Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 46. 16 nov. 1929 - Kemisk ingenjörskonst och kemisk teknologi, av V. Flensburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1(5 nov. 1929
TEKNISK TIDSKRIFT
595
ring av utbildningen och av de betydelser, man inlagt
i den kemiske ingenjörens speciella vetenskap, i den
kemiska teknologien.
På 1830-talet, under Teknologiska institutets första
tid, var den kemiska teknologien blott en påbyggnad
på kemien, indelad som denna och mest bestående av
arbetsbeskrivningar av enklaste slag. Men med den
kemiska industriens utveckling blev påbyggnaden
omsider för tung för kemien, som icke med sin indelning i
enkla, binära. ternära och kvaternära ämnen kunde
behärska det ackumulerande materialet. Det blev
nödvändigt att disponera ämnet efter processernas
praktiska syfte. Sålunda började ett nvtt stadium i
ämnets utveckling, som jag kallar
Industriteknologien.
Ämnet var alltfort väsentligen kemiskt, men
konceptionen var praktisk.
Om kemisk industri kan med skäl användas det
klassiska uttrycket: när man betraktar den,
sönderfaller den i flera delar. Samma öde drabbade den
kemiska teknologien. En uppdelning efter de olika
industrierna, såsom socker, tvål, gasverk, var nästan
självklar. Tyvärr blev denna uppdelning nästan
alltför effektiv, ty de olika industrierna ha rätt litet
gemensamt, när de betraktas väsentligen som
praktiserad kemi. Likväl ville man, i synnerhet i Tyskland,
bevara en viss enhet, först och främst genom ämnets
definition. I Ost’s m. fi. tyska läroböcker definieras
kemisk teknologi som läran om råämnenas
förarbetning genom kemiska omvandlingar. Redan denna
enkla definition kräver emellertid reservationer.
Sålunda skyndar sig Ost att förklara: i kemiska fabriker
användes både mekaniska och kemiska processer;
sockerindustrien är väsentligen mekanisk teknologi,
men räknas som kemisk; indelningen i kemisk och
mekanisk teknologi tjänar endast till att underlätta
undervisningen.
Definitionen är tydligen icke hållbar.
Förbränningstekniken är ju en för nästan alla
kemiska industrier gemensam angelägenhet, och den
behandlas också särskilt i alla tyska läroböcker, som
jag sett. Detsamma gäller i viss mån om
vattenteknologien. Men man kan säga, att de enande kapitlen
i industriteknologiens dispositionssätt i stort sett äro
endast kemi och förbränningsteknik. I de kemiska
industrierna finnas emellertid många andra
gemensamma drag av mera konstruktiv natur. Dessa
behandlas ytterst kort, oftast icke alls.
För att ingenjören skall få förståelse för
industriens skiftande förhållanden får han arbeta sig
igenom ett stort antal industrier. Detta tvingar till stark
begränsning av var och en. Resultatet blir ytlighet.11
Han får t. e. läsa om filtrering i många industrier,
kanske också om olika filtreringsapparater. men han
får knappast tillfälle att ordentligt sätta sig in i
filtreringens olika förutsättningar och skilda
konstruktioner från en gemensam teknisk utsiktspunkt, Han
lär sig därför aldrig att behärska filtreringstekniken,
och detsamma gäller om andra allmänna
förfaringssätt, såsom målning, indunstning m. fi. Processerna
förknippas med varandra endast "vertikalt" (efter
fabrikationsgången från råvara till färdig produkt),
men icke "horisontellt" (olika utföringsformer av
samma process). Tydligen blir det tekniska särskilt
lidande på denna anordning.
En fördel har naturligtvis detta ytliga
framställ-ninssätt: ämnet blir lätt. Envar, som bara kan kemi,
har möjlighet att sätta sig in i en lärobok av den
"farbror-ritar-och-berättar"-typ, som överflödar i
den tyska marknaden, och på vilken Ost’s utgör det
mest kända exemplet.
Men resultatet? En tysk överingenjör sade mig i
somras, att den "Chemiker", som skapades av tyska
tekniska högskolor, var inkompetent för
fabrikspraktiken, beroende på bristfällig teknisk utbildning.
Uttalandet luktar överdrift, men samma klagomål möter
man i litteraturen, både gentemot de tekniska
högskolornas och universitetens graduerade, vilka senare
betecknas som "technische Aufgaben gegenüber
geradezu hilflos".11 (Härmed är naturligtvis icke sagt,
att allt detta examensmaterial skulle vara
driftstek-niskt oanvändbart, ty en tillräckligt lång praktik kan
ju ersätta det felande, åtminstone om teknisk
underbyggnad finnes. Dessutom äro de olika högskolorna
icke likvärdiga.) Det bör påpekas, att vid tyska
universitet förekommer kemisk teknologi som
undervisningsämne.
Mot industriteknologien har även anmärkts, att de
flesta icke få syssla med mer än en eller två
industrier i praktiken. Studiet av de övriga är då, om
också långt ifrån bortkastat, så dock till en del
förspillt. Man har därför framhållit det önskvärda i att
den studerande redan från början får specialisera sig
på en viss industri, som han då skulle kunna
grundligt förbereda sig för, både tekniskt och kemiskt. Den
gamla kemiska teknologien skulle sålunda överlämna
egendomen åt sina barn och själv komma på
undantag. Jag är nu Inne på en tredje utvecklingsform,
nämligen
Specialiseringen.
Uppdelningen på speciallinjer är intet nytt, om den
ock är relativt föga tillämpad i Tyskland. Den är
däremot karakteristisk för England. I England
(liksom i Amerika) har ju den tekniska utbildningen
omhändertagits av universiteten, och särskilda tekniska
"colleges" äro mindre vanliga. Härigenom har
visserligen det engelska universitetet blivit vida mer
praktiskt betonat än det tyska (och svenska1), men de
praktiska linjerna ha kommit att framväxa successivt,
allteftersom behov yppat sig. De flesta engelska
universitet uppvisa nu ett mycket stort antal
kemisktekniska linjer, bland vilka den allmänna
"Applied-Ohemistry"-linjen intar en relativt undanskymd
ställning. 11, e. Manchesters College of Technology (som
utgör en del av universitetet) finnas 10 kem.-tekn.
linjer, nämligen textilkemi, papper, metallurgi,
bryggeri, elektrokemi, reproduktionsteknik, färgämnen,
livsmedel, bränsle och allmän tillämpad kemi.
Dessutom planeras två nya, i kautschuk samt färg- och
fernissteknologi. Vid andra universitet kan man möta
1 I Sverige fattar man i allmänhet icke fullt de skillnader
mellan anglosachsiskt och svenskt åskådningssätt, som
uppkommit genom att i England och Amerika all högre
utbildning förlagts till samma anstalter. Gränsen mellan
"aca-demical" och "practical" blir en annan. Ordet "science" fål-
en annan valör än "vetenskap". De tekniska examina
benämnas oftast Bachelor of Science, Doctor of Science etc.
"Science Museum" är till nio tiondelar teknik. Ett
anlosach-siskt universitet kan icke jämföras med ett svenskt; det är
organiserat som en teknisk hös-skola, och dess uppgift är
väsentligen praktisk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
