Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 51. 21 dec. 1929 - De legerade stålens plats i svensk ståltillverkning, av Arvid Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
668
TEKNISK TIDSKRIFT
16 nov. 1929
ningar och därför en låg svavelhalt. Vanligen
tillsättes en 60 %-ig ferrokrom vid slutet av
smältningen, eller också reduceras kromen ut ur i ugnen
tillsatt krommalm.
Största tillverkningen av kullagerstål återfinnes
givetvis vid det Aktiebolaget Svenska kullagerfabriken
numera tillhöriga Hofors bruk. Här liksom vid en del
andra bruk, som exportera det tillverkade
kullager-stålet, levereras stålet företrädesvis i solida
rundstänger, ur vilka ringämnen sedan utskäras.
Sandvikens järnverk, som var den förste leverantören av
någon betydelse av kullagerstål och som levererade
nästan allt stål till S. K. F., innan bolaget år 1916
inköpte Hofors bruk, tillverkar materialet i form av rör.
För tillverkning av kulorna användes likaledes
kromstål för de grövre diametrarna. Kromhalten är
dock här något lägre. De minsta kulorna tillverkas
av endast kolstål, då kromstålet nedvalsat till klena
dimensioner lätt får ytsprickor på grund av den här
ofrånkomliga kallvalsningen. Tillverkningen av
kulstål är givetvis också den betydande, då numera ingen
import av kulor för S. K. F. kullager äger rum.
En hel del verktygsstål, tillverkat i sur martinugn
av högre kolhalt — 0.90 och däröver —, legeras
numera ofta med krom upp till 0,5 %. Genom denna
blygsamma kromtillsats vinnes något ökad finhet hos
brottet efter härdning, varjämte genomliärdningen
ökas och mjuka fläckar undvikas. Stålets
avkolnings-benägenhet minskar likaledes något. För att denna
lilla tillsats skall komma till sin fulla rätt, måste dock
stålet vid avslutad smältning i ugnen vara väl
desoxiderat, (Ex. filstål, svarv- och hyvelstål m. m.)
I den sura martinugnen tillverkas likaledes en hel
del verktygsstålkvaliteter, legerade med wolfram —
vanligen 0,3—1,0 %. med molybden eller med
vana-din. Wolframstål med intill 1 % wolfram utan eller
med en ringa vanadintillsats — högst 0.2 % —
användes för spiralborrar, gängtappar, brotchar, frasar,
hacksågar, bågfilblad ni. m. För dessa verktyger
användes jämväl krom wolframstål med ca. 0,5 % krom
och 1—2 % wolfram. Denna stålgrupp tillverkas
även i elektrisk ugn. i regel med basisk infodring.
De här nämnda låglegerade verktygsstålen äro
föremål för tillverkning vid samtliga de stålverk, som
kunna räknas till kvalitetsverk, och vilka sälja sitt
stål huvudsakligen på export.
De krympfria stålen tillverkas redan i Sverige i
viss omfattning, men äro ej ännu så mycket
efterfrågade i Skandinavien. I Amerika användas de i
stor utsträckning.
Magnetstål med 5—7 % wolfram och en mindre
kromtillsats tillverkas vid flera svenska bruk,
vanligen i elektrisk ugn eller i degel. Detta stål har
under senare år studerats vid tekniska högskolan i
Stockholm särskilt i fråga om varmbearbetningens och
värmebehandlingens inflytande på de magnetiska
egenskaperna. Därvid har påvisats, att villkoren för
att erhålla de bästa magnetiska värdena äro, att stålet
vid slutvalsningen värmes till hög temperatur, 1 100—
1 150°, dock ej för länge. Härvid uppnås en
fullständigare upplösning av karbiderna i y-järnet, så att man
vid härdningen har en relativt liten karbidmängd att
överföra i lösning. Och ju mera karbid, som genom
härdningen hålles löst i a-järnet, desto högre blir
stålets koercitivkraft.
