- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1929. Allmänna avdelningen /
526

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 43. 26 okt. 1929 - Omdaningen av Englands kolhandel, av Bn.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

526

TEKNISK TIDSKRI F T

24 aug. 1929

emot avvisades med bestämdhet gruvägarnas krav på
lägre arbetslöner i samband med ökad arbetstid.
Kommissionen ansåg nämligen, att detta skulle tvinga
övriga kolproducerande länder att vidtaga
motsvarande steg och därmed endast ytterligare skärpa
konkurrensen samtidigt som gruvarbetarnas
levnadsstandard otillbörligt sänktes. Något gehör vann de
framlagda förslagen icke från någondera parten, och då
regeringen icke längre kunde vinnas för ytterligare
subsidier utbröt öppen konflikt den 1 maj. Denna
varade som bekant ett halvt år och slutade med
fullständig seger för gruvägarna. Dessa genomförde
också sina huvudsakliga önskemål, dvs. lägre löner, längre
arbetstid och distriktsuppgörelser. Månaderna
närmast efter strejken, då prisnivån ännu rönte
inflytande av denna, voro goda för gruvägarna, men ju
längre tiden led, desto mera sjönko priserna, dels
genom konkurrens från andra kolproducerande
länder, främst Polen, men dels även genom konkurrens
de olika distrikten emellan. Vid slutet av 1927 och
början av 1928 visade det sig att icke blott den
besparing i produktionskostnader, som gjorts genom
ökad arbetstid och minskade löner, gått förlorad, utan
dessutom var förlusten per ton brutet kol ungefär
lika stor som före strejken. Det enda resultatet som
vunnits var alltså att konkurrensen försiggick vid
en lägre prisnivå. Då ett dylikt sakernas tillstånd
icke kunde fortgå hur länge som helst, och då
statens hjälp icke längre var att påräkna, återstod för
gruvägar.na ingenting annat än att försöka finna nya
utvägar för att komma ur svårigheterna. Man lärde
sig äntligen inse, att det icke längre gick att hålla
enbart på den mångbeprisade individualiteten utan att
räddningen låg i samarbete och samgående för att
tillvarataga gemensamma intressen. S. k. "selling
schemes" tillkommo nästan samtidigt i tre av de
stora distrikten, nämligen Wales, Midland och
Skottland. I Northumberland inskränkte man sig till ett
"gentlemens agreement" beträffande vissa
minimipri-ser och Durhamn var det enda stora distriktet där
förhållandena fingo fortgå som förut. Ändamålet med
ovannämnda "selling schemes" var att genom
begränsad produktion och fastställda minimipriser försöka
återföra gruvindustrien till sunda ekonomiska
förhållanden. Även om dessa försök icke utföllo enbart
lyckligt, kan man dock säga att de i stort sett voro
framgångsrika. Detta framgår bäst därav att medan
kolbrytningen ännu 3:dje kvartalet 1928 visade
förluster för samtliga distrikt uppvisade februari 1929
vinst för alla distrikten utom Durham, som ju var i
avsaknad av någon överenskommelse.

Till den kraftiga förbättringen bidrog dock den
osedvanligt stränga vintern i hög grad.
Hemmamarknadens konsumtion ökades nämligen kraftigt, och då
såväl de polska som westfaliska
utskeppningsham-narna tillfröso, medförde detta även en stark
efterfrågan från isynnerhet de nordiska länderna, vilka
räknat med att erhålla polska kol. Då samtidigt
konjunkturen för den europeiska järnindustrien var
synnerligen god, accentuerades förbättringen å
kolmarknaden ytterligare. Läget blev t. o. m. ett tag så bra,
att en del röster höjdes för att slopa samarbetet och
återgå till tidigare system. Under tiden ägde
emellertid politiska nyval rum, och arbetareregeringen kom
till makten. Det gällde nu för denna att infria de
vackra vallöftena. Man kom rätt snart underfund med

det hopplösa i att omedelbart försöka åstadkomma
en minskning i arbetstiden och en höjning av
lönenivån, varför man i stället slog in på en väg, som
först skulle förbättra gruvindustriens ekonomi, innan
arbetarna kunde tänkas få sina önskemål
tillgodosedda. Man lät alltså gruvägarna veta att, för den
händelse dessa icke själva frivilligt genomförde detta,
regeringen från den 1 januari 1930 tvångsvis skulle
kartellera hela kolindustrien, såväl i avseende på
produktion som försäljning. Inför detta hot föllo
gruvägarna till föga, då de givetvis föredrogo att själva
vara med om att bestämma riktlinjerna för
kartellbildningen. Enligt vad som sipprat ut lära de
framlagda förslagen innebära inrättandet av en
överkartell för hela landet samt underkarteller för varje
distrikt. Överkartellens uppgift skulle bestå i att

1) fastställa kolbrytningens storlek för hela landet;

2) tilldela varje distriktskartell en bestämd kvot av
totalbrytningen;

3) öva tillsyn över distriktskartellernas priser;

4) utnämna skiljedomare i fall av tvistigheter
mellan distriktskartellerna inbördes eller mellan en
distriktskartell och överkartellen;

5) pålägga böter för avvikelser från föredragets
bestämmelser.

Distriktskartellerna skulle äga att mellan de olika
gruvorna fördela den varje distrikt tilldelade kvoten,
fastställa priser och träffa överenskommelser
sinsemellan samt slutligen fastställa och uttaga böter från
de gruvägare, som icke följa bestämmelserna.

Meningen är givetvis att även inordna exporten
under kartellöverenskommelsen. Man har tänkt att
densamma skulle fördelas mellan de olika
exportdistrikten enligt följande kvo ta: Sydvästenglands hamnar
41 %, Humberhamnarna 11 %, Nordengelska
Nord-sjöhamnar 34 %, Skottska hamnar 10 % samt övriga
hamnar 4 %.

När denna organisation föreligger färdig, är det
regeringens avsikt att träda i förbindelse med
Tyskland och Polen för att söka åstadkomma en
uppdelning av avsättningsområdena och en
överenskommelse angående priserna. Arbetareregeringen hoppas
härigenom även ernå likartade löner för
gruvarbetarna i olika produktionsländer, en sak som
emellertid med all säkerhet är ogenomförbar, då det bl. a,
skulle betyda ett frivilligt upphörande av den polska
kolexporten.

Den definitiva utformningen av kartellförslaget
kommer säkerligen att stöta på svårigheter. Man får
nämligen icke glömma att förhållandena i Westfalen,
som uppställts som mönster, äro helt annorlunda än
i England. I det förra är så gott som hela
kolindu-dustrien koncentrerad till ett begränsat område med
relativt få men stora produktionsenheter, vilka
samtliga bryta ur kvalitativ synpunkt synnerligen
enhetliga kol. I England däremot försiggår brytningen
inom fem i vissa fall långt från varandra belägna
distrikt, varjämte densamma är uppdelad på en
mängd, ofta små och omoderna företag. Det utvunna
kolet är även högst varierande till sina egenskaper.

Att förutsäga hur den föreslagna kartelleringen och
en därmed följande internationell överenskommelse
skall komma att verka är omöjligt. Även om stora
besparingar bliva möjliga genom det förenklade
försäljningssystemet och driftens koncentrering till ett
mindre antal stora, modernt utrustade enheter, torde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:08:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1929a/0538.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free