Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 48. 30 nov. 1929 - Sveriges elektrokemiska industri och dess kraftförsörjning (forts.), av Jakob Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1(5 Nov. 1929
TEKNISK TIDSKRIFT
621
senare år c:a 40 % absorberats av
Stallbackaindu-strien och Vargön.
Tabell 5 visar vidare att medelinkomsten för
kraftverket per kWh, levererad till Stallbacka och
Vargön, varierat ganska betydligt under angivna
årsföljd. De första åren var denna inkomst relativt
låg, beroende på då träffade billiga kraftavtal dels i
syfte att stimulera förbrukningen av kraft, dels
emedan en relativt stor del av denna kraft blev
upplåten till lågt pris för försöksändamål. Inkomsten
förblir under åren 1914—17 c:a 0,67 öre och stiger
under följande är sa att densamma år 1920 når 1,17
öre. De relativt höga kWh-inkomsterna åren 1920—
1922 bero därpå att vissa industrier dessa år genom
kraftkontrakt fortfarande voro förpliktade att
utbetala betydande krafthyror, men samtidigt på grund
av strejker och den vikande konjunkturen för deras
produkter icke alls eller endast delvis uttogo kraft,
varigenom antalet kWh nedgick. Det lägre
medelpriset under senaste åren, c:a 0,66 öre, beror därpå
att i kraftleveransen innefattas stora kvantiteter
kraft, levererade efter tillfälliga kontrakt till särskilt
lågt pris, beroende på rik tillgång å vatten,
varigenom överskottskraft blivit tillgänglig i stor
omfattning, Dessutom måste beaktas att leveranser av
obligatorisk årskraft till väsentlig del ännu ske enligt
förkrigskontrakt till lägre priser än som vid
nuvarande prisläge möjligen kunna anses normala för
nya kontrakt.
Den elektriska energien till Stallbacka och Vargön
levereras direkt från kraftverkets generatorer, alltså
utan upptransformering och därav följande
energiförluster och särskilda kostnader,
överföringsdistansen är till Stallbacka endast 3,5 km och till
Vargön 12 km. Var och en av ifrågavarande
kraftabonnenter disponerar i medeltal 3 000 à 4 000 kW
fast årskraft och konsumerar dessutom i regel
betydande kvantiteter säsongkraft och frivillig kraft.
Denna kraftkonsumtion sker likformigt dag och natt
och kräver därför en relativt låg maskinkapacitet
och billig distributionsanläggning i förhållande till
den levererade energimängden. På grund av dessa
omständigheter och konsumenternas närbelägenhet
till kraftstationen måste kraftverkets verkliga
självkostnader per kilowatt-timme för dessa leveranser
bliva högst väsentligt mycket lägre än för den övriga
kraftdistributionen. Härvid bör man också taga
hänsyn till att överskottskraften bör belastas per kWh
endast med en mindre del av självkostnaderna för
obligatorisk kraft.
Det är emellertid icke möjligt att på grund av de
uppgifter, som lämnas i vattenfallsstyrelsens
årsredogörelser, bilda sig en exakt uppfattning om den
verkliga nettoinkomsten för Stallbackakraften och för
den kraft, som levereras för övrig distribution.
Tillgängliga uppgifter giva dock en vägledning för
uppskattningen av ifrågakommande
distributionskostnader samt övriga kostnader och en sådan
uppskattning giver vid handen att kraftverkets verkliga
nettoinkomst per kWh är vid kraftstationen ungefär
lika stor för den kraft, som distribueras till
Stall-backaindustrien, som för all kraft för övrig
distribution.
Med hänsyn till den längre årliga utnyttjningstiden
av tillhandahållen kraft blir kraftverkets
nettoinkomst vid kraftstationen per kW-år otvivelaktigt
betydligt större för leveranserna till Stallbacka och
Vargön än för övrig distribution.
Det finnes därför anledning förmoda att en
affärsmässig beräkning av -behållningen för kraftverket på
energileveransen till den elektrokemiska industrien
kommer att utvisa, att dessa leveranser äro icke
endast genom sin omfattning och storleken av de
bruttoinkomster, de giva, av vital betydelse för kraftverket,
utan även att de avkasta skälig nettobehållning per
levererad kilowatt-timme.
Kraftförbrukning för "högvärdiga" och "mindre
högvärdiga" ändamål.
Eléktrifieringskommittén och vattenfallsstyrelsen
hava, såsom inledningsvis blivit anmärkt, indelat
energiförbrukningen i förbrukning för "högvärdiga" eller
"kvalificerade" ändamål samt förbrukning för "mindre
högvärdiga’ eller lågvärdiga ändamål.
I fall härvid innebörden av ordet "högvärdig"
skulle vara att ifrågavarande industrier betala
ett-pris för kraften, vilket är särskilt gynnsamt för
kraftverkets räntabilitet, så torde ur denna synpunkt den
elektrokemiska industrien vara lika "högvärdig" för
kraftverket som övriga avnämare.
Vid omnämnda indelning med avseende på de
ändamål för vilka kraften användes, tages i vissa fall hänsyn
till värdet av de produkter, som kunna utvinnas per
kilowatt-timme. Den nationalekonomiska betydelsen
av vattenkraften skulle i enlighet härmed stegras i
mån av de därmed framställda industriprodukternas
värde. Såsom exempel på industrier, vilka enligt
denna klassificering tjäna "högvärdiga" ändamål må
nämnas verkstadsindustrier av skilda slag,
textilindustri och tändsticksindustri. Omvänt kan man
emellertid med avseende på sådana industrier fastställa att
kraftkostnaden endast utgör en obetydlig del av
tillverkningskostnaderna per produkt-enhet, t. e. vid
jämförelse med kostnaden härvid för arbetslöner.
Huruvida kraft kan levereras till ett pris per
kilowatttimme vid vattenkraftstationens vägg inne i landet,
som är ett öre lägre än om samma kraft produceras i en
ångkraftstation i en hamnstad är alltså av sekundär
betydelse för utvecklingen och blomstringen i Sverige
av dessa industrier. Tillgången på vattenkraft blir
sålunda icke avgörande för dessa industriers existens
i Sverige eller för deras konkurrensförmåga med
utlandet. Det är icke tillgången på vattenkraft, som hos
oss skapat t. e. vår telefonindustri, vår
kullagerindustri eller vår tändsticksindustri.
När kraften förlänas samma attribut som det
"högvärdiga" ändamål, vilket den skall tjäna,
undanskymmes lätt att vid användning för sådana ändamål
spelar kraftens pris en relativt underordnad roll och att
detta pris måste täcka framställnings- och
distributionskostnader för sådan kraft långt utöver vad som
ifrågakommer för kraft, vilken för "lågvärdiga"
ändamål förbrukas nära kraftstationen. Även om ordet
"värde" därvid missbrukas — liksom i allmänhet
är fallet vid denna terminologi — skulle man kunna
säga att för "högvärdiga ändamål" blir kraftens värde
lågt.
Annorlunda ställer sig förhållandet med avseende
-på den elektrokemiska industrien. Såsom i det
föregående blivit närmare belyst, utgör här kostnaden för
den elektriska energien en väsentlig del av de totala
produktionskostnaderna, och ett relativt lågt kraft-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
