Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 44. 2 nov. 1929 - Svenska flygtekniska undersökningar, av Tord Ångström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
540
TEKNISK T IDSKR]FT
5 nov. 1929
Fig. 5.
senare åren bedrivits exempelvis i Amerika och
Tyskland.
Förf. begagnade sig vid dessa undersökningar av
ett antal plattprov av stål och duraluminium, vilka
vid en serie helt nedsänktes i 3 %
saltvattenlösning, vid en annan serie endast till hälften. Efter
visst tidsförlopp uttogs ett antal provstycken och
anställdes hållfasthetsförsök, efter ytterligare en viss
tid upprepades detta förfaringssätt osv. På detta
sätt blev det möjligt att studera korrosionsförloppets
inflytande på hållfasthetsegenskaperna. Av
resultaten, som publicerades 1924, framgick den
förändring av duraluminiums hållfasthetsegenskaper, som
framgår av fig. 4 a och b. Därav framgick även i
huru hög grad korrosionen är beroende av tillgången
på luftens syre. Den här antydda metodens enkelhet
gör den väl förtjänt av användning inom praktisk
teknik i de fall, att vetenskapliga sidan av saken icke
uppställer mera speciella fordringar. Det halvt
ned-doppade provet ger fördelen att vitt skilda
korrosionsförhållanden kunna göra sig gällande vid
övergången från saltlösning till luften. Metoden besitter
den olägenheten, att då korrosionsangreppen i
allmänhet icke äro jämnt fördelade över provstyckets
yta. ett relativt stort antal provstycken erfordras för
att kunna ge ett pålitligt medelvärde.
Det huvudsakliga syftet med dessa preliminära
undersökningar har varit att fastställa det
huvudsakliga korrosionsförloppet, och i detta hänseende hava
de givit fullt tillfredsställande resultat. Det har även
varit av vikt att fästa uppmärksamhet på att man ur
praktisk ingenjörssynpunkt är synnerligen litet
betjänt av det slags korrosionsundersökningar, som
tidigare dominerat, och vilka gå ut på bestämningar
av viktsförluster per ytenhet o. d. Det är därför
synnerligen glädjande, att studiet av korrosionens
inflytande på hållfasthetsegenskaperna numera
upptagits i en mycket stor skala, bl. a. av Bureau of
Standards i Amerika och D. V. L. i Tyskland.
En för många tekniskt vetenskapliga
ändamål lämpligare metod har kommit
till användning vid fortsatta
undersökningar, vilka bedrivits av
civilingenjörerna Norlin och Larsson
under docenten vid Tekniska högskolan,
dr I. Malmers ledning. De hava
därvid använt sig av en anordning, genom
(fig. 5) vilken proverna alternativt
doppas ned i saltlösningen och
därefter under lika lång tid lyftas upp
och hållas i luften. Tidsperioden för
denna neddoppning har varit 4 timmar.
De resultat, som med denna metod
erhållits, överensstämma i det stora hela
med den tidigare använda metoden,
ehuru enligt fig. 6 a, b och c
korrosionsförloppet för duraluminium synes
bliva något avvikande. Den skillnad,
som härav framgår, är synnerligen
intressant och beror tydligen därpå att
vid den alternerande neddoppningen ett
lager av korrosionsprodukter bildas,
vilka efter en viss tid verka såsom ett
skydd mot fortsatta angrepp.
För att vid olika dimensioner och
material å plattproven underlätta
anställandet av jämförelser har författaren vid
bearbetning av undersökningsmaterialet i varje
särskilt fall infört en faktor, som lämpligen kan
betecknas såsom korrosionsekvivalent. Denna
korrosionsekvivalent anger tjockleken av det ytskikt,
som kan tänkas avlägsnat från provstycket för att
hållfastheten därigenom skall reduceras lika mycket
som genom det i varje särskilt fall förekommande
inflytandet genom korrosionen. Fig. 7 anger
korro-sionsekvivalenten för duraluminium och stål enligt
de av förf. 1923 utförda undersökningarna. Fig. 8 a
och 1) angiva på samma sätt bestämd
korrosions-ekvivalent enligt Norlin och Larssons undersökningar.
Det framgår därav att korrosionsekvivalenten för
duraluminium varierar med olika plåttjocklek, men i
olika riktning för olika fabrikat. Detta är i
belysning av de undersökningar som på senaste tiden
utförts av Bureau of Standards ganska naturligt,
beroende av något olika sätt för plåtmaterialets fram-
Fig. 6 a. Duraluminium. Bb Norlin—Larssons
undersökning, Aa, Cc Ångströms undersökning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
