Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 47. 23 nov. 1929 - Taxor för ingenjörernas arbete - Elektrisk inbrottskontroll för kassavalv, av Hermann Voigt - Litteratur - Insänd litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1(5 Nov. 1929
TEKNISK TIDSKRIFT
613
reisen rörande dessa arbeten, torde väl ej större
svårighet förefinnas att vidtaga en sådan komplettering.
Föreningen har observerat, att väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen i bilaga II, § 1, andra stycket uttalat, att
för den dagliga kontrollen å vägbyggnader bör anställas
en vågmästare eller schaktmästare. Även om den av
vägstyrelsen utsedda platskontrollanten i många fall
bliver just en väg- eller schaktmästare, finner föreningen
dock, att denna yrkesbeteckning är för snäv, då det
mycket väl kan tänkas, att vägdistriktet finner lämpligt
att anställa en ingenjör för nämnda arbete.
Ehuru det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
avgivna förslaget till övergångsanordningar ligger utanför
den fråga, som remissen avser, har föreningen ej
underlåtit att i detta sammanhang beröra en viss punkt i
nämnda förslag, nämligen uttalandet att vid
tillsättandet av de blivande vägingenjörsbefattningarna företräde
bör givas vissa tjänstemän. Även om föreningen
beaktar önskvärdheten av att så få förutvarande
distriktstjänstemän som möjligt överföras å indragningsstat, har
föreningen dock ej kunnat instämma i ett dylikt
uttalande utan måste, i anslutning till vad reservanterna
i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört, framhålla, att
vid besättandet av dessa såväl som andra statstjänster
skicklighet och förtjänst böra utgöra främsta grunden
vid tillsättandet.
ELEKTRISK INBROTTSKONTROLL FÖR
KASSAVALV.
Av överingenjör HERMANN VOIGT, Siemensstadt.
Det sedan gammalt använda sättet att skydda
värdeföremål mot stöld består däri, att man utför
förvaringsrummet så motståndskraftigt som möjligt mot
mekanisk åverkan och förser dörren till detsamma med
särskilt konstruerade säkerhetslås. Rummets väggar och
dess dörr skola vara så kraftiga, att ett inbrott
erfordrar tillräckligt lång tid, för att man med periodisk
kontroll skall kunna upptäcka, vad som är å färde, och
vidtaga erforderliga åtgärder.
Å andra sidan fullkomnas inbrottstekniken allt mera
och den tid, som erfordras för att göra ett inbrott, blir
allt mindre. Av vad ovan sagts, framgår, att man med
mekaniska hjälpmedel som skydd för värdeföremål
visserligen kan försvåra men ingalunda omöjliggöra inbrott.
Enda sättet att helt förhindra inbrott är att anordna
ständig bevakning.
Att för detta ändamål använda en vaktman blir
emellertid dyrbart, särskilt då förhållandena äro sådana, att
flera vakter erfordras och anordningar måste vidtagas
till förhindrande av, att inbrottstjuvarna på ett eller
annat sått oskadliggöra vakterna.
Bevakningen kan också ske medelst elektriska
signalanordningar. Dylika användes redan för omkring åttio
år sedan, men elektriska signalanordningar för sådant
ändamål hava först under de senare åren kommit i
allmännare bruk, sedan man lyckats förbättra systemet.
Elektriska bevakningsanordningar måste vara så
utförda, att deras viktigaste delar äro automatiskt
kontrollerade, ty endast därigenom blir det omöjligt för en
inbrottstjuv att försätta signalanordningen ur
verksamhet, och alla fel, som uppstå genom förändringar i
batterierna, isolationsfel å ledningarna, slitage o. d., giva
sig omedelbart tillkänna.
Uppträdandet av dylika fel ger sig på såväl akustisk
som optisk väg omedelbart tillkänna vid alla
förstklassiga elektriska bevakningssystem. Dessutom måste de
elektriska bevakningsanordningarna då något sker giva
signal till ett bestämt ställe, varifrån omedelbar och
tillräcklig hjälp kan erhållas. På det att Inbrottstjuvarna
ej må varnas i förtid, anordnar man numera i allmänhet
anläggningen så, att larmsignalen icke höres på den
plats, där inbrottet förövas.
