Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 43. 26 okt. 1929 - Litteratur - Anmälan: Selbstanschluss-technik, av A. Thorelli - Anmälan: Nytt band av Familjeboken - Tekniska föreningar - Svenska teknologföreningen. Extra allmänt sammanträde, av Fmn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 sept. 1929
TEKNISK TIDSKRIFT
535
både praktiska och teoretiska förutsättningar att utgiva
en bok, behandlande ifrågavarande ämne, är
ovedersägligt. .
Boken behandlar naturligtvis huvudsakligen den
tyska postförvaltningens (Siemens & Halskes) system,
men giver däröver en synnerligen utförlig och klar bild.
I förhållande till tidigare tyska och engelska arbeten
(Lubberger, Aitken osv.) giver boken ett betydligt
överskådligare intryck. Bokens innehåll framgår av följande
innehållsförteckning:
A. Inledning: Historisk överblick över utvecklingen inom
den automatiska telefonien.
B. 1. Inledande beskrivning av ett automatiskt telefon-
system för 100 och 1000 abonnenter.
2. Automattelefoniens grundbegrepp.
3. Tyska rikspostförvaltningens system.
a) Kopplingsanordningar.
b) Nätuppbyggnad för stora, mellanstora och små
lokalnät samt kopplingsanordningarna och
deras uppbyggnad.
c) Byggandet av aut. telefonstationer.
d) Underhåll av dessa stationer.
e) Idrifttagande av aut. telefonstationer samt
mått och steg för överkoppling.
4. Frågan om anropssökare eller förväljare.
5. Kraftanläggningar.
6. Automatisering av landstrafik (nahen
Fernverkehr).
7. Interurbantrafiken i aut. telefonnät.
8. Privat-(Nebenstellenanlagen) anläggningar i
lokala telefonnät.
9. Grupp- och "Party line"-system.
10. Automatiskt inkasserande myntapparater (endast
lokala samtal).
11. Halvautomatiskt telefonsystem.
12. Elektromagnetiska störningar inom automatiska
telefonsystem och botemedel däremot.
13. Teori för automatisk telefoni.
14. Tyska steg för steg-system utom Siemens.
15. Ej tyska system.
Avslutning: överblick över den automatiska telefoniens
nuvarande ståndpunkt i Tyskland och andra länder
och över uppgifterna för den närmaste framtiden.
Det är mycket att beklaga, att det ej på svenska
finnes något arbete liknande detta. Boken är tillräckligt
grundligt och vetenskapligt betonad för att kunna
användas som både läro- och uppslagsbok för ingenjörer,
men är samtidigt tillräckligt populärt skriven för att
kunna smältas av personer, som endast idkat
självstudium.
Speciellt framhålles kapitlen:
Automattelefoniens grundbegrepp, med sin
överskådliga uppdelning över denna tekniks uppgifter.
Byggande av automatiska telefonstationer, med
allehanda praktiska anvisningar.
Underhåll och idrifttagande av automatiska
telefonstationer.
Elektromagnetiska störningar och medel att förhindra
dessas inverkan, varvid särskilt
växelströmsimpulse-ringen framhålles.
Utredningarna i teoretisk kopplingslära, inkl. vad som
säges om reläberäkningar, gnistbildningar å kontakter,
tidskonstanter samt möjligheterna till dessas avkortande
och förlängning, ävensom konstruktionsläran, som
teoretiskt och praktiskt behandlar grunderna för
konstruktion av steg för steg-väljare, äro kapitel, som äro mycket
läsvärda.
övriga kapitel, såsom schemabeskrivningar av
Siemens system, planering av telefonnät, speciellt med
hänsyn tagen till automatisk telefoni, trafikteorier och så
vidare, äro mer knapphändigt, men fullt tillräckligt
behandlade för att nöjaktigt insätta även en tämligen
obevandrad i dessa problem.
