Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 44 ½. 5 nov. 1929 - Chalmers tekniska instituts uppkomst och utveckling, av T. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
552
TEKNISK T IDSKR]FT
5 nov. 1929
Överfältläkare PEHR DUBB.
Under mer än ett halvt århundrade var doktor
Dubb en ovärderlig, sällsynt nyttig medlem av det
göteborgska samhället, där hans klara blick, kraftfulla
ledning och ibland kanske litet härsklystna vilja ingrep
på olika områden. Han hade redan 1778 kommit till
staden för att betjäna kanslirådet baron Claes
Alströmer — en son till den berömde Jonas och för
övrigt måg till Niklas Sahlgren — med "en från
England beställd utomordentligt kraftig
elektricitetsmaskin". Då den nämnde Sahlgren genom en donation
av 250 000 rdr lade grunden till det sjukhus, som bär
hans namn, utsågs Dubb till dess organisatör och
ledde det sedan genom stora svårigheter fram till en
säker ställning. En gåva på 100 000 rdr av William
Chalmers räddade Sahlgrens och Dubbs skapelse ur
en prekär situation, som hotade sjukhusets existens.
Mest ingripande av Dubbs mångahanda verk var
emellertid inrättandet av en allmän arbetshus- och
fattigförsörjningsanstalt, det första steg i den vägen
som togs i vårt land. Till fromma för detta sitt
älsklingsverk förstod Dubb att klokt nyttja sitt
inflytande särskilt inom frimurarlogen, vars
provinsial-mästare han var. Bland dem som lämnade sitt
kraftiga stöd fann man ånyo William Chalmers. Dubb
avled 1834; hans sista år utgjorde ett långsamt
avtynande, varunder han ej som förr kunde sköta
stadens angelägenheter. Endast i ett avseende rättade
man sig efter den gamle doktorn: stadens klockor
ställdes alltjämt efter hans ur. Chalmers hade gått
bort många år tidigare, redan 1811. De båda
vännerna vila sida vid sida på Göteborgs kyrkogård.
Endast några dagar före sin bortgång upprättade
Chalmers ett testamente, vari till universalarvingar
insattes Sahlgrenska sjukhuset och
frimurarebarnhuset i Göteborg. Det senare legatet skulle användas
till "en framdeles till inrättande bestämd Industrie
Schole för fattige barn, som lärt läsa och skrifwa".
Doktor Dubbs personliga inflytande och Chalmers
varma sympati för hans sociala arbete är här lätt
att spåra. I sin egenskap av provinsialmästare fick
också Dubb främsta vården om donationen, och under
de för skolans hela framtid grundläggande
förberedelserna, liksom de närmaste åren efter dess öppnande,
var Dubb själen och den drivande kraften.
Frimurarbarnhusdirektionens första omsorg blev att
säkerställa donationen för det avsedda ändamålet.
Från olika håll gjordes anspråk på kvarlåtenskapen
och det var först efter långvariga och kostsamma
processer i Göteborg, London och Canton direktionen år
1823 lände till "en rolig besittning" därav. Det
disponibla kapitalet uppgick då till 109 050 rdr rmt.
Den andra i ordningen av de många donationer, som
kommit Chalmerska institutet till del, fick det
mottaga redan före starten. Grosshandlaren Anders
Björnberg testamenterade nämligen år 1812 en summa
av 5 000 rdr.
Direktionen hade vid medlens mottagande ingen
klar uppfattning om hur den avsedda industriskolan
borde planläggas och erkänner oförbehållsamt sina
"högst ytliga insikter härutinnan". Den kände sig
för åt alla håll och gjorde bl. a. ett försök med en
prisfråga i tidningarna i förhoppning att få svar av
några sakkunniga. Resultatet blev otillfredsställande.
Man började då genom korrespondens med
veten-skapsidkare söka kontakt med en "så margkunnig
man", att han kunde och ville åtaga sig
organisationen av skolan. Säkerligen hade det icke varit
svårt att inrätta ett par verkstäder och kalla dem för
teknologisk läroanstalt; den grimdlighet varmed
direktionen tog sin uppgift är så mycket mer
beundransvärd, som den tekniska sakkunskapen på
undervisningens område på deras tid var varken stor
eller lättillgänglig. Den vetenskapliga inriktning,
vid vilken man beslutsamt fasthöll, länder både den
och skolan till stor heder. Lösningen av
personfrågan kom slutligen från ingen mindre än den
"oförgätlige" Jöns Jacob Berzelius. Han förmådde
brukspatron Carl Palmstedt, som i tio år arbetat på hans
laboratorium, medföljt på hans resor och i övrigt
ägde utmärkta kvalifikationer, att åtaga sig
uppdraget. Vid midsommartiden 1828 infann sig
Palmstedt i Göteborg och i samråd med honom uppgjordes
en provisorisk plan för slöjdskolans upprättande,
varvid han utfäste sig icke blott att bliva direktionens
rådgivare utan även att åtaga sig skolans
vetenskapliga ledning. Vid ett Berlinbesök samma
sommar uppköpte Palmstedt nödiga instrumenter, böcker
o. d., och i maj följande år flyttade han till
Göteborg, där han med tillhjälp av den för
modellverkstaden antagne verkmästaren Anders Rehn inredde
de nödiga lokalerna. Dessa voro belägna i närheten
av Lilla bommen och bestodo av en redan 1821
inköpt fastighet, det s. k. Hultmanska huset,
visserligen anspråkslöst men ganska lämpligt för
ändamålet. Några få år senare skänkte staden de intill
gränsande tomterna, men "stadstjänare- eller
Hultmanska holmen", som upplåtits till skolan på 25 år
med villkor att den skulle användas för elevernas
undervisande i trädgårdsskötsel och jordbruk, togs
av de samvetsömma borgerskapets äldste tillbaka,
då de upptäckte att holmen icke brukades för
ändamålet.
Säkerligen var den 5 november 1829, då
Chalmerska slöjdskolan kunde öppnas för sina tio första
elever, en glädjedag för alla intresserade parter, icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
