Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 41. 12 okt. 1929 - Arbetsfredsdelegationens rapport och ingenjörerna, av E. Wijkander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tern is kli d s kri ft
HÄFT. 41 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 12 OKT.
ÅRG. 5 9 HUVUDREDAKTÖR: CARL KLEMAN 19 2 9
INNEHÅLL: Arbetsfredsdelegationens rapport och ingenjörerna. — Tennöarna Banka och Billiton, av Axel
Wieslander. — Förbränningsmotorns hemlighet. —• Notiser. — Litteratur. — Tekniska föreningar. —
Personal-notiser. — Sammanträden.
ARBETSFREDSDELEGATIONENS RAPPORT OCH
INGENJÖRERNA.
1 slutet av förra året sammanträdde som bekant på
initiativ av statsrådet Lübeck den s. k.
arbetsfreds-konferensen. En kort redogörelse för konferensens
förlopp lämnades då i denna tidskrift, I anslutning
till konferensen tillsattes en arbetsfredsdelegation,
vilken fick till uppgift att "sammanfatta vid konferen >en
framkomna synpunkter och uppslag i vad de vunnit
mera, allmän tillslutning från konferensdeltagarnas
sida, samt framlägga förslag till åtgärder, ägnade att
förverkliga konferensens syfte, främjandet av
samförstånd och arbetsfred till gagn för näringslivet och
samhället i dess helhet". Delegationen har bestått av
15 ledamöter, varav 5 tillkallade av k. m:t, 5 utsedda
av Svenska arbetsgivareföreningen samt 5 utsedda av
Landsorganisationen, jämte sammanlagt 7 suppleanter.
Nästan alla ingenjörer torde åtminstone någon gång
få till uppgift att, som det heter, "sköta folk", och för
många drifts- och chefsingenjörer m. fi. blir särskilt i
våra dagar arbetsledareskapet en mycket viktig, ja i
många fall den viktigaste uppgiften, som möter dem.
Några revolutionerande nyheter är det ej, som
denna delegation haft att komma med i sin i dagarna
avlämnade rapport, men det finnes ju ej heller något
universalmedel till förhindrande av strider på
arbetsmarknaden. Delegationen framhåller också med
skärpa, att man ej får av denna samarbetsrörelse —
låt oss icke använda det mångomskrivna och ofta
missbrukade låneordet "mondism" — vänta sig att
den skall skapa den eviga freden mellan arbetare och
arbetsgivare. Det vore en utopi, som endast
okunniga idealister kunna hängiva sig åt. Nej, de stora
motsättningarna ifråga om arbetslöner och dylikt
mellan arbetsgivare och arbetstagare äro åtminstone för
närvarande ofrånkomliga trots många gemensamma
intressen och gemensamt ansvar för industriens
välgång. Motsättningarna bestämmas av högre
ekonomiska lagar, mot vilka slutligen hjälpa varken
arbetsgivare- och arbetareorganisationer eller alla
fredsdelegationer i världen.
Men trots detta finnes det ett stort område, inom
vilket den i vårt land, som väl är. alltmera
framträdande samförståndsandan har sitt givna
verksamhetsfält och till samhällets bästa kan göra mycket gott.
De båda huvudorganisationerna,
arbetsgivareföreningen och landsorganisationen, ha redan nu i det
stora hela sökt utjämna motsättningarna på fredlig
väg, men mycket mera finnes säkerligen att göra. Det
gäller härvidlag främst att sprida upplysning och in-
sikt om de ekonomiska lagar, som bestämma såväl vårt
lands som hela världens handel och näringsliv, så att
den enskilde individen må förstå vår industris
förutsättningar och möjligheter. Det gäller även att —
sak-teligen och utan stora ord och låter, som skrämma
bort de klentrogne — skapa en opinion för
samförståndets idé, pränta in i hjärnorna att dock alla
slutligen "sitta i samma båt". Det gäller till sist att
genom upplysning och uppfostran av de personer,
som närmast komma i beröring med varandra,
arbetarna och arbetsbefälet (från den högste till den
lägste), skapa en sådan anda och förståelse, att alla
de otaliga små vardagliga irritationsmomenten så
långt möjligt är avlägsnas. Dessa små misshälligheter
kunna ofta och i synnerhet vid en i övrigt kritisk
situation onödigtvis skärpa denna, bilda den
tändande gnistan, förlänga striden eller försvåra
uppgörelsen.
Arbetsfredsdelegationens rapport sysselsätter sig
också därför utförligt med dessa frågor: allmän
upplysningsverksamhet-, samarbete på arbetsplatserna och
allt vad därtill hör. Det föreslås också, att
delegationen, som i och med denna rapport slutfört sitt
arbete, skall få en mera permanent efterföljare, en
vårdare av samarbetstankens idé, i form av en mindre
kommitté, vari två medlemmar utses av
landsorganisationen, två av arbetsgivareföreningen samt slutligen
en, den opartiske ordföranden, av k. m:t.
Rapporten avhandlar även den roll som intages av
arbetsbefälet — ingenjörer, verkmästare och förmän
— vilka, såsom den förmedlande länken mellan
arbetsgivaren och arbetarna, givetvis hava ett mycket
stort inflytande på samförståndet mellan parterna.
Kommittén har också ägnat arbetsbefälets och
därmed ingenjörernas ställning en ganska grundlig
undersökning och uttalat sig därom.
Samförståndssträvandenas huvudsyfte är givetvis
att förbättra förhållandena och mildra
motsättningarna mellan de två stridande parterna arbetsgivarna
och arbetarna. Det oaktat har den tanken framförts,
att ingenjörerna och förmännen ej hade med sakenatt
göra. Detta är dock ett fullständigt felaktigt
resonemang; arbetsbefälets roll såsom förmedlande länk
mellan parterna och såsom handhavare av den direkta
arbetsledningen torde säkerligen i förevarande
problemställning ej kunna överskattas.
Självklart är, att arbetsbefälet äro tjänstemän,
anställda hos arbetsgivaren med de plikter, men även
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