På de senare åren har man i Europa ofta anordnat
en särskild ledning till närmaste polisstation, där
signalerna upptagas av en registreringsapparat, som angiver,
varifrån signalen kommer. Hur en sådan anordning
fungerar får man en tydlig föreställning om genom följande
exempel.
Natten mellan den 8 och 9 september försökte två
inbrottstjuvar att från källaren i huset Invalidenstrasse i
Berlin bryta sig in i firman Hugo Stoss’ ovanpå
densamma liggande kontorslokaler. Dessa lokaler voro försedda
med elektriska bevakningsanordningar med
signalledning till polisstationen i distriktet Wedding. Vid
inbrottet trädde signalanläggningen i verksamhet och en
polispatrull kom till platsen för inbrottet omkr. två minuter
efter sedan inbrottstjuvarna börjat sitt arbete. Husets
alla ingångar besattes och det genomsöktes, varvid
inbrottstjuvarna grepos på bar gärning. De hade då endast
hunnit med att knacka bort en del puts i källartaket.
Själva signalgivareapparaten utföres på olika sätt,
beroende på, var den skall anbringas.
Vid dörrar till kassaskåp och kassavalv använder man
sig av ett känsligt, i hög grad rörelseförstorande
hävstångssystem, som står i förbindelse med dörren. Vid
mekanisk åverkan å dörren eller vid dess sönderskärning
medelst gaslåga uppstår en obetydlig rörelse hos dörren,
tillräcklig för att inverka på det ovan nämnda
hävstångssystemet, som i sin tur verkar på en kontaktanordning
och frambringar signalen.
Ett annat sätt är att i den lokal, som skall bevakas
uppsätta en mikrofon av lämplig känslighet. Man
förutsätter då, att ett inbrott alltid är förbundet med ett
visst buller. Detta buller blir förstärkt och överföres till
en reläanordning, som inverkar på signalanordningen.
Man kan då även från något lämpligt valt ställe lyssna
på det buller, som satt alarmapparaten i verksamhet.
Vid alla dessa anordningar användes sluten ström,
oftast med bryggkoppling, så att alla försök att försätta
apparaten ur funktion bliva utan verkan och i stället
sätta alarmapparaten i verksamhet. En intesifrering av
dessa anläggningars utnyttjande består däri, att man
lägger in de isolerade ledningarna i golvet, taket och
väggarna och där låter dem gå fram och tillhaka, så att
de" bilda liksom ett nätverk. Batterierna placeras
antingen i kassavalvet eller också annorstädes och förses
då med en särskild, skyddande elektrisk ledning, så
anordnad, att ett strömavbrott däri framkallar larmsignal.
De här omnämnda apparaterna äro icke avsedda att
ersätta de anordningar, varigenom själva inbrottet
försvåras, utan böra uppfattas som kompletteringar till
dessa och äro, omsorgsfullt utförda fullt tillförlitliga. De
medföra dessutom den fördelen, att inbrottstjuven kan
gripas på bar gärning, vilket verkar avskräckande och 1
olika avseenden sparar kostnader.
LITTERATUR
Insänd litteratur.
Kurzer Leitfaden der Elektrotechnik, in
allgemeinverständlicher Darstellung für Unterricht und Praxis, av
Rudolf Krause. Berlin 1929, Julius Springers förlag.
Pris häft. 10 RM, bunden 11: 50_RM.
Neue Tabellen und Diagramme für technische
Feuergase und ihre Bestandteile von 0° bis 4 000° C, av W.
Schüle. Berlin 1929, Julius Springers förlag. Pris häft.
11: 50, bunden 13 RM.
Vorlesungen über Maschinenelemente, häft. 4, av
M:ten Bosch. Berlin 192’9, Julius Springers förlag. Pris
7: 80 RM.
Markscheidekunde I, av P. Wilski. Berlin 1929,
Julius Springers förlag. Pris bunden 26 RM.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
