Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 48. 30 nov. 1929 - Tekniska föreningar - Tekniska föreningen i Karlskrona, av H. O. S—bg. - Östergötlands tekniska förening i Linköping - Insänt: Lektorskompetens vid de tekniska läroverken m. m., av Svenfredrik Möller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1(5 Nov. 1929
TEKNISK TIDSKRIFT
631
mera betryggande och förbättrade. Kom så ordningen
till cementbetongen, vilken enligt föredragshållarens
mening f. n. var den bästa och i längden billigaste på
grund av det billiga underhållet. Härefter beskrevs på
ett ingående sätt olika asfaltbeläggningar m. m. Det
intressanta och instruktiva föredraget, beledsagades av
ypperliga skioptikonbilder. Att åhöra föredraget hade
inbjudits representanter från länsstyrelsen,
vägdistriktens ordf., Karlskrona automobilklubb m. fi. Att
samtliga åhörarna voro synnerligen belåtna med vad de fått
höra, därom vittnade de hjärtliga applåder, varmed
föredraget avtackades. Efter förhandlingarnas slut
samlades deltagarna till supé samt därefter följande
angenämt nachspiel, varunder bland annat direktör
Wretlind besvarade en hel del frågor som framställdes
från särskilt intresserades sida med anledning av
föredraget.
Landssekreterare Fröberg framförde de inbjudnas
tacksamhet för en angenäm och givande afton.
H. O. S—b().
Östergötlands tekniska förening i Linköping
hade lördagen den 23 nov. sammanträde å
Frimurarehotellet under överingenjör C. J. Ugglas ordförandeskap.
Efter uppläsning av protokoll från föregående
sammanträde meddelades att valnämnden invalt 9 nya
medlemmar.
Aftonens föredragshållare var fil. dr Gust. Forsström
från Lund, vilken höll en mycket intressant och
instruktiv föreläsning över ämnet: Bildöverföring med och utan
tråd. Föredraget inleddes med en återblick på de olika
rön och erfarenheter, som gjorts under de senare
århundradena beträffande den elektriska strömmens alstring
och verkningar allt ifrån det första galvaniska elementet.
Snart förstod man också att utnyttja den elektriska
strömmens mekaniska verkningar medelst
elektromagneter, varpå den vanliga telegrafapparaten är baserad.
De olika system, som sedermera utbildats, arbeta efter
helt annan princip, idet man söker på elektrisk väg
överföra redan förut skrivna meddelanden samt fotografier
e. dyl. Originalet lägges runt en cylindrisk vals, som
vid överföringen roterar samtidigt som det upptagande
elementet (ett metallstift, en ljusstråle e. dyl.) förflyttas
efter valsen. Mottagaren består också av en cylinder, om
sättes i rotation med samma hastighet som avsändarens
vals. Mottagarevalsen omhöljes med ett
mottagningsskikt (preparat eller ett ljuskänsligt papper e. dyl.). I
avsändaren och mottagaren förekomma under sändningen
fullt motsvarande rörelse.
De första apparaterna voro emellertid icke
tillfredsställande, i det att såväl originalbilden som
upptagningsskiktet måste prepareras på ett eller annat sätt, allt
efter de olika systemen.
Sedan ämnet "Selens" egenskap, att ändra sitt
elektriska motstånd i överensstämmelse med belysningens
styrka, upptäcktes, kunde man variera strömimpulserna
direkt med tillhjälp av ljuset. Man behövde då ej
preparera bilden, utan en bild på film eller ett tunt papper
kunde avsändas sedan det apterats på avsändarevalsen.
Mottagningsanordningen förbättrades samtidigt. För
själva mottagningen användes ett ljuskänsligt papper,
vilket vid mottagningsvalsens rotation under sändningen
belyses mer eller mindre i takt med originalets ljusare
eller mörkare partier.
Ämnet Selen liksom även de mekaniska anordningarna
för belysningsvariationerna i mottagaren äro emellertid
behäftade med tröghet, varigenom
överföringshastigheten var omöjlig att uppdriva. En mindre bild tog
sålunda 30 à 40 minuter att överföra.