Boken behandlar till slut även några ej tyska system,
och författaren uttalar sig synnerligen berömmande om
Telefonaktiebolaget L. M. Ericssons automatiska
telefonsystem, vilket, som bekant, kommit till användning i
bl. a. Stockholm och Göteborg.
Som helhet betraktad rekommenderas boken varmt
både för ingenjörer och andra tekniker, som vilja utvidga
sitt vetande å detta område.
A. Thorelli.
Nytt band av Familjeboken. Tionde bandet av
Nordisk Familjeboks tredje upplaga har nu utkommit
förnämt utstyrd som vanligt främst ur
illustrationssynpunkt, innehållande vackra rotogravyrbilder och ett
flertal färgtryck.
Delen omfattar icke mindre än 4 600 uppslagsord
mellan Hopp och Jülich. Av de många stora uppsatserna
fäster man sig särskilt vid den utmärkta och
översiktliga artikeln om Irland och Irländska fristaten.
Även i denna del är tekniken väl representerad med
artiklar bl. a. om Huygens princip, härdning,
ingenjörsvetenskapsakademien, vars 10-årsdag inföll den 24 okt.,
ingenjörstrupper, isolering och isoleringssystem.
TEKNISKA FÖRENINGAR
Svenska teknologföreningen.
Extra allmänt sammanträde hölls å föreningens lokal
den 16 okt. 1929 under ordförandeskap av direktör S.
Nauckhoff. Till ledamöter i föreningen invaldes på
styrelsens tillstyrkan: disponent Albin Y hl and,
Landskrona; ingenjören Gösta Fromell, Furuhäll, Ludvika;
vice verkst. direktören Elis Sterner Höglund,
Stockholm; civilingenjören Per Hugo Ivar Lindvall, London;
bergsingenjör Per Emk Svensson, Nykroppa;
civilingenjör Olof Henrik Kjellman, Mexico D. F., Mexico;
direktörerna Sven Arvid Andersson, Norrköping; Anders
Olby, Stockholm, och Claes Casper Wahlund,
Domnarvet; undervisningsrådet Pick Vilhelm Mikael
Berglund, Norrviken; ingenjör Gunnar Nilsson, Stockholm.
Härefter följde aftonens föredrag "Industriens
rationalisering som ett medel till lösandet av storstadens
trafikproblem", stadsgeografiska iakttagelser från världens
största stad av arkitekt Birger Hammarén, New York.
Med demonstrering av en synnerligen belysande serie
av statistiska diagram, kartor och stadsbilder påvisade
talaren de starkt framträdande centra för olika slag av
industriell verksamhet inom Greater New York och den
förflyttning dessa centra undergått i följd av den stora
stadens tillväxt och transportförhållandenas utveckling.
I anslutning härtill redogjorde tal. för av honom
framlagt projekt till en nordsydlig tunnelbana under
Stockholm från trakten av nya Årstabron på Söder, under
stadsholmen och Sveavägen till Brunnsviken med
anslutning till förortsbanorna såväl norr som söder om
Stockholm och med ett lämpligt antal stationer inom staden.
En lösning av huvudstadens trafikproblem måste enligt
tal:s mening ske på grundval av stadsgeografiska
undersökningsresultat och innefatta anläggande av en
dylik underjordisk snabbana, vars trafikkapacitet är
ofantligt överlägsen den, som kan nås med även mycket
breda gator, trafikerade med spårvägar, bussar och
automobiler.
En kort diskussion följde.
Civilingenjör Karl Nordgård påvisade att
stadsgeografiska synpunkter på Stockholms trafikproblem
ingalunda lämnats obeaktade av stadsplanekontoret.
Emeller-tiü visa trafiksiffrorna otvetydigt, att det är något på
tok med trafiken i Stockholm. Medan år 1926 över
samtliga Themsenbroarna och tunnlarna (15 st.) c: a
172 000 fordon passerade per dag och över de fyra broar
och sex färjor, som sammanbinda millionstäderna
Brooklyn och Queens med New Yorks centrum samma år c:a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
