc.
Färgundersökningar.
För bestämning av äkthetsegenskaperna hos färger
på färgade textilvaror användes allmänt de av
Echtheitskommission in Verein Deutscher Chemiker
angivna standardmetoderna, och äktheten graderas
enligt deras normer, vilka äro publicerade i
Verfahren, Normen und Typen für die Prüfung der
Echtheitseigenschaften von Färbungen auf Baumwolle,
Wolle, Seide etc., Berlin 1928. Ifråga om
ljusäkt-lietsprover finnes en viss osäkerhet huru resultaten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
