Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 40. 5 okt. 1929 - Den svenska industriens utveckling och ingenjörernas insats däri, av Nils Fredriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
496
TEKNISK TIDSKRIFT
5 okt. 1929
missgynnat industriens utveckling i Sverige och som
vi alltså måste taga med i räkningen, om vi skola få
en rätt uppfattning av insatsens verkliga betydelse.
För det första måste ju erkännas, att Sverige är
ovanligt väl lottat i fråga om tillgångar på vissa
värdefulla råvaror. Yi ha nästan outtömliga mängder
av rik och lätt brytbar järnmalm. Yi ha ofantliga
skogar, som länge gett oss kol till malmens
förädling, och vattendrag, som kunnat lämna mekanisk
kraft bl. a, till järnets bearbetning. Våra skogar ge
oss även utmärkt material såväl till timmer och plank
som till pappersmassa, och de många vattendragen
gynna materialets transport från obygderna fram till
lämpliga fabriksorter. Och fallen i dessa vattendrag
erbjuda oss milliontals hästkrafter, som industrien
kan taga i bruk. Allt detta är ju storartat och har
naturligtvis varit av utomordentlig betydelse för den
svenska industriens uppkomst och utveckling, men
det skulle varit värdelöst, om det ej tagits om hand
ocli ställts till människornas förfogande i användbart
skick. Detta har ej kunnat ske utan teknikens och
därmed även ingenjörernas hjälp.
Den industriella utvecklingen i Sverige har
emellertid även försvårats av en hel del omständigheter. En
alldeles särskild svårighet ligger ju i bristen på
stenkol. som Sverige måste köpa utifrån för många 10-tal
mill. kronor per år. Vidare medföra våra långa,
mörka och kalla vintrar, att industrien i Sverige
måste dragas med större omkostnader för byggnader,
belysning, uppvärmning, snöskottning o. d. än
industrien i många andra länder med gynnsammare
klimat. Sveriges läge på jordklotet är också något
avskilt, så att tillträdet till världsmarknaden
därigenom försvårats och fördröjts. En än mera betydande
svåfighet för den industriella utvecklingen ligger däri
att befolkningen är så ringa och så utbredd i "detta
avlånga land", att de industriella företagen sällan
kunna erhålla tillräcklig hemmamarknad för att därpå
skulle kunna grundas sådan masstillverkning, som i
länder med större och tätare befolkning är naturlig
och där möjliggör ett väsentligt förbilligande av
industriens produktion.
Härtill kommer att den svenska industrien ej är på
långt när så tullskyddad som många andra lands.
Den tull, som finnes, beräknas merendels efter
kvantitet enligt tullsatser, som fastställdes före kriget, och
då varupriserna sedermera stigit till det dubbla eller
mera. har tullskyddet i många fall sjunkit till mindre
än hälften av det avsedda. Detta är så mycket mera
alt, beakta som flertalet andra länder högst
väsentligt ökat sina tullar och därigenom försvårat vår
export, Nu är det visserligen så, att exportindustrierna
knappast behöva eller ens skulle ha gagn av någon
tull, men då det ändå finnes tull å en mängd
förbrukningsartiklar, bl. a. å livsmedel, varigenom
levnadskostnaderna och därmed arbetslöner och övriga
produktionskostnader fördyras, så arbeta dessa
industrier i själva verket med en besvärande negativ tull.
På tal om arbetslönerna må även framhållas, att,
såsom jag nyss påvisat och enligt erkännande även
från arbetarhåll, dessa ju äro väsentligt högre nu än
förr och högre än i något annat europeiskt land.
Å andra sidan får icke bortses ifrån att den svenska
industrien gynnats av åtskilligt annat än de nyss
omnämnda naturtillgångarna i och för sig.
Dessa naturtillgångar ha nämligen icke blott givit
direkt upphov till vissa mycket betydande industrier,
uran genom den export på råvara, de medgivit,
tillfört landet avsevärda penningmedel, som i sin
ordning stimulerat andra verksamhetsgrenar och
underlättat den industriella utvecklingen på mångahanda
sätt.
Det bör ej heller förnekas att tullpolitiken i vissa
fall gynnat tillkomsten av nya industrier, t. e. den
stora råsockerindustrien, gummi-, sko- och läder- samt
flera andra industrier.
De med statlig hjälp åstadkomna och gynnade
sjöfartsförbindelserna med avlägsna länder ha bidragit
till att minska landets avskildhet och därigenom ökat
möjligheterna till export och utvecklingen av därmed
sammanhängande industri.
Slutligen torde erkännande böra ges åt de svenska
arbetarna. Deras naturliga intelligens och goda
arbetsduglighet lär ingen vilja bestrida, och vad man
eljest skulle kunna klaga över, så får man nog ändå
medgiva, att. alla strider och besvärligheter till trots,
de svenska arbetarna icke blott ha bättre
arbetsförmåga utan även visat större tillförlitlighet, sans och
klokhet än arbetarna i många andra länder. Skada är
blott att arbetarnas yrkesutbildning i Sverige länge
blivit sorgligt försummad. Om denna angelägenhet
rönt mera förståelse och omvårdnad, skulle
industriens arbetsresultat säkerligen kunnat vara ännu
bättre än det under förhandenvarande
förhållanden är.
Den kvalitativa insatsen.
Men såsom redan antytts, en framgångsrik industri
uppkommer ej enbart på grund av goda materiella
resurser, och det räcker ej att därjämte finnas goda
arbetare och penningtillgångar och att vissa andra
förhållanden kunna vara industrien till gagn. Det
fordras företagsamhet samt teknisk och kommersiell
duglighet för att det skall bliva något av.
Det har visserligen klagats över brist på
företagsamhet ibland, och å andra sidan har kunnat
anmärkas, att företagsamheten stundom rusat i väg utan
tillbörlig försiktighet. Men det måste ändå medgivas,
att företagsamheten i det stora hela varit god,
eftersom framgången i stort sett varit god. Huruvida
denna framgång sedan varit beroende på den tekniska
eller på den kommersiella dugligheten, liar ofta
diskuterats och lär väl icke kunna avgöras generellt.
Rätta förhållandet torde vara, att det ibland varit
den kommersiella och ibland den tekniska dugligheten
som haft övervägande betydelse, men att lyckligast
har varit, när de båda kunnat förenas, om möjligt i
en och samma person.
Vad så beträffar ingenjörernas insatser i den
industriella utvecklingen tänker man måhända i främsta
rummet på vad mera bemärkta tekniker och
uppfinnare lyckats åstadkomma. Sverige har ju haft
förmånen att äga många sådana alltifrån Kristofer
Polhems och John Ericssons dagar ända in i vår
tid. Det må här endast erinras om några av de i
avseende å den industriella utvecklingen mera
betydande, Gustaf Erik Pasch. Johan Edvard och
Karl Frans Lundström, Alexander Lagerman,
Alfred Norel, Carl Daniel Ekman, Jonas
Wenström, L. M. Ericsson, F. V. Lindquist, Gustaf
de Laval, Birger och Fredrik Ljungström, Jo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
