- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1929. Allmänna avdelningen /
639

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 49. 7 dec. 1929 - Huvuddragen av Leningrads kraftförsörjning, av N. Popoff

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1(5 Nov. 1929

TEKNISK TIDSKRIFT

639

v.

Fig. 1. Schematisk plan av Leningrads kraftförsörjning.

1918, och kraftverket togs i drift i december 1926
Den installerade effekten utgör 56 000 kW.

Under byggnadstiden sökte man provisoriskt
avhjälpa kraftbristen genom att fullborda en
ångkraft-station, som sedermera erhållit namnet "Röda
Oktober". Denna station påbörjades redan 1914, men
arbetena hade sedermera nedlagts. Den byggdes
ursprungligen av ett dotterbolag till det företag, som
ägde kraftstationen nr I, och var avsedd att tillgodose
kraftbehovet på landsbygden i stadens omgivningar.
År 1923 installerades i stationen ett aggregat på
10 000 kW, och kraften överfördes till kraftstation nr
I på en befintlig 6 000 volts jordkabel. Som
emellertid kabeln icke var dimensionerad för hela denna
effekt, kunde endast en del överföras genom
densamma.

I samband med utförande av en högspänningslinje
mellan Volhov och Leningrad, inkopplades därför
även "Röda Oktober" på samma ledning. Sedan år
1926 ytterligare ett aggregat på 10 000 kW
inmonterats i "Röda Oktober" utgör numera den på denna
linje maximala överförda effekten 76 000 kW.

Ovannämnda
maskininstallationer, nämligen 30 000 kW i
kraftstation nr I, 20 000 kW
i "Röda Oktober" samt 56 000
kW i Volhov, eller sammanlagt
106 000 kW, utgöra de normala
kraftresurser, som stå till
Leningrads förfogande. Dessutom
finnes den gamla utrustningen kvar
i station nr I och i de övriga
äldre ångcentralerna, vilka dock
numera endast stå som reserv.
I tabell 1 visas en
sammanställning av den totalt tillgängliga
effekten i samtliga
kraftstationer, som uppgår till ca 186 000
kW.

Fig. 1 visar en schematisk plan
över kraftförsörjningen och av
fig. 2 framgår det elektriska
kopplingschemat. På båda
figurerna har endast trefassystemet
inlagts, enär detta numera är
nästan enbart förhärskande. Som
synes, anknytas 120
kV-led-ningen från Volhov och "Röda
Oktober" vid den "Norra un-

derstationen" till en 35 kV jordkabel som förbinder
stationerna I och II samt de sju sekundärstationerna
sinsemellan.

De sistnämnda förse var och en sin del av staden
med 6 600 volts ström. Genom särskilda
tertiärtrans-formatorer matas belysningsledningarna till de olika
abonnenterna. Hela kabellängden (35 kV) utgör 85
km, och kabeln har en tvärsektion av 3 X 120 mm2.
Fyra understationer, nämligen n:ris 11, 12, 13 och 17
äro utrustade med synkrona faskompensatorer på
5 000 kVA, inkopplade på samlingsskenorna för 6 300
voit. Från och med sommaren 1928 matas även
kabelnätet med en 120 kV luftledning, som utgår från
huvudlinjen mellan Volhov och staden och ansluter
vid en utomhus understation nr 17. Denna
understation består av en 33 000 kVA transformatorgrupp
110—35 kV.

Som nämnts levereras alltså för närvarande stadens
kraft huvudsakligen av de nya aggregaten i
stationerna I och V samt av Volhovverket.

Det nya aggregatet i station nr I utgöres av en
30 000 kW turbogenerator av Metropolitan Vickers
tillverkning. Den består av en tvåcylindrig
aktionsturbin och en trefasgenerator för 6,3 kV, 50 per. och
1 500 varv pr min. Ångans arbetstryck är 15 ata
vid 325°C. Normalt vakuum vid 25 000 kW effekt
och 15-gradigt kylvatten utgör 96 %. Detta är den
första turbin i Ryssland med matarvattenförvärmning
genom avtappning, vilken sker från 7:de och 10:e
turbinstegen.

Vid samma kraftverk utföres för närvarande en ny
ångpanneanläggning, bestående av tre pannor,
vardera med 750 m2 eldyta och 1 000 m2 luftförvärmare,
för kolpulvereldning. Utrustningen för
kolpulverbe-redning och -eldning levereras av Combustion
Engineering Company. För kolpulverförbränningen är
varje ångpanna försedd med 5 st. Lopulcobrännare
med 5" diameter. För pannorna äro följande
verkningsgrader garanterade:

Fig. 2. Elektriskt kopplingsschema iör Leningrad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:08:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1929a/0651.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free