Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 40. 5 okt. 1929 - Den svenska industriens utveckling och ingenjörernas insats däri, av Nils Fredriksson - Ekonomisk översikt, av Filip Oberger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 sept. 1929
TEKNISK TIDSKRIFT
499
kanske tiotals procent, om man ägnade större
uppmärksamhet åt den. Detta är så mycket mera
anmärkningsvärt som avlöningskontot oftast är större
än kolkontot eller vilket annat motsvarande konto
som helst. Jo, det är sant, man har klagat över
arbetarnas bristande skicklighet och flit och beskärmat
sig över deras ökade krav. Men vad har man gjort
för att skaffa arbetaren den utbildning, varpå
skickligheten beror, eller vad har man gjort för öka hans
intresse och göra hans arbete lätt? Inom industrien
i Sverige, i stort sett, ganska obetydligt under
gången tid.
Lyckligtvis kan man säga att dessa
missförhållanden numera beaktas och att ingenjörerna i Sverige
liksom i andra länder börjat taga de mänskliga
faktorerna med i räkningen på annat och bättre sätt
än förr. Det gäller nu att gå vidare på denna väg.
Ingenjören måste mera allmänt än hittills beakta
betydelsen av goda förhållanden på arbetsplatsen,
ordning och reda i arbetets planläggning, tydliga och
riktiga anvisningar om arbetets utförande, god
belysning, lämplig temperatur och luftväxling inom
fabrikerna, bekväma arbetsställningar, systematiskt
inlagda arbetspauser, väl avvägt arbetstempo,
passande rytm i arbetet osv. Och man måste bemöda
sig om att vinna arbetarens förtroende och fulla
medverkan till arbetsresultatets förbättring; med andra
ord skapa lust och intresse för arbetet, eller, som
man säger, en sympatisk inställning till
arbetsuppgiften, vilket allt är en nödvändig betingelse för att den
mänskliga mekanismen skall kunna fungera lätt. Det
gäller, bildlikt talat, att bygga in S. K. F-lager och
vibrationsfria kuggväxlar på alla punkter där det har
benägenhet att gnissla eller skaka, hur det så skall
ske. Göres icke detta, kan man befara, att den
industriella utvecklingen snart skall stagnera och
människorna råka i cn olycklig kris, som rent av kan
leda till den nuvarande kulturens undergång och
kulturfolkens död.
Detta allt ställer ingenjören återigen inför nya och
svåra uppgifter, som emellertid ingen torde kunna
lösa bättre än han. Visserligen varken kan eller bör
man fordra, att varje ingenjör skall ägna sig åt
dessa uppgifter i lika grad. Här som i fråga om den
materiella tekniken får man väl nöja sig med några
få forskare, pionjärer och experter, men liksom varje
ingenjör anses behöva någon insikt i exempelvis
ångans och elektricitetens teknik, så bör han nu även
äga sådan förståelse för de mänskliga krafternas
teknik, att han i sin verksamhet kan taga tillbörlig
hänsyn till den.
EKONOMISK ÖVERSIKT.
Stockholm 30.9 29.
■Under den gångna månadens sista vecka skingrades
ett av de orosmoln, som länge ogynnsamt påverkat de
europeiska penningmarknaderna. Bank of England såg
sig nödsakad att av hänsyn till den engelska valutans
svaga ställning höja sitt diskonto. Den politik, som med
stöd av den nuvarande socialdemokratiska regeringen
inaugurerats av bankledningen, har sålunda visat sig ej
kunna förhindra den med hänsyn till näringslivet ej
önskvärda stegringen av diskontot. Mot slutet av
månaden har guldexporten från London antagit sådana
proportioner, att den lättnad i de tidigare tillämpade
principerna för Bank of Englands guldpolitik, som de
nya "socialdemokratiska" normerna innebära, icke
kunde väntas vara till fyllest för att övervinna
kvartalsskiftets påfrestningar. Av allt att döma synes det
vara de franska och tyska centralbankernas nu
företagna åtgärder för att möta kvartalsskiftet, som är den
närmaste anledningen till försämringen av pundets
ställning. Dessa banker synas ha köpt guld för
dollartillgodohavanden för att stärka sina guldkassor.