Av kisellegerade stål, tillverkade i Sverige, må sär-
skilt nämnas dynamo- och transformatorstålen,
utvalsade till tunnplåt. De tillverkas företrädesvis vid
Surahammar i elektrisk ugn, och förbrukaren är
A. S. E. A. Stålet håller ca. 4 % kisel, har mycket
låg kolhalt och låga halter av mangan, fosfor och
svavel. Kiselmanganstål tillverkas också i rätt stor
omfattning för olika slag av fjädrar etc.
Snabbstålet med dess varierande sammansättning
tillverkas huvudsakligen vid fyra verk: Österby,
Wik-manshyttan, Söderfors och Fagersta. Vid de båda
förstnämnda sker smältningen i degel, vid de senare i
elektrisk ugn. Tillverkningen tillgodoser nära nog
helt landets behov — importen är ringa — och en
avsevärd del går på export. Numera legeras snabbstålen
jämväl med något molybden, ca. 0,5 %, och även
5—10 % kobolt utan ändring av analysen i övrigt.
Ett dylikt wolfram-koboltstål, tillverkat vid Österby,
Dannemora, har vid undersökningar visat en mer än
fördubblad svarvningstid mot det vanliga snabbstålet
med enbart wolfram, krom och vanadin.
Anlöpnings-temperaturen måste för maximum av skärförmåga
innehållas mycket noga, en variation ± 20° nedsätter
densamma avsevärt. Dess läge är 600 till 620°.
Inom svensk specialståltillverkning kretsar för
närvarande största intresset omkring de rost- och
korro-sionsfria samt eldhärdiga stålen. Man möter dem i
form av stålgjutgods, plåt och rör m. m. Eldhärdigt
och syrafast stålgjutgods tillverkas av flertalet
stålverk såsom Söderfors, Avesta, Bofors, Kohlsva m. fi.,
plåt vid Avesta och rör vid Sandviken.
De vanligaste, i Sverige tillverkade stålen äro de
med krom legerade med en kolhalt av 0,10—0,20 och
kromhalt 13—14 %. En annan legering håller
20—22 %. För högsta krav på korrosions- och
oxidationsbeständighet tillverkas den ovannämnda
legeringen med ca, 18 % krom och 8 % nickel. De rena
kromstålen användas huvudsakligen för ändamål, där
rostfrihet i vanlig mening erfordras, men ej någon
större motståndskraft mot kemiska agenser i övrigt
är erforderlig. Kromstålen angripas emellertid som
bekant icke av salpetersyra. Det höglegerade
auste-nitiska kromnickelstålet användes för vitt skilda
ändamål, främst inom den kemiska industrien och
näringsmedelsindustrien samt för föremål av olika slag inom
hushållet, restauranter, sjukhus, kaserner m. m. Med
stigande nickelhalt ökas eldhärdigheten.
Till det höglegerade kromstålet eller till
kromnickelstålet sättes i vissa fall ca. 1 % molybden,
varvid motståndet mot korrosion ökar, särskilt vid vissa
agenser såsom svavelsyrlighet.
Kromnickel-molybden-stålet användes sålunda inom sulfitindustrien på grund
av dess motståndsförmåga mot sulfitluten.
I form av stålgjutgods användas de eldhärdiga
legeringsstålen bl. a. till kistor för glödgning av stål.
vilka visat en anmärkningsvärt hög hållbarhet, vidare
för plåt, pannor för tråd och band, roster i ugnar,
deglar för bly- och saltbad m. m. Stålgjutgodset
mjukglödgas. I detta skick låter det bearbeta sig
med skärverktyg om också med svårighet i vissa fall
och kan svetsas. Svetsfogen måste dock glödgas för
att få tillfredsställande styrka. Elektrisk svetsning
rekommenderas. De eldhärdiga kvaliteterna äro i
allmänhet svåra att skära med acetylengaslåga.
Eldhärdigt och syrafast plåt — tillverkare bl. a.
Avesta järnverk — varm- eller kallpressas till en hel del
föremål såsom pannor för smältning av metaller m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