Trögheten avskaffades i såväl avsändare- som
mottagningsapparaten av tysken Carolus. Ämnet Selen är i
Carolus avsändningsapparat ersatt med en s. k.
fot-elektrisk cell. Denna utgöres av en glasballong, invän-
digt bestruken med ett skikt av metallen kalium, vilket
utgör ena elektriska polen. Den andra polen utgöres av
en motstående ring av platina. Då polerna stå under
spänning framsläppes en elektrisk ström mellan
desamma alltefter kaliumskiktets mer eller mindre intensiva
belysning. Ju kraftigare belysning desto kraftigare
ström. Denna fotoelektriska cell har ingen tröghet, utan
förändringarna ske ögonblickligen.
Mottagaren har även gjorts utan tröghet med hjälp
av ämnet kalkspat. Detta fullt genomskinliga ämne har
den egenskapen att uppdela en ljusstråle i två strålar,
den ena med svängningar i horisontalled och den andra
i vertikalled. Genom vissa anordningar kan den
elektriska strömmen vrida ljusstrålen i viss vinkel, desto mera
ju kraftigare strömmen är. Alltefter den större eller
minore vridningen framgår mer eller mindre ljus till det
ljuskänsliga papperet. Växlingarna ske utan tröghet.
Systemet kallas Carolus-Siemens system och användes
numera för kommersiell trafik. Apparater finnas i
Stockholm, Köpenhamn, Berlin osv. Föreläsaren
upplyste, att det ofta är billigare att sända särskilt längre
meddelanden på detta sätt än med vanlig telegrafering.
Priset för överföring av bild, meddelande, tidningsurklipp
e. dyl. om en dm2 från Stockholm till Berlin kostar 10
kronor.
Jämsides med det av Carolus utvecklade systemet har
ett annat utbildats av vår landsman i U. S. A., doktor
Alexandersson. Avsändaren har något förenklats och de
dyrbara anordningarna med kalkspatkristaller m. m. i
mottagningsapparaten är ersatt med en neonlampa.
Denna lampas lyskraft varierar nämligen utan tröghet
med den genomgående elektriska strömmen. De
elektriska strömvariationerna överföras alltså direkt i
belysningsvariationer, vilket givetvis medför en betydande
förenkling. Mottagningen sker genom ljuskänsligt papper
e. dyl.
Ännu en förbättring är gjord, så att man kan
uppteckna bilder på vanligt ritpapper, vilket sker genom att
spruta färgvätska genom ett fint munstycke. Allt efter
originalets mörkare eller ljusare partier sprutas mer eller
mindre vätska på papperet. En fördel med denna metod
är att mottagaren kan följa bildens tillblivelse. Detta
system har utvecklats därhän, att man kan sända bilder i
olika färger och trådlös överföring av färgplanscher
o. dyl. är numera ett faktum.
Föreläsaren nämnde till slut att trots de framgångar
som vunnits, man ännu har mycket att hoppas på. Man
kan vänta att inom en snar framtid få på duk se vad
som försiggår på långt avlägsna platser. Här är
egentligen endast fråga om att öka överföringshastigheten i
de förut nämnda systemen. För närvarande arbetar man
med en impulsfrekvens av c:a 500. För att kunna
överföra bilder, fordras åtminstone en frekvens av 100 000.
Faktum är att även detta är möjligt.
Det torde ej dröja många år förrän man på en biograf
här i Linköping kan i detalj följa en landsmatch i
Köpenhamns stadion.
Efter föredraget, som avtackades med livliga applåder,
följde supé med samkväm. Herr I. Wallerstedt förhöjde
stämningen med att föredraga dikter på bygdemål.
INSÄNT
Lektorskompetens vid de tekniska
läroverken m. m.
Undertecknad har med stort intresse tagit del av Tekn.
tidskr:s referat (i häfte 44) av den diskussion om
lektorskompetens, som teknologföreningens avdelning för
teknisk undervisning hade vid sitt sammanträde den 7
oktober.
Under den efter inledningsföredraget följande
diskussionen betonades, av referatet att döma, upprepade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