Diskontohöjningen är givetvis ej till förmån för
näringslivets återhämtning, och det är tydligen väl
kortsynta hänsyn härtill, som äro upphovet till den
avvikelse från den traditionella guldpolitiken, vilken ägt
rum genom att man tillåtit den kraftiga åderlåtningen
å guldreserven, innan man reagerade med räntehöjning.
Bankledningen hade tydligen hoppats att de
osedvanligt starka valutapåfrestningarna skulle visa sig vara
av tillfällig karaktär och att de efter kvartalsskiftet
skulle reduceras till mera normala proportioner eller
åtminstone att situationen skulle klarna. Nyttan av
denna politik är problematisk, ty det långvariga
osäkerhetstillståndet på penning- och fondmarknaden, som
blev en följd av densamma, var säkerligen minst lika
skadlig som höjningen av räntan.
Den engelska höjningen följdes omedelbart av dylika
i de skandinaviska länderna och Österrike. För vårt
lands del är det tämligen ovisst, huruvida åtgärden var
a.v behovet påkallad. Men vår riksbanksledning höll
troligen för sannolikt, att 2 procents differens mellan
det svenska och det engelska diskontot skulle komma
att leda till för omfattande svenska placeringar i
England och alltså till för stora anspråk på vår
valutareserv. Huruvida detta bedömande av situationen är
riktigt kan givet ej nu avgöras. Ett avvaktande av
utvecklingen hade visserligen med hänsyn till vår f. n.
stora valutareserv och handelsbalansens förmånliga
utveckling icke inneburit någon fara, men å andra sidan
hade det för den närmaste tiden inneburit en
förlängning av den osäkra tendens på kapital- och
fondmarknad för vårt lands del, som ovissheten om det engelska
diskontot tidigare skapat. Fondmarknaden synes att
döma av de sedan diskontohöjningen gångna dagarna
redan övervunnit dennas verkningar. Härtill har
säkerligen i hög grad bidragit affärsbankernas hållning
gentemot höjningen av riksbankens räntesatser.
Privatbankerna ha nämligen, vad utlåningen beträffar, höjt med 1
% endast växeldiskontot och räntan å lån mot
säkerhet av stats-, kommunal- och därmed jämnställda
obligationer, medan för övriga krediter räntan endast höjts y2
proc. På inlåningssidan har blott sparkasseräntan gått
upp med 1 proc., under det att för övriga räkningars del
höjningen stannar vid V2 proc. Härigenom har
bankerna markerat, att de vilja i möjligaste mån
understödja industrien och anse läget på fondmarknaden sunt
och ej f. n. i behov av någon tillbakahållande kraft.
Denna politik är möjlig tack vare att läget på
obligationsmarknaden är så förmånligt för låntagarna, att
bankerna utan risk för sin långa inlåning kunna nöja sig
med endast % proc. höjning för dessa räkningar.
Genom att bankerna höja inlåningsräntan för
sparkasseräkningarna med 1 proc., medan de endast höja % proc.
för utlåningen med undantag för diskonteringen, så har
sparbankerna kommit i den situationen att deras
konkurrenskraft gentemot affärsbankerna minskats.
Sparbankerna kunna givet ej höja utlåningsräntan med 1
proc. utan att avkastningen på deras utlåning i
motsvarande grad stegras; detta är ju uteslutet för de
fasta placeringarna i obligationer o. dyl. värdepapper och
ifråga om utlåningsrörelsen stöta de på
affärsbankernas ökade konkurrens genom att dessa höja räntan å
utlåningsräkningar, å vilka de konkurrera med
sparbankerna med endast % proc. För sparbankernas del
resulterar alltså diskontohöjningen i en justering av
deras förmåga att konkurrera om inlåningen, som ur lan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
