Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 45. 9 nov. 1929 - Den nya svenska precisionshöjdmätaren, av Gabriel Paulin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
584
TEKNISK TIDSKRIFT
2 sov. 1929
Fig. 5. Diagram över temperaturkoefficienter. A —
Paulin-aneroid typ N 1925, B — Pauiinaneroid typ H2 1924, C =
bästa aneroider av annan konstruktion.
Enligt vad många vetenskapsmän, både europeiska
och amerikanska, påvisat, så ger Paulin-aneroiden
därvid alldeles exakta utslag utan att några elastiska
efterverkningar kunna märkas — under det att en
vanlig aneroid under samma villkor visar betydande
fel, härrörande från elastiska efterverkningar,
utökade med eftersläpningar på grund av friktioner och
glapprum i mekanismen.
De nyssnämnda egenskaperna hos
Paulin-aneroider-na äro av en mycket stor betydelse såväl vid
höjdmätning i terräng som i aeroplan.
Vid kartläggning, särskilt i kuperad terräng, om
man arbetar med den äldre aneroidkonstruktionen,
och man efter avläsning t, e. vid en station A
kommer till B och skall göra avläsning där, måste man
vänta en 20 minuter eller halvtimme för att i någon
mån de elastiska efterverkningarna skola hinna avta.
Vid de arbeten, som utföras t. e. av Rikets allmänna
kartverk här i Sverige brukar man därför ofta få
kontrollmäta ånyo samma område påföljande år.
Trots all noggrannhet i arbetet kan man ibland vid
kartläggning med äldre aneroider få ganska dåliga
värden, så att floderna på sina ställen visa sig rinna
uppför osv.
Med Paulin-aneroiderna fås en helt annan precision,
isynnerhet om vid mätningarna användes den nya
Paulin-barografen. Aneroiden kan omedelbart
avläsas efter tryckförändring.
För en flygare är det av stor vikt att alltid ha en
pålitlig höjdmätare. Särskilt vid kartläggning genom
fotografering från luften har Paulin-höj dmätaren
visat sig synnerligen överlägsen.
Som ett exempel på betydelsen av en god
höjdmätare i aeroplan kan jag nämna en händelse för
några år sedan. Ett par utländska flygare
över-föllos under flygningen av dimma, de litade på sin
höjdmätare och ansågo sig flyga tillräckligt högt för
att gå säkra för sammanstötningar med fasta
föremål. Plötsligt flögo de emellertid rakt i en bergvägg
och blevo båda dödade. Med en pålitlig höjdmätare
hade en sådan olycka kunnat undvikas.
Slutligen skall jag nämna några ord om en annan
felkälla hos aneroider, som är av stor betydelse. Om
en aneroid avläses noggrant vid ett visst
barometertryck under antagande att den här är rätt visande
och därefter uppvärmes några grader utan att trycket
ändras, och om man därefter ånyo avläser
instrumentet, finner man i regel ett från den första av-
Fig. 6. Omställningsmekanismen för barograf.
läsningen något avvikande utslag. Den missvisning,
som sålunda uppstår, kallas för instrumentets
temperaturfel. Storleken därav betecknar man t. e. med
begreppet temperaturkoefficient, varmed menas den
missvisning eller felaktig förändring i utslaget, som
uppstår för en grads temperaturhöjning. Denna
temperaturkoefficient är därtill i allmänhet
föränderlig med temperaturen, så att den t. e. vid någon viss
temperatur kan vara noll vid en annan temperatur
+ 0,1 mm kvicksilver (fig. 5).
När den nya aneroidkonstruktionen var i viktigaste
avseende färdigexperimenterad, började frågan på
allvar framställa sig huru man skulle kunna framställa
en barograf, dvs. en registrerande aneroid, som alltså
automatiskt och grafiskt anger lufttrycksväxlingarna
på ett diagram, under bibehållande av de höga
fordringar, som ställts på den nya
aneroidkonstruktionen. Om icke en sådan kunde framställas, så
skulle åtminstone för kartläggning i terräng den
nva aneroiden ej få den betydelse som eljest. Vid
dylikt arbete använder man nämligen en barograf,
som basinstrument vid en viss station A och går
sedan omkring i terrängen till stationerna B, C, D
osv., vars höjd i förhållande till A man bestämmer
genom att där avläsa aneroiden och klockslaget.
Sedan kan man genom jämförelse med
barograf-diagrammet bestämma de lufttrycksskillnader, som
varit förhanden mellan å ena sidan stationen A och
å andra sidan resp. B, C, D osv. Ur
lufttrycksskillnaderna uträknar man sedan höjdskillnaderna mellan
de olika stationerna. Betydelsen av att därvid ha en
Fig. 7. Paulin-barograf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
